S blockerar konstitutionsdomstol

Den pågående grundlagsutredningen som tillsattes 2004, kommer förmodligen bara att föreslå att personvalsspärren till riksdagen sänks från 8 till 5 procent, att riksdagen med automatik skall rösta om statsminister efter varje val samt att uppenbarhetsrekvisitet (att domstolar bara kan överpröva lagar om de uppenbart strider mot grundlagen) slopas.

Visserligen tre väldigt bra förslag. Men det viktigaste förslaget, nämligen införandet av en grundlagsdomstol -- som tvivelsutan skulle ha lett till att FRA-lagen, i varje fall i nuvarande skick, aldrig skulle ha kunnat komma till -- ja, det förslaget fick stryka på foten.

Även om de borgerliga partierna, förutom egen majoritet, även hade Miljöpartiet med sig i frågan, så räcker inte det, eftersom den svenska principen i grundlagsfrågor är att det skall råda i det närmaste enighet i dessa frågor. Socialdemokraterna är nämligen rabiata motståndare till allt vad konstitutionsdomstol heter.

S sågar alltså det enda förslag som inneburit ökat skydd för rättsäkerheten i de fall då riksdagsledamöter överger sina ideologiska principer (hej Fredrick, hej Annie, hej övriga "liberaler") och röstar igenom lagar som strider mot, om inte grundlagen självt, så i varje fall dess tanke. Socialdemokraterna påstår själva att de gör detta därför att de är motståndare till juridikalisering (utökad makt för domstolarna), men i själva verket rör det sig nog om att de själva inser att en del av deras egna förslag aldrig skulle klara av granskning i en konstitutionsdomstol.

Nåja, 3 små steg i rätt riktning i varje fall. Förhoppningsvis tillsätts en ny grundlagsutredning snart, som vågar lägga fram ett förslag om konstitutionsdomstol, stärkande av den personliga integriteten, samt utökande av brevhemligheten till en mediaoberoende informationshemlighet.

Exempel på vad IPRED kan leda till

För någon vecka sen fick ett par i 60-årsåldern i Hertfordshire, Storbritannien, ett kravbrev från en advokatbyrå. Fildelning? Yups! Inte vilken fildelning som helst heller, kravet gällde nedladdning av hårdgayporr. Uppskattningsvis har advokatbyrån skickat ut krav till ungefär 25 000 personer (!) för den här filmen. Nu kan jag självklart inte garantera att 60-åringarna är oskyldiga (det finns ju inget som säger att 60-åringar inte kan tycka om gayporr), men det känns som ännu ett i raden av missriktade stämningar...

Låter ganska otrevligt, va? Om IPRED antas i Sverige kommer sånt här att bli vardagsmat även i Sverige. Rättsäkert och fint. Eller inte.

Yes they could!

Efter att Al Gore fått sin seger stulen efter valfusk i Florida 2000 och efter en walkover av demokraterna i valet 2004 (hur tusan kunde de på allvar tror att tidernas minst karismatiska kandidat, John Kerry, skulle kunna vinna valet bara för att GWB misskött sig?), så har USA slutligen valt en president som jag törs sätta min tillit till. En rapport från segertalet.

Allt är inte guld och gröna skogar dock. Det verkar som att tidigare så progressiva Kalifornien har röstat för "Proposition 8", dvs förslaget som förbjuder samkönade äktenskap (tyvärr har jag ingen länk än).

Stoppa privatpolislagen nu!

Hjälp till att stoppa privatpolislagen (Sveriges egensinniga tolkning av IPRED). Tips kring hur man kan hjälpa till finns här. Skriv även under namninsamlingen mot IPRED.

Fildelning hjälper musikindustrin

IDG skriver i en artikel med namnet Så tjänar musikindustrin på pirater att musikindustrin kan tjäna pengar på fildelning genom analys av statistiken över nedladdade filer.

Nämen, kan fildelning hjälpa musikindustrin? Det kan väl inte vara möjligt ;-P Det har vi ju bara hävdat ända sen fildelningsfrågan först blev något som upphovsrättshökarna började skylla på. Men det är klart, om musikindustrin skulle medge att fildelning faktiskt är lönsamt (genom ökat intresse för artisterna, ökad hype, större chans att konsumenterna hittar liknande artister, enklare spridning av mindre artisters alster, osv), så skulle de ju inte längre ha någon grund för att stämma privatpersoner på fantasibelopp och kunna lura regeringar till att genomdriva den ena absurda lagen efter den andra.

Musikindustrin kan ju sälja mervärde (konserter, t-shirtar, vinylpressningar, lyxutgåvor av skivorna, osv).

Även programvaruindustrin (förutom spelbranschen) tjänar på den privata fildelningen. Ungdomar lär sig tidigt att använda dyra proprietära system (Photoshop, Maya, Quark XPress, Indesign, osv) och behärskar sedan dessa produkter när de kommer ut i arbetslivet (vilket dessutom innebär en ekonomisk bonus för företagen de jobbar åt, eftersom de slipper träna upp sina anställda; en mereffekt, alltså).

Filmindustrin kan dock med rätta vara lite mer rädd för fildelningen, för vilket mervärde kan filmindustrin erbjuda? Bio är visserligen ett stort mervärde (även i dessa dagar då allt fler har hemmabioutrustning), 3D-filmer likaså. Men dessa kommer ju i allmänhet före de versioner som fildelas. Några få filmer kommer dessutom i samlarutgåvor med statyer, speciella formpressade fodral, vykort, fotografier, häften/böcker, osv. Men i allmänhet är den enda skillnaden på en godtycklig DVD och en .iso av densamma är plastfodralet. Inte direkt mycket till mervärde. Ärligt talat, vem skulle ens bry sig om att köpa en samlarutgåva med en 30-sidig bok och 10 vykort om filmen i fråga är "Dum, Dummare"...

Jag tror att människor i gemen vill göra rätt för sig, de är villiga att betala för produkter de gillar. Så länge priset är det rätta och produkterna fungerar bra. Filmindustrin gör dock sitt bästa för att se till att konsumenterna inte skall få ut något som helst mervärde. Uppemot 30€ för en blurayfilm är helt enkelt inte rimligt. Om jag skulle ha köpt min nuvarande DVD-samling för ett sådant styckepris skulle jag ha kunnat köpa en helt ny bil istället (nu har jag istället köpt filmerna när de sjunkit i pris till 3-10€ styck istället, vilket jag anser betydligt rimligare). När konsumenterna dessutom inte kan formatskifta som de vill (pga DRM) och inte se filmer inköpta i andra delar av världen (regionskydd; återigen DRM), så är filerna som finns tillgängliga från diverse fildelningsnätverk oftast betydligt mer lockande.


Fotnot: jag ser verkligen fram emot den dagen då gammelmedia inser att fildelare != pirater. Även om man bortser från det faktum att den enda verkliga piratverksamhet som försigår sker till sjöss, och istället vidgar begreppet lite, är det ändå bara de som ägnar sig åt upphovsrättsintrång med kommersiellt vinstintresse som med rätta kan kallas pirater.

Privatpersoner som tankar hem musik, filmer och mjukvara för eget bruk är inte pirater.

Oavsett om de gör de för att de inte har råd (eller är för snåla för) att köpa, för att det de söker helt enkelt inte finns att köpa (ett inte helt ovanligt dilemma när det gäller saker såsom TV-serier, anime, liveinspelningar osv), att versionerna för nedladdning är bättre än de som finns att köpa (inte heller helt ovanligt; en hel del musik finns i rippar från masterbanden och är sålunda inte förstörda pga det s.k. loudness-kriget, anime-serier som inte finns att köpa översatta har oftast fansubs, datorprogram och musik har befriats från irriterande DRM, osv), eller helt enkelt därför att det är så mycket smidigare än de lagliga alternativen.

Äntligen könsneutral äktenskapslag

Yay! Äntligen en positiv nyhet från regeringens håll. Kd körs över i frågan om könsneutrala äktenskap. Kanske ingen högoddsare, men trevligt ändå.

Flygresenärers integritet inskränks återigen?

Jag börjar nästan få en känsla av att integritetskränkning blivit nån form av internationell sport, en sport som i rask takt hotar att ersätta fotboll som den populäraste sporten. Tätt i fotspåren på FRA-lagen, lagen om SÄPOs avlyssningsbefogenheter, den övernitiska tolkningen av IPRED1, samt i med trafikdatalagringsdirektivet på väg med stormsteg, kommer nu EU att på fredag debattera en ny lag om övervakning av flygpassagerare.

Flygbolagen ska lämna ut uppgifter om bland annat namn, personnummer, e-postadress, kreditkortsnummer, beställd mat (passa er alla ni som beställer halalmat eller vegetariskt!), medpassagerare, uppgifter om bil-/hotellbokningar, till polis, underrättelsetjänst och tull. Dessa uppgifter skall lagras i 13 (!) år. Redan i grunden är jag skeptisk till att information om namn, e-postadress, kreditkortsnummer, osv gör någon som helst skillnad i jakten på terrorister. Men framförallt har jag svårt att se nyttan i att lagra informationen så länge. Hur många terrorister har 10+ års framförhållning innan en attack? 6 månader, troligen. 12 månader, möjligen. Kanske till och med 2 år för riktigt stora attentat. Men 13 år?!

Beatrice Ask verkar tycka att förslaget är bra. Hon säger att:

När du och jag reser omkring i Europa så lagras uppgifter om det både på det ena och andra stället. Och det är klart att det finns inte mycket till regler för hur det där ska se ut i dag. Det vore kanske skönt om det fanns det

Till viss del kan jag hålla med. Självklart vore det skönt om det fanns regler kring vilka uppgifter som fick lagras. Men dessa regler skall vara extremt restriktiva. Information om passagerarnamn och adress behöver nog lagras i händelse av olyckor, skadeståndsanspråk osv, men knappast mer än 6 månader. Passagerare som är medlemmar i någon form av frequent flyer-program kan självklart få informationen om resorna lagrade för detta syfte.

Men under inga omständigheter skall myndigheterna få automatisk insyn i dessa uppgifter. I specifika fall kan det vara acceptabelt att myndigheter, i likhet med andra former av integritetsintrång, får begära ut dessa uppgifter från flygbolagen. Men att automatisera det hela är bara ännu ett steg mot storebrors allordstädes kontroll av vårt privatliv.

Tummen upp för immaterialrättsutpressare

På samma sätt som anti-terrorism-ivern används för att sälja ut den personliga integriteten, så offras rättstaten på immaterialrättens altare. Regeringen har, baserat på EU-direktivet IPRED1, tagit fram ett förslag till en ny lag som syftar till att ge de sedvanliga immaterialrättshökarna (främst skiv-, film- och mjukvaruindustrin) rätten att själva utföra sådant som i en demokratisk rättsstat hör till polisens jurisdiktion, nämligen rätten att begära ut kundinformation (matchning av namn <-> IP-nummer) från internetleverantörer, i syfte att använda denna till att skicka ut "varningar" (läs hot) eller stämningsansökningar.

Lagen bygger som sagt på IPRED1, men i sann svensk övernitiskt totalitär stil går det svenska lagförslaget betydligt längre. IPRED1 stipulerar att upphovsrättsinnehavarna i samband med rättegång skall kunna få ut informationen i fråga. Det svenska lagförslaget ger upphovsrättsinnehavarna rätten att begära ut informationen om det finns sannolika skäl att misstänka upphovsrättsintrång (och med tanke på att skivbolagen hävdar att i stort sett all internetanvändning, lågt räknat, är nedladdning av musik, så torde de inte ha alltför svårt att hävda sannolika skäl).

Lagrådet har nu granskat förslaget. De var också uppmärksamma nog att upptäcka att lagförslaget går betydligt längre än vad IPRED1 kräver. Ändå ger de förslaget grönt ljus (DNs artikel finns här).

Lagen innebär i princip att immaterialrättshökarna kan ägna sig åt privat polisverksamhet, eller som det egentligen heter, medborgargarden (fast utan att egen företräda medborgarna, så motborgargarden vore nog en mer passande term). Visserligen är jag en stark ivrare för privatisering av många av de statliga verksamheterna. Men polis- och rättsväsendet hör verkligen inte till de verksamheter som skall privatiseras.

MPAA/RIAA/BSA och deras svenska motsvarigheter har nog förmodligen haft champagnefester på sina kontor idag. Men för oss vanliga medborgare är det här ett lagförslag som är ett nog så stort hot mot demokratin som FRA-lagen var. För även om FRA-lagen medger massavlyssning av medborgarna, så ingår det fortfarande en viss, om än liten, myndighetskontroll (hur stark och verkningsfull den sedan är kan diskuteras), men det här lagförslaget innebär att en helt ny instans utanför rättsstaten ges juridiska privilegier bortom de som många myndigheter har, en instans bortom all demokratisk kontroll.



Det som är allra mest tragiskt är dock att detta bara är början. Runt hörnet lurar nämligen ACTA, som hotar att klubbas igenom som EU-direktiv (och om så sker följas av en svensk lag som förmodligen, om möjligt, är än mer drakonisk än själva ACTA). Det, mina vänner, är en så skrämmande sannsaga att vi sparar den till en annan dag. Det är nämligen någonting jag får mardrömmar av om jag bloggar om nattetid.

Frän kritik mot brittisk storebrorsdatabas

Sir Ken Macdonald, Director of Public Prosecutions (DPP), dvs personen som är ansvarig för åtal i terrorfrågor i England och Wales, har nu gått ut och sagt att den nyligen föreslagna "anti-terrorist"-databasen riskerar att bryta ryggen på friheten ("break the back of freedom").

Den föreslagna databasen innebär i korthet att, i anti-terrorismens namn, spåra varje steg medborgarna tar (i alla fall om de har mobiltelefoner), vilka de talar med (via telefon eller internet), vilka hemsidor de besöker, vilka filer de laddar hem, osv.

Att en så viktig person uttalar kritik mot förslaget kommer förhoppningsvis att innebära dödsstöten för förslaget. I en sund värld skulle det garanterat varit så. Men vis av erfarenhet har vi ju sett Sveriges riksdag rösta igenom FRA-lagen trots kritik till och med från SÄPO, så ingenting är säkert.

I Storbritannien är ju all form av massavlyssning av internettraffik ett större hot mot demokratin än i övriga länder, eftersom medborgarna är tvungna att lämna ut sina krypteringsnycklar för att inte automatiskt betraktas som skyldiga. Rätten att inte behöva vittna mot sig själv gäller alltså inte personer bosatta i Storbritannien.

Automatiserad övervakning

Varför bara utsätta flygplatsbesökare/passagerare för manuell integritetskränkning vid säkerhetskontrollen, när man dessutom kan lägga till helt automatiserade integritetskränkningar vid alla gränövergångar? Interpol föreslår nu en världsomfattande databas för automatisk ansiktsigenkänning för användning vid gränsövergångar.

Frågan är hur länge de nöjer sig med gränsövergångar?!

Ännu en integritetskränkande lag

Steg för steg, sakta men säkert urholkas demokratin, både i Sverige och i omvärlden. Nästan dagligen kommer nya lagförslag, regleringar eller larmrapporter om ökad övervakning, missbruk av persondata och rättsövergrepp. Jag får gång efter annan höra att jag är en alarmist (och jag förmodar att de flesta bloggare som är/varit aktiva i dessa frågor fått höra samma sak), men jag bryr mig inte om vad de säger. Verkligheten visar att vi, tyvärr, har rätt.

Nu skall en ny lag röstas igenom i riksdagen som permanentar
SÄPOs rätt att ta till avlyssning när det gäller särskilda brott. Den här gången bryr sig Socialdemokraterna inte ens om att försöka vinna partipolitiska poäng genom att påstå sig vara motståndare till ett förslag de tidigare stött (som i fallet med FRA-lagen). Den här gången står även S bakom förslaget. Bara Vänsterpartiet (som nog har en väldigt konkret orsak att känna sig oroliga för att bli avlyssnade) och Miljöpartiet (som tämligen konsekvent röstar mot integritetskränkande förslag) är motståndare till förslaget.

Brotten som skall kunna vara orsak till avlyssning utan särskilt tillstånd, är:

• vissa allmänfarliga brott
• högmålsbrott
• brott mot rikets säkerhet
• terroristbrott
• brott mot medborgerlig frihet
• finansiering av särskilt allvarlig brottslighet
• företagsspioneri som understöds av främmande makt

Till högmålsbrott hör allt från "tårtning" av kungafamiljen, till högförräderi (främjande av främmande makts övertagande av Sverige). Brott mot medborgerlig frihet inbegriper exempelvis störande av demonstrationer (förhoppningsvis kommer detta i framtiden att bedömas mer konsekvent; hur mycket jag än ogillar rasistiska/nazistiska organisationer, har de samma rätt som alla andra att demonstrera; att AFAs, och andra vänsterextremistiska organisationers, anti-demokratiska beteende tolereras är en skam för samhället). Tyvärr har jag inte läst lagförslaget i sin helhet, så jag vet inte vilka de allmänfarliga brotten som avses är. Förhoppningsvis har riksdagsledamöterna tillgång till den listan.

Vad är då faran med detta? Allt detta (förutom tårtning av kungafamiljen, men det lär nog SÄPO knappast bekymra sig om nämnvärt) låter väl som saker som det är lovvärt att bekämpa? Jo visst. Men (nästan) alla brott är lovvärda att bekämpa, även de som inte berörs av den här lagen. Att det är lovvärt att bekämpa ett brott betyder dock inte att det är acceptabelt att bidra till storebrorssamhället för att göra det.

Det jag är speciellt orolig kring, förutom den allmänna rörelsen mot alltmer övervakning, är dock "finansiering av särskilt allvarlig brottslighet". Risken är att personer bosatta i Sverige som på regelbunden basis (eller vid enstaka tillfällen) överför pengar till till andra länder och råkar tillhöra en etnicitet eller en religion som förknippas med terrorism (palestinier, kurder, muslimer), eller ha en mottagare som faller i någon av dessa grupperingar, kommer att avlyssnas. Inte baserat på konkret misstanke, utan enbart av förebyggande skäl.

Glöm inte den PKK-noja som länge rådde i Sverige, och som till viss del fortfarande råder. Turkiet gör allt för att utmåla kurderna som terrorister, i syfte att vända omvärldens blickar från de övergrepp och den diskriminering som Turkiet konstant utsätter den kurdiska minoriteten för. I takt med att Turkiets ansträngningar att närma sig EU ökar kommer även kurdfrågan att ställas på sin spets.

Har jag större förtroende för att SÄPO kommer att sköta sig än FRA? Ja, faktiskt. Dels därför att SÄPO inte har vare sig kapacitet eller önskan att ägna sig åt massavlyssning, dels för att SÄPO faktiskt har en väl avgränsad uppgift, medan FRA förtvivlat sökt sitt egna existensberättigande på senare år.

Men integritetsintrång är integritetsintrång oavsett.

Schneier granskar flygplatssäkerhetsbluffen

Bruce Schneier, en säkerhetsexpert och tillika aktiv motståndare till många idiotiska påfund som inskränker personliga friheter, har tillsammans med journalisten Jeffrey Goldberg, roat sig med att ytterligare slå fast vilken fars flygplats"säkerhet" egentligen är.

Jag har kommenterat ämnet många gånger förr, så jag tänker inte gå in på närmare detaljer, jag föreslår istället att ni bara läser och begrundar. Artikeln handlar om amerikanska flygplatser, men samma paranoja förekommer även i Europa, mycket "tack vare" britterna och deras idiotiska teorier om sprängämnen baserade på binära vätskor.

S:t Görans, en privatiserat föregångare

Till och med de mest rabiata privatiseringsmotståndarna i Sverige kan nog erkänna att det finns mycket att förbättra i vården i Sverige (jag tänker främst på de erbarmeligt långa vårdköerna samt på psykiatrin; kvalitén på operationer och övriga behandlingar är, mig veterligt, tämligen god). Det vi inte är eniga om är vilken färdriktning som är bäst på vägen mot bättre fungerande vård.

Ett tydligt exempel på att privat drivna alternativ kan leda till stora förbättringar är S:t Görans sjukhus (Sveriges första privata sjukhus). Vården på S:t Görans finansieras, liksom landstingens sjukhus, med skattemedel. Skillnaden är att S:t Görans drivs helt privat; trots det kommer de typiska farhågorna som socialiseringsivrarna framhäver, nämligen att enbart rika/friska/... patienter skall tas emot, på skam. Alla är välkomna och vården kostar ingenting extra.

Vad som däremot är annorlunda (förutom då ägandeformen), är arbetsmetodiken. S:t Görans sjukhus vågar utmana vedertagna normer.

Skulle sjukhus drivna av landstinget kunna göra detsamma? Självklart de kunna använda samma metodik. Men har inte funnits någon drivkraft. De landstingsdrivna sjukhusen får sina pengar oavsett om deras patienterna är nöjda eller inte. De privata alternativen däremot, skulle inte ha något existensbehov om det inte var så att de kunde erbjuda något extra bortom vad de offentligägda alternativen erbjuder. Alltså tvingas de privata alternativen att de se till att de konstant är steget före. Förmodligen kommer de offentliga alternativen att följa efter så småningom (eller finna andra vägar till kortare köer), men de kommer knappast att gå i bräschen för utvecklingen.

Så länge den offentligt drivna vården inte fullgör sin uppgift på ett lika bra sätt som de privata alternativen gör, går det bara att se en enda orsak till motståndet mot de privata alternativen, nämligen att tanken på privata alternativ går stick i stäv med den socialistisk/kommunistiska dogman att valfrihet är någonting onödigt, att effektivitet nås bäst genom statliga monopol.

Om en situation skulle uppstå då privata och offentliga alternativ skulle vara jämnvärdiga, då? Ja, till och med då har de privata alternativen ett existensberättigande, för så länge det finns konkurrens så finns det en sporre för förbättring. Även om en temporär status quo uppstår, finns det ingenting som garanterar att situationen förblir sådan.

Om vi vänder på steken då? Har den offentliga vården något existensberättigande? Det viktiga är ju att det finns konkurrens. Men risken att en monopol- eller oligopolsituation uppstår finns även på den privata marknaden. Så precis som den landstingsdrivna vården förhoppningsvis kommer att sporras av de privata alternativens framsteg, så kommer de priva alternativen att tvingas fortsätta att utvecklas för att inte bli omsprungna. I en ideal situation skulle självklart marknaden, precis som på andra områden, kunna ges fria tyglar (med tydliga spelregler), och i det långa loppet bör nog så också ske, men jag anser att vi måste ta ett steg i taget.

Det viktiga är att de privata alternativen ges fri möjlighet till etablering och konkurrens på lika villkor, samt att den gamla Socialdemokratiska stämpeln "privat = fult" tvättas bort. De som vågar sig på att prova alternativen kommer förhoppningsvis att inse att de privata alternativen inte är ett hot, utan en möjlighet. En möjlighet till att få vård snabbare och effektivare.

Någon gång i framtiden hoppas jag att vi kommer till en dag då vi inte bara har en offentligt bekostad, privat, allmänsjukvård, utan även en möjlighet för de som så vill att betala för att få tillgång till specialistvård snabbare. Självklart hoppas jag att vårdköerna vid det laget är så pass korta att denna gräddfil inte skall röra sig om att kringgå de köer till viss kirurgi som idag ibland kan vara uppemot 18 månader, utan snarare att korta väntetid innan undersökning med någon timme eller innan operation med några veckor. Jag vill se en situation där å ena sidan ingen behöver känna sig orolig att de skall bli utan vård (eller känna oro att den vård de får är undermålig), men å andra sidan inte heller behöva känna ett socialt stigma om de väljer att använda en del av sina besparingar för att öka sin livskvalité genom att välja privata alternativ med kortare köer.

Att emot betalning få kortare köer hos privata alternativ behöver inte heller betyda att de som väljer den offentligfinansierade vården skuffas längre bak i kön; om en tillräckligt stor efterfrågan på alternativ som förmedlar vård mot betalning finns, kommer det att finnas kliniker som enbart finansierar sin verksamhet på privatvård. Sålunda kommer det inte att röra sig om samma köer. Dilemmat kan självklart uppstå om betalalternativen drivs av samma vårdenheter som sköter den avgiftsfria vården, men det problemet skiljer sig knappast från dagens situation där kända idrottare ges förtur till operationer i den offentliga vården.


PS: För att förekomma jämförelser med USAs defunkta vårdsystem, vill jag poängtera att jag förespråkar offentligt finansierad vård; vård där kanske även grundläggande tandvård bör ingå. Mången är nog den arbetsdag som går till spillo för på grund av tandvärk eftersom gemene man inte har råd att gå på regelbundna kontroller av sin tandstatus. Vad jag däremot vill, är att vården drivs privat. Om den privata driften sedan sker i kooperativ, aktiebolag eller stiftelseform är för mig egalt.

Nya valörer bra, ny valuta vore bättre!

Riksbanken funderar på nya valörer. Klokt och begripligt; den svenska pengaserien (mynt på 0.50, 1, 5 och 10 kronor, samt sedlar på 20, 50, 100, 500 och 1000 kronor) är inte direkt ideal; tvåkronorsmynt och 200 kronorssedlar saknas.

Fast det vore betydligt trevligare att få läsa en artikel om att Riksbanken skulle förbereda byte till euron. Euron använder sig redan av en optimal pengaserie. Dessutom finns ju alla de andra fördelarna med euron. Vilka fördelar finns med kronan? Tja, vi kan devalvera om vi vill. Whoopie-doo. Gör vi det så rasar den svenska ekonomin eftersom finansmarknaden förlorar förtroendet för den svenska ekonomin. I övrigt då? Tja, nationalistiska skäl och en allmän nej-mentalitet kring saker som gäller EU tror jag är främsta skälen till euromotståndet.

Men i en tid då till och med Miljöpartiet slopat sitt utträdeskrav kanske det är dags för medel-Svensson att tänka om.

Sverige visade vägen med FRA-lagen, Storbritannien följer efter

Sverige var först i Europa med att klubba igenom en massövervakningslag som offrade medborgarnas rättigheterna på antiterrorismens altare (efter att antiterror-argumentet fallit platt till marken har detta svepskäl dock förvandlats till ett behov av att avlyssna Ryssland (som garanterat skulle skicka sina militära planer kring invasion av Sverige okrypterat via Internet)). Storbritannien vill inte riskera att framstå som mer människorättsvänliga utan vill nu även de massavlyssna sina medborgare.

Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.

De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).

War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).

Gratis musik är en affärsmöjlighet, inte ett hot

De är inte så många, men nu har ännu en öppnats som inser att gratis musikdistribution är möjlighet istället för ett hot och som dessutom ger artisterna vettigt betalt (artikeln uppger att artisterna vanligtvis inte får mer än 8% (!) av intäkterna från låtar som säljs på nätet).

Det får mig att tvivla på bärkraften hos just den här sidan är att den skall vara reklamfinansierad. Mtp hur oerhört mycket skräpreklam som finns på nätet börjar adblocker och liknande vara ett måste och då försvinner ju all reklam (yay!).


PS: Undrar hur länge det dröjer innan RIAA får panik och försöker övertyga sajtens grundare om att den här typen av sidor leder till ökad piratkopiering, olaglig fildelning, massarbetslöshet, terrorism och jordens undergång?

S förslag om integritetsombudsman ett slag i luften

S vill ha en integritetsombudsman. Det är väl... bra? Men Socialdemokraterna missar ändå målet.

För att på allvar skydda integriteten och undvika icke-demokratiska bottennapp som härvan kring FRA, krävs två saker: en konstitution som inte kan åsidosättas av lagar om inte dessa fattas med samma beslutsgång som grundlagen, samt en konstitutionsdomstol som tillser att alla lagar är konstitutionerliga.

För en integritetsombudsman är tandlös så länge det inte finns en grundlagsfäst rättighet till integritet.

"Jag har blivit avlyssnad av FRA!"
"Jamen så otrevligt. Tyvärr finns FRA-lagen, så det får du leva med. Ta två Ipren och ring igen på fredag."

Religiösa samfund skall inte ägna sig åt myndighetsutövning!

RFSU föreslår att kyrkor och samfund fråntas vigselrätten. Bra så, det har jag förespråkat länge. Det är helt absurt att religiösa samfund skall ha del i juridiskt myndighetsutövande. Självklart bör de få bibehålla rätten att förrätta vigselceremonier, men dessa ceremonier skall inte inbegripa något juridiskt värde.

Då och då höjs dock röster för att istället tvinga samfunden att viga även samkönade. Men det är ett intrång på religionsfriheten. Om en religiös organisation vill vara så trångsynt att den inte accepterar att två personer som älskar varandra råkar av samma kön, så må detta vara hänt. Sådana samfund bör dock inte få någon som helst statliga bidrag, skatteförmåner eller liknande (utöver eventuella bidrag för bevarande av kulturmärkta byggnader, samt underhåll av begravningsplatser).

Svenska kyrkan vill självklart inte släppa sin vigselrätt. Det är fullt begripligt; i dagens sekulariserade samhälle finns det få saker som får människor att ha samröre med en kyrka. Ett av få tillfällen är vid vigslar, eftersom detta är tradition. Om (förhoppningsvis när) den juridiska delen av vigselrätten fråntas kyrkorna är sannolikheten stor att denna tradition långsamt urholkas och istället ersätts av andra ceremonier.

Svenska kyrkan är förmodligen livrädda för detta. Andra samfund känner sig inte lika hotade, eftersom deras medlemmar aktivt valt medlemskap i samfunden istället för att födas in i kyrkan. Vad Svenska kyrkan bör inse är att i framtiden kommer även deras medlemmar enbart bestå av personer som aktivt valt medlemskap.

SvD visar upp nya "Fru Gårman"

SvD visar upp Vägverkets nya Fru Gårman-skylt och frågar samtidigt huruvida den nya skylten kan medverka till att göra samhället mer jämställt. Jag är tämligen övertygad om att så inte är fallet. Trångsynthet kan inte botas genom kvotering.

Jag välkomnar dock ändå skylten, den är (enligt mig) betydligt mer estetiskt tilltalande än originalet. För min del får den gärna ersätta de gamla skyltarna helt och hållet, jag ser inget egenvärde i att köra hälften vardera.

DRM drabbar fler kunder

Ännu ett företag, den här gången Wal-Mart som använt sig av autentiseringsservrar för DRM stänger nu ned denna. Kunderna som gjort misstaget/desinformerats att hyra musiken därifrån (för musik som använder sig av autentiseringsservrar för DRM går enbart att betrakta som hyrda, inte köpta) kommer nu att tvingas att försämra ljudkvalitén ytterligare på den nedladdade musiken om de vill att den även fortsättningsvis skall gå att lyssna på (bränna ut till CD och rippa igen).

För en gångs skull finns det dock något positivt i det hela. Wal-Mart slutar nämligen inte att sälja musik. De går över till att sälja musiken DRM-fri.


På samma gång som RIAA gör allt för att måla upp fildelning som största hotet mot musikbranschen, alienerar misslyckade DRM-lösningar allt fler kunder från de lagliga nedladdningsalternativen, och loudness-war gör att ljudkvalitén på CD-skivorna blir lidande. Istället för att skylla minskade intäkter (om de nu verkligen lider av detta) på fildelning bör de nog sluta skjuta sig själva i foten (och kunderna i ryggen) om och om igen.

Har ni valet, köp skivorna direkt från artisten, så undviker ni att finansiera RIAA i onödan.

Har ni valet, köp musiken från lagliga sajter som säljer musiken i fria förlustfria format (Ogg FLAC, Lossless Wavpack, True Audio (TTA), eller i nödfall Shorten (utvecklas inte längre)). Finns inga förlustfria format att tillgå, välj i första hand Ogg Vorbis (för musik) eller Ogg Speex (för talböcker), i andra hand MP3 eller AAC (enbart den DRM-fria versionen).

Finns inga DRM-fria alternativ, vare sig på CD eller för nedladdning, skriv till artisten och berätta att ni inte tänker köpa deras skiva förrän den finns tillgängligt i ett DRM-fritt format och förklara att ni gärna köper musik, men vägrar att hyra den.

SSU uppmuntrar terrordåd

145 personer hos Svenskt Näringsliv i Stockholm drabbades tidigare i höst av en ovanlig form av magsjuka. SSU Stockholm svarade med ett pressmeddelande där de lovade, att de som tog på sig ansvaret för händelsen skulle få rosor.

SSU Stockholms pressmeddelande innehåller dessutom svammel som man möjligen kunde förväntat sig av extremvänstern, men knappast av Socialdemokraterna; "storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande". Inser de verkligen inte att "arbetarna" inte skulle ha några arbeten utan "storkapitalet"? Utan företag stannar Sverige (och övriga världen). Utan kapital, inga företag (om de nu inte på allvar delar extremvänsterns tankar om total planekonomi med fullt ut förstatligade företag).

Att SSU Stockholm efter kritik nu plötsligt påstår att de enbart var ironiska, är knappast något försvar. Däremot skall Mona Sahlin ha viss heder för att fördömer SSUs agerande.

Kanske SSU Stockholms styrelse skulle ta sig en funderare om de befinner sig i rätt organisation. RKU torde vara mer passande...


Fotnot: Fortfarande är händelsen under utredning, så huruvida det faktiskt rörde sig om ett terrordåd eller ej återstår att se. Men SSU Stockholms pressmeddelande utgick från så var fallet.

Think about the children!!!

USAs familjeorganisationer ("But, but, but, think about the children!!!") har slagit till igen. Den här gången har de lyckats få biokedjan AMC att dra tillbaka filmen Hounddog från drygt 5000 biografer, eftersom den handlar om sexuella övergrepp och innehåller en scen med en våldtäkt av en minderårig.

Är det verkligen bättre att blunda för verkligheten? För i verkligheten förekommer ju sånt här. Vad vill de egentligen skydda sina barn från? Sanningen?

Frågor kvarstår kring FRA-lagen v1.1

Så har den kommit, regeringens "FRA-lagen Light" (Nu ännu lättare!).

Den lag som enligt de fyra allianspartierna strax före omröstningen inte alls behövde ändras och som under omröstningen fick tillägg som absolut var tillräckliga för att göra lagen bra, har nu alltså återigen ändrats. En tilläggsproposition skall läggas fram i höst.

Det finns onekligen många klara förbättringar i det nya förslaget (även om det felaktigt beskrivs som att de nya reglerna innebär ett stopp för hotet mot mass-scanning, vilket det inte innebär).

Förslaget säger att en domstol skall upprättas som ger tillstånd, att enbart försvaret och regeringskansliet (i huvudsak UD) skall få kunna söka sådana tillstånd, att det för varje specifikt fall enbart skall gälla specifika trafikstråk (Det är rätt uppenbart att författaren till förslaget inte har någon aning om hur routing av internettrafik fungerar), att motiv måste anges, osv.

Viss möjlighet skall också finnas att ta reda på huruvida man blivit avlyssnat och i de fall så skett på felaktiga grunder, även kunna söka ersättning.

En viktig detalj är också att det område som avlyssning skall kunna medges för inskränkts till "yttre militära hot", samt att synnerliga skäl måste föreligga för avlyssning av individer.


Men ett antal viktiga frågor kvar.

En viktig fråga är varför regeringsdepartementet själva alls skall kunna söka tillstånd för avlyssning. Om nu spaning enbart skall medges mot yttre militära hot, är det ju Sveriges försvarsmakt som har som uppgift att göra detta. Om kommunikationen mellan försvar och regering är så dålig att detta inte fungerar, eller om försvaret har problem att fullgöra denna uppgift, så borde detta problem lösas genom att förbättra kommunikationen eller ge försvaret större resurser, inte genom att låta regeringkansliet ta genvägen direkt till domstolen.

En annan fråga är huruvida de regler som medger att FRA delar med sig av sitt material till andra nationer kvarstår, eller om dessa också kommer att omarbetas? Det känns ytterst obehagligt att veta att svenskt avlyssningsdata kan komma att hamna i händerna på andra nationer. Att färdigbearbetade bedömningar (som inte innehåller rådatan) kan delas med andra nationer kan självklart vara av värde, det kan till och med vara klokt att medge större befogenheter än så i synnerligen specika fall, men alla former av rutinmässigt datautbyte bör förbjudas.

Ytterligare en viktig fråga är hur "FRA-domstolen" kommer att se ut. Kommer det att vara en domstol som besitter den kunskap som krävs för att förstå hur den tekniska aspekten bakom internet ser ut, eller kommer det att enbart att röra sig om juridiskt kunniga personer men med Staffan Danielssons (c) tekniska kunskaper? Kommer domstolen att vara politiskt tillsatt eller enbart på juridisk merit? Kommer det att förekomma lekmän i domstolen som medger folklig insyn i frågorna, eller kommer det hela att vara ett spel för gallerierna?

Slutligen funderar jag på huruvida regeringen nu kommer att justera FRAs budget? Då FRAs uppdrag i och med det här förslaget drastiskt krymps (enligt regeringen själva) från att gälla massavlyssning till riktad spaning, så borde FRAs behov av superdatorer med massövervakningskapacitet också kraftigt minska. Därför känns det också rimligt att den kraftiga ökning av anslag de givits i senaste budgeten kan slopas.

Processen kring FRA-lagen lika stort hot

FRA-lagen är förmodligen det största exemplet i Sverige på avsteg från demokratiska processer på mycket, mycket länge. Förslaget var inte ett initiativ från regering eller riksdag, utan ett projekt framarbetat på ett departement (dessutom en särpartsinlaga, eftersom FRAs chef låg bakom). Trots mycken kritik från remissinstanserna togs ingen hänsyn till kritiken. Ingen hänsyn togs till att lagförslaget stred mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, detta trots att EU-fördragen gäller som svensk grundlag.

Partipiskan ven hårt för att tygla in alla motståndare i allianspartierna, trots att Sverige har (en fegvariant av) personval. Centerpartiet och Folkpartiet påstår sig båda två vara liberala partier; detta till trots drev de igenom en lag som strider mot liberala värderingar (med en enda avvikande röst; en röst som nu, i och med det nya förslaget, tystnar). Centerpartiet övergav dessutom sitt integritetspolitiska program, och Fredrick Federley spottade i ansiktet på alla de som kryssat honom för hans (innan valet) tuffa linje i liberala frågor.

Statsministern säger sig ha lärt sig att lyssna bättre. Själv tycker jag att det verkar som att han nog är rätt lomhörd. Fast han kanske syftar på att FRA gett honom en demonstration av hur deras avlyssning går till?

Ett snabbt framarbetat förändringsförslag som läggs fram med 2 veckors remisstid är knappast ens i närheten av "Riv upp, gör om, gör rätt". Det må så vara att slutresultatet från en bred parlamentarisk utredning förmodligen skulle ha landat nånstans i närheten av det förslag som läggs fram nu; processen är ändå långt från demokratisk.

Det stinker om FRA-frågan. Integritetsintrången som FRA kommer att ägna sig åt är inte det enda hotet mot vår demokrati. Regeringens agerande i frågan är ett minst lika stort hot. Det enda positiva FRA-frågan har medfört är att bloggosfären på allvar visat att individen fortfarande kan göra sin röst hörd, även då gammelmedia inte vill lyssna förrän det är för sent.

Folkpartistiskt grissmink

Först ville Centerpartiet sminka grisen (FRA-lagen) genom att göra tillägget att bara utländsk trafik skulle få avlyssnas (någonting jag inte kan förstå hur mitt gamla parti kan kläcka ur sig; massavlyssning blir ju inte mindre integritetskränkande bara för att enbart personer utanför Sverige avlyssnas).

Nu har även Folkpartiet plockat fram sminkväskan. Folkpartiets förslag (Bohuslänningens artikel, SVDs artikel, Sydsvenskans artikel, DNs artikel) går ut på att lägga in ännu en kontrollstation (en domstol som FRA skall söka tillstånd hos), några fler kriterier på bredden av avlyssningen:

Spaningen ska vara begränsad till ett visst "trafikstråk", till exempel kommunikation som går mellan vissa städer.

(ett kriterium som tydligt påvisar bristen på teknisk kunskap hos Fp rörande hur Internetkommunikation routas), samt att syftet för avlyssningen skall anges (jag förmodar att "spaning mot misstänkta terrorister" blir det standardsyfte som kommer att användas).

Gissningsvis kommer domstolsprocessen att se ut ungefär så här:

1. FRA till domstolen: Vi vill avlyssna all trafik mellan Stockholm och Göteborg.


2. Domstolen till FRA: OK, vad är syftet?


3. Spaning mot misstänkta terrorister!


4. Ohhhh. Det låter hemskt. Självklart får ni tillstånd.

Det som är extra tragiskt med detta förslag är att Folkpartiets tyngsta FRA-kritiker, Camilla Lindberg, anser att dessa extra regler, tillsammans med krav på att den som felaktigt blivit avlyssnad skall kunna få reda på detta, skulle göra FRAs massavlyssning acceptabel. Med andra ord faller den majoritet mot FRA-lagen som uppstått efter den första omröstningen.

FRA får sin vilja igenom, svenska folkets integritet urholkas och Sverige tar ett stort steg på vägen från parlamentarism till byråkratstyre.

FRA vinner, alliansens partiledarkvartett vinner, partipiskan vin(n)er.

Men:

Den personliga integriteten förlorar, idén med partiprogram, valmanifest och ideologi förlorar, personvalstanken förlorar.

Remember, remember, the 16th of September!

Imorgon, tisdagen den 16:e september, gäller det. Då skall vi visa riksdagsledamöterna, regeringen och gammelmedia hur starkt motståndet mot FRA-lagen är. Förhoppningsvis blir uppslutningen enorm.

Två seriösa manifestationer hålls i Stockholm; dels Piratpartiets manifestation utanför riksdagshuset (OBS: det är inte en officiell demonstration; så plakat och liknande är *inte* tillåtna), dels Hoppets demonstration anordnad av Nätverket Svart Måndag.



OBS: Någon form av vänsterextremistisk "stjäla uppmärksamhet och protestera mot regeringen i allmänhet" demonstration är också planerad; förhoppningsvis får den lite eller ingen uppmärksamhet av media och de som menar allvar med sitt FRA-motstånd. Den här frågan är för viktig för att kidnappas av särintressen.

DNs analys passar inte in på Fredrick och Annie

DN skriver att Partipiskan biter sämre på personvald" och nämner en mängd exempel. Fredrick Federley och Annie Johansson, Centerpartiet, hör uppenbarligen till undantagen som bekräfar regeln. De personvaldes på grund av deras starka liberala profil före valet, ändå svek de fullständigt sina ideal när de röstade för FRA-lagen.

Personligen tvivlar jag på att jag nånsin kommer att kunna lita på Fredricks politiska integritet igen; detta är en av orsakerna till att jag lämnade Centerpartiet bakom mig; jag kände mig sviken och uppgiven. Det mest tragiska är att inte heller de ändringar som partiet föreslagit för att blidka motståndarna är någon direkt förbättring av situationen.

Spelmonopolet på väg att avskaffas?

Sverige är i många avseenden fortfarande en socialistisk stat. Statliga monopol inom en mängd verksamheter förekommer fortfarande. I vissa av fallen är det av orsaker som på ytan låter vackra. Spelmonopolet, till exempel, sägs existera för att förhindra att spelmissbruk uppstår. Men vad säger att statliga spel är mindre beroendeframkallande? Blir en odds-kupong farligare om den säljs av Betsson, Unibet eller Expect.com, än om den säljs av Svenska Spel eller ATG? Knappast.

Dessutom är det inte det statliga ägandet som avgör om spelföretagen driver en "ansvarig" verksamhet eller ej. Det enda rimliga är att utfärda licenser till intresserade, seriösa, parter, licenser som kan dras tillbaka (även från Svenska Spel eller ATG) om de missköts.

Men nu, tack vare att vi äntligen har en icke-socialistisk regering, en regering som i alla fall vågar utmana några få galenskaper, verkar det nu som att utländska bolag skall kunna köpa licenser för att ordna spel på fotboll, ishockey och troligen också trav. Tyvärr ingår inte spelmaskiner och kasinon, men det är onekligen ändå ett steg i rätt riktning.

DRM för nedladdad musik, en utrotningshotad företeelse?

Är DRM för nedladdningsbar musik snart ett dåligt minne blott? Det förutspår iaf en artikel i PC Pro, som även berättar att Deutsche Telekoms musikservice Musicload ökade sin försäljningsvolym med 40% (!) när de slutade använda DRM. Så mycket för argumentet att piratkopiering dödar musikindustrin...

Artikeln belyser också alla problem som DRM medför, såsom licensservrar som stängs ned, filer som inte fungerar i nyare versioner av program, avsaknaden av möjlighet till formatskiftning och så vidare.

Norska protester mot FRA-lagen!

Nu vaknar även norrmännen och protesterar mot den svenska FRA-lagen. Bra, mycket bra! För oavsett om den nuvarande lagen bibehålls, eller om Centerpartiets undermåliga kompromissförslag (att FRA inte skall få spana på trafik som har källa eller destination i Sverige) antas, så kommer Norges medborgare att avlyssnas, eftersom en stor del av den norska internettrafiken går genom Sverige.

Nynazistisk tankevurpa

Visserligen är väl den nynazistiska rörelsen knappast nån samlingplats för den intellektuella eliten, men nynazisterna i Berlin har nog slagit nytt rekord i tankevurpa... De hävdar nämligen att de svastikor som det Hinduiska tempel som är under konstruktion i staden är en attack mot tysk kultur.

Detta trots att de äldsta kända svastikorna stammar från Indien (och är en naturlig del i många österländska religioner, bland annat hinduism och jainism) och trots att själva ordet svastika kommer från sanskrit.

Visserligen baserar sig den nazistiska läran på att västeuropéerna i allmänhet, och tyskarna i synnerhet, härstammar från den ariska folkgruppen, dvs från Indien/Iran (det sistnämnda tål att tänkas på; den nynazistiska hetsstämning som råder mot muslimer gör ju inte direkt något undantag för iranier. För den delen tvivlar jag också på att nynazisterna skulle ta emot indier med öppna armar...), men det gör ju inte att de på något sätt får ensamrätt på en symbol som historiskt sett använts världen över.

John McCain har valt sidekick

John McCain har nu valt sin vice-presidentkandidat. Det blev 44-åriga Sarah Palin.

Självklart är förhoppningen att Palin skall ta udden av kritiken mot McCains höga ålder (72 år), samt att valet av en kvinnlig vice-presidentkandidat skall locka till sig de Hillary-anhängare som förespråkade Clinton i egenskap av kvinna snarare än för den politik hon förespråkade.

Själv hoppas jag att de flesta Clintonanhängarna inte är så ytliga, men tyvärr finns det nog en risk att många faktiskt är det.

Det är dock tydligt vilka väljare som McCain siktar hårdast på; Palin är abort- och homoäktenskapsmotståndare, samt NRA-medlem. Kort sagt rena drömkandidaten för den kristna högern.

Bland de mer jordnära väljarna kan dock Palin få svårare att övertyga; McCain har gång på gång kritiserad Obama för hans brist på politisk erfarenhet. Nu har McCain själv utnämnt en kandidat till vice-president som har betydligt mycket mindre erfarenhet än vad Obama har.


Slutligen, så är en sak som fascinerar mig medias beskrivning av henne som ung. Det säger en del om hur rubbad den amerikanska politiska världen är. Mig veterligt så får medborgarna i USA, precis som i Sverige, rösträtt vid 18 års ålder. Trots detta kan de inte väljas till president förrän de är 35 år gamla (och eftersom vice-presidenten tar över om presidenten dör, torde detta rimligen gälla även kandidater till vice-presidentposten). Därmed anses alltså en 44-åring som ung. Men det är klart, jämfört med McCains 72 år är väl de flesta relativt unga...

Telia ger oändligheten ett värde

I Telias värld betyder obegränsad trafik 5GB/månad.


Fildelningsnojjan (samt självklart Telias profithunger alternativt inkompetens) har tagit sådana proportioner att företagsamheten hamnar i andra rummet.


Undrar just om de har nån 32-bitars räknar som slår om vid 4294967296 (2^32)? ;-P

ChinaTV säljer FRA till Kina =)

Sveriges Television driver på ett underhållande sätt med FRA och FRA-kramarnas argument "Den som inte har någonting att dölja [...]"

Se själv och njut.


Med mer högkvalitativ underhållning i stil med den här skulle SVT nog inte behöva eftersträffa skattefinansiering eller straffavgifter för att finansiera sin verksamhet; förmodligen skulle de kunna stå sig väl i utbudet mot andra betalTV-kanaler...

Miljön är redan räddad?

Det är svårt att med vetenskapliga resonemang förena utökad oljeutvinning och -användning med hållbar ekologisk utveckling. För vissa, som Michele Bachmann, är dock detta inget problem. För henne är nämligen planeten redan räddad.

Bachmann är kristen (tämligen fundamentalistisk sådan) och tror, att eftersom Jesus enligt bibeln gav sitt liv för mänskligheten för 2000 år sedan, så kan planeten inte gå under.

Undrar om hon anser samma sak när det gäller terroristdåd? För visst måste även USAs medborgare tillhöra de som räddats (om så inte är fallet är det ju rätt dumt att sabba miljön i USA)? I såna fall kanske Bachmann skulle lägga ett förslag om att upphöra med USAs krig mot terror? Nåt missilförsvar i Polen lär inte heller behövas.

JK vill inskränka den personliga integriteten ytterligare

En nyhet som börjar i dur, men slutar i moll, är den här: "Förbjudet spåra brottsling via mobil".

Som många tekniskt bevandrade vet, är det enkelt att positionera en mobiltelefon; detta eftersom den hela tiden kommunicerar med basstationerna. Alltså går det att spåra var en person befinner sig om man har tillgång till informationen från operatörerna.

Detta har dock justitiekanslern slagit fast är olagligt enligt rådande lagstiftning. Bra så.

Vad som är oroväckande är att JK även anser att lagstiftningen bör ändras så att den medger polisiär användning av positioneringsinformationen från mobilnätet.

Visserligen är det viktigt att kunna bedriva spaning mot misstänkta brottslingar (om synnerlig misstanke föreligger och brotten är grova), men att medge spårning av privatpersoners position öppnar upp för en oroväckande ändamålsglidning. För om positionering av misstänkta brottslingar medges är det bara en tidsfråga innan inhämtning av positioneringsloggar efter att brott inträffat kommer att efterfrågas ("Vi måste ju kunna kolla vilka som varit på platsen!"). Därnäst? Brottsförebyggande positionering ("Vi måste kolla så att inte alltför många samlas för olagliga demonstrationer i samband med G8-möten, EU-toppmöten, etc.)?

Genomklubbandet av FRA-lagen har för lång tid framåt ätit ett hål i regeringens trovärdighet i hanteringen av frågor rörande den personliga integriteten. Alla eventuella lagförslag som ytterligare inskränker den personliga integriteten, bör ses i ljuset av den lagen.

Hade det här lagförslaget kommit mot bakgrund av en lagstiftning med allmänt stark trygghet för individens integritet och med en tillräcklig finansiering av poliskåren så att de inte skulle känna sig lockade att ta genvägar i utredningsarbetet för att spara pengar, så hade jag förmodligen varit betydligt mindre oroad.

Men i det samhälle som började växa fram under Tomas Bodström och som den nuvarande regeringen ivrigt bygger vidare på, är varje förslag som på något vis inskränker den personliga integriteten, byggstenar som utgör grunden för kärleksministeriet.

Brittisk polis beslagtar brädspel (!)

Polisen i Kent i England beslagtog nyligen brädspelet War on Terror från några deltagare på Kingsnorth climate change camp, under förevändningen att den balaklava (skidmask) - med EVIL tryck på i stora bokstäver - som medföljer spelet kan användas till att maskera sig.

Att klimataktivister ses som ett allvarligt hot är helt absurt (fokusera på insatser mot klimatproblemen istället!), att ägna sig åt censur av politisk satir är än värre.

Spelets skapare berättar att de haft väldigt svårt att sälja spelet eftersom alla butiker vägrat befatta sig med spelet.

Spelet är en politisk satir kring det Brittisk/USA:iska "kriget mot terrorismen". Jag har inte provat spelet själv, men efter att ha kollat in spelets hemsida känns det onekligen rätt klockrent.

Se upp för FRA-lagen!

FRA riskerar att öka risken för terrordåd

En av de främsta officiella argumenten för FRA-lagen och den massiva integritetskränkning den innebär, är möjligheten att förhindra terrordåd. Jan Kallberg, jurist och doktorand i publikt ledarskap vid University of Texas, skriver i en artikel i Expressen att massövervakning ökar risken för terrordåd istället för att minska den.

Mängden information som måste behandlas blir helt enkelt för stor och tilliten på tekniken gör att de viktigaste medlen mot terrordåd hamnar i skuggan; klassisk underrättelseverksamhet med informatörer, infiltration av extremistgrupper, noggrannare kontroller vid utfärdande av pass och visum samt vid immigration.

Övervakning i Sverige -- en mörk hemlighet

I en artikel i Göteborgs-Posten skriver Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, om svensk övervakningshistoria. Hur Sverige historiskt sett har ägnat sig åt Stasiliknande verksamhet, lämnat ut information om icke-svenska medborgare till Gestapo. Detta av Allmänna säkerhetstjänsten, som skapats utan riksdagens vetskap.

Efter krigets slut upplöstes Allmänna säkerhetstjänsten, men i och med kalla kriget kom FRA istället att ersätta dem. Även denna gång utan riksdagens vetskap. På 60-talet följde även IB. Återigen utan riksdagens vetskap.

Frågan är väl egentligen hur mycket mer storebrorsverksamhet som försigår utan riksdagens, och medborgarnas, vetskap.

"Opassande" bloggar om storebror

De som tror att FRA-lagen bara är en ensam företeelse, ett misstag i arbetet, bör nog läsa det här eminenta blogginlägget extra noga. Det beskriver andra lagar som klubbats igenom de senaste åren, eller som är under utredning.

Skrämmande läsning.

MPAA/RIAA, förlåt USA, drar in bidrag till universitet/skolor som inte censurerar Internet

FRA-lagen i Sverige kan nog betraktas som ett rent beställningsjobb, på önskan från FRA. I USA går de dock steget längre och lägger fram lagar på beställning från media-maffianMPAA/RIAA. Universitet och skolor skall enligt en ny lag få sina statliga bidrag indragna om de inte gör tillräckligt (där MPAA/RIAA bestämmer vad som är tillräckligt) för att bekämpa fildelning.

MPAA/RIAA jublar nog nu och företag som tillverkar mjukvara som filtrerar bort P2P-trafik lär rusa i höjden på Nasdaq. Studenterna och universiteten/skolorna som får sina rättigheter inskränkta (visserligen bara om de vill ha statliga bidrag, som sannerligen inte är någon rättighet) är nog mindre glada.

Vilka kommer härnäst med krav på censur av universitetens och skolornas Internettraffik? Kyrkan som vill ha bort information om ateism, månne?

Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen: jag är inte emot att upphovsrättshavarna får vettigt betalt för sina alster. Jag köper de skivor jag lyssnar på (i största möjliga mån från artisternas egna hemsidor), de filmer jag ser på och de böcker jag läser. Dessutom går jag ofta på bio och konserter.

Det jag vänder mig emot är dock musik- och filmindustrins konstanta lögner (fabricerad "statistik" om minskad försäljning på grund av fildelning) och profithunger (av de nästan 20€ som en ny CD kostar är det bara en bråkdel som faktiskt går till artisten), deras kundförakt (bestraffande av de ärliga kunderna genom att via DRM och loudness-boosting försämra ljudkvalitet hos musik och genom DRM och regionkodning begränsa användbarheten för filmer, samt den oerhört enerverande icke-överhoppningsbara "anti-pirat"-propagandan som förpestar de flesta filmer numera) samt deras oförmåga att följa med tiden (att inte sälja skivor online billigt -- de slipper ju distribution, emballage, pressningskostnader, osv -- i plattformsoberoende, fria, icke-destruktivt komprimerade format, exempelvis Ogg FLAC).

Jag vänder mig också mot hela konceptet att bekämpa fildelning av upphovsrättsskyddat material genom censur.

Som sagt, jag spenderar en stor del av det jag varje månad får ynnesten av stat och kommun att behålla av min lön (dvs det de inte tar ut i skatt) på böcker, skivor och filmer. Men jag har full förståelse för att inte andra gör detsamma. Att betala uppemot 20€ för en plastbit med 10 låtar på, som du enligt skivbolaget inte får lyssna på i din MP3/Ogg Vorbis-spelare, eller för en film som du kanske kommer att se 3 gånger, är enormt svårt att motivera för en student som kanske inte har mer än 100€/månad (om ens så mycket) över efter att hyra, kursliteratur och mat är betald.

Ateism, icke-normativ sex och annat filtreras av Birmingham

Birminghams stadsfullmäktige har infört ett system som censurerar vissa sajter som de anställda försöker surfa till. Bland det som filtreras bort finns sidor om ateism, satanism, häxkonst (wicca), kriminellt beteende och sexuellt avvikande. Att besöka sidor om kristendom, islam, hinduism och andra "normala" religioner går däremot bra.

Wicca är numera en erkänd religion, så vitt jag vet. Anton LaVey's Church of Satan har en stor mängd anhängare (vet dock inte om hans kyrka är en erkänd religion) och sidor om ateism är definitivt en nödvändighet att släppa igenom om man på allvar vill kunna nå upp till religionsfrihet, eftersom man annars inte har alternativet att inte tillhöra en religion.

När det gäller sexuellt avvikande ("sexual deviancy") vet jag inte riktigt hur omfattande filtret är. Om det enbart försöker filtrera bort sådant som faktiskt är olagligt (barnpornografi samt förmodligen också våldspornografi, bestialism och nekrofili) så kan man möjligen ha förståelse för deras agerande (jag anser dock att man bör ta en allvarlig funderare på vad man har för synsätt om man utgår ifrån att de anställda kommer att surfa barnporr), men om de till exempel filtrerar bort homoerotisk porr, men släpper igenom heteroerotism, så gör de sig definitivt skyldiga till diskriminering.

Nu bör det dock sägas att jag knappast tror att porrsurfande till sidor om BDSM, ateism, satanism, voodoo och diverse annat som deras filter syftar till att censurera är saker som tillhör till arbetsuppgifterna för den genomsnittlige tjänstepersonen i Birmingham, men det är inte det som är det väsentliga. Tillåter man de anställda att fritidssurfa, men bara på vissa sidor (vilket torde vara fallet då de inte filtrerar bort sidor om kristendom, samt bara filtrerar bort "avvikande" sex), så ger man de anställda budskapet: "OK, ni får surfa, men bara om ni har en religiös åskådning vi accepterar, en sexuell läggning vi tycker är sund och intressen som vi anser acceptabla".


Just ja: i en passus längst ned i artikeln nämns också att stadskontoret i Birmingham för fullt arbetar med att utveckla programvara för övervakning av de anställdas internetanvändning. Storebror ser dig, även på jobbet.

Texas ger klartecken för exorcism

För lite drygt ett år sedan bloggade jag om hur en rumänsk nunna dog när hon utsattes för exorcism.

Högsta domstolen i delstaten Texas i USA har i dagarna slagit fast att exorcism av minderåriga är OK. Med andra ord så är handlingar som normalt sett skulle betraktas som misshandel och olaga frihetsberövande, helt acceptabla i religionens namn. Domstolen slår dessutom fast att rättslig inblandning i frågor som rör exorcism rör sig om ett olagligt ingrepp i religionsfriheten.

Man får hoppas att schizofrena, epileptiker, samt andra som uppvisar de typer av beteenden som kyrkan kommit att uppfatta som "demoniska", inte har oturen att ha religiösa föräldrar.

FRA gör självmål

FRA JK-anmäler bloggare; orsaken är förmodligen att bloggaren i fråga, Henrik Alexandersson, har publicerat handlingarna om de 103 avlyssnade som orsakade anmälan till Datainspektionen.

Rör det han gjort då sig om ett brott? Jag skulle, efter att ha läst på lite om yttrandefrihetsbrott, onekligen säga JA! på den punkten; flera brott dessutom. Förutom att publicera sekretessbelagd information har han dessutom förmodligen begått brott mot personuppgiftslagen eftersom han var oaktsam nog att inte rensa bort passnummer/personnummer ur handlingarna.

Men var FRAs anmälan genomtänkt? Knappast. Om de tror att de kan skrämma bloggarna till tystnad på det här sättet tror de fel.

Om det, mot all sans, blir så att Henrik Alexandersson fälls för yttrandefrihetsbrott, men FRA frias för det brott de begått (nämligen avlyssning av kabelbunden trafik), kommer nog folkopinion och media fullkomligt krossa FRA.

Det enda anmälan kommer att leda till är att fungera som ytterligare tändvätska för kampen mot FRA. Det är bra. Kanske kommer Henrik Alexandersson att straffas för det brott han (förmodligen) begått, på samma sätt som Jan Guillou m.fl. dömdes för avslöjandena kring IB. Liksom Guillou kommer dock förhoppningsvis Alexandersson att gå till historien som en person med civilkurage som vågat stå upp mot storebrorssamhället.

Så juridiskt sätt är FRAs handlande, för en gångs skull, helt rätt. Men hade de tänkt till det minsta lilla hade de nog insett att de gräver sin egen grav med den här anmälan...

DRM drabbar kunderna

Trots varningar om riskerna med att köpa DRM-begränsad musik är det många som har handlat sådan. En av dessa butiker, Yahoos Unlimited Music Store har nu lagt igen. Resultatet? Kunderna kan inte längre flytta sin musik till en annan dator utan att först bränna ut den till CD och sen rippa den igen (och sålunda förlora ljudkvalitét).

Namnet på Yahoos butik är onekligen ironiskt, med tanke på de begränsningar som musiken hade i och med DRM. Än mer ironiskt blir det om man känner till namnet på den DRM-begränsning som använts: Plays for Sure, Microsofts DRM-teknik.

Fast det är klart, "Limited Music Store" och "Probably Plays as Long as We Can Be Bothered and You Don't Use Anything Else Than Windows" har ju inte riktigt samma klang.

Inte konstigt att många föredrar att införskaffa sin musik via fildelning. Själv köper jag fortfarande CD-skivor och rippar dem till Ogg Flac; visserligen har ljudkvalitén på CD-skivor gått utför sedan det s.k. Loudness War började, men så länge jag inte kan få tag på mastrar direkt rippade till Flac finns det inte så många alternativ (vissa artister, Nine Inch Nails som främsta exempel, har börjat släppa sina alster på just det sättet. Gratis, dessutom!).

Klockrent blogginlägg om heteronormativitet

Ibland kommer blogginlägg som är så klockrena att man funderar om det är lönt att man själv skriver nåt på samma ämne... Här är ett sådant: "Öppet brev till alla heterosexuella" på bloggen Åsiktstorped (en för mig ny bekantskap som jag hittade in på av en ren slump).

Sommaren "tillhör" Sveriges Radio

Sveriges kanske mest uppenbara exempel på det idiotiska med den nuvarande immaterialrätten är nog att Sveriges Radio har varumärkesrätten för ordet "Sommar". ICA bad nyligen Patent- och registreringsverket (PRV) att häva detta, men PRV avslog ansökan.

Sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar

Hoppas nu bara att inte SR stämmer mig...

Tungt borgerligt nätverk mot FRA

Trots att Åklagarmyndigheten visar på sin okunskap genom att inte inleda förundersökning mot FRA, så får FRA-ivrarna ändå en allvarlig motgång den här veckan.

Idag presenterade sig nämligen ett tungt borgerligt nätverk mot FRA för första gången på DNs debattsida. Härlig läsning. Framförallt är det trevligt att se att åtminstone två ledamöter i Centerpartiets styrelse är mot FRA-lagen (SvDs notis finns här). Förhoppningsvis kan nätverket få liv i interndebatten inom de borgerliga partierna.

Några namn lyser dock med sin uppenbara frånvaro; Niklas Wykman, MUFs förbundsordförande är en, Birgitta Ohlsson, som tidigare påstått sig vara FRA-motståndare (men som mesade ur i omröstningen och lade ned sin röst) är en annan. Centerpartiets två stora svikare, Fredrick och Annie skall vi väl inte ens tala om...


Det nybildade nätverket huserar förresten här.

mAx vinner slaget om burgarna, UEFA dåliga förlorare

Slutet (?) på sagan om mAx, Borås, McDonald's och UEFA kom igår; UEFA beslutade att flytta matcherna från Borås då mAx inte på ett tillräckligt acceptabelt sätt gav vika för UEFAs planekonomiska idéer.

Inte ens mAx kompromissförslag, nämligen att stänga sin restaurant i arenan före, under och efter match, och istället sälja från mobila kök utanför accepterades. Till saken skall nämnas att McDonald's i Sverige inte hade något emot att mAx skulle ha sin restaurant öppen, det var bara UEFA och McDonald's i Europa som protesterade.

Så fick Bush sin FISA Amendment Act till sist

Efter många turer hit och dit har amerikanska senaten nu röstat igenom FISA (Foreign Intelligence Service Act) Amendment Act, som utöver att likt FRA-lagen ge grönt ljus till avlyssning av personer i utlandet utan rättslig prövning, även ger amnesti till de telebolag som hjälpt FRAs motsvarighet i USA, NSA, att utföra sådan avlyssning tidigare.

Så nu har FRA-kramarna i alla fall ett land att hänvisa till när vi omber dem att peka ut nåt land medger lika långtgående massavlyssning som FRA-lagen medger.

Tragiskt för USAs medborgare. Tragiskt för andra som drabbas. Tragiskt för utvecklingen i världen.

FRA och IT-företagen

Åtta direktörer från tunga IT-aktörer i Sverige har idag gått samman i en artikel i DN och skriver om hur FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige och hotar svensk konkurrenskraft.

Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.

Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.

Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.

Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.

Har vi verkligen råd att ta den risken?

FRA-lagen och Almedalsveckan

Seminaret "Efter FRA-lagen" under Almedalsveckan var välbesökt, men som väntat kunde förespråkarna inte förstå sig på kritikernas farhågor. De kan inte inse att vi inte motsätter oss det syfte som lagen sagts ha (skydd av nationell säkerhet), utan det den medför och medger, nämligen att den möjliggör allmän spaning på alla svenska medborgare.

Mikael Odenberg försvarar FRA-lagen med argumentet "Utan teknikneutral lagstiftning kan vi lika gärna lägga ned FRA. Då blir vi beroende av andra länders underrättelsetjänst."

Sverige har idag i stort sett inget militärt försvar. Detta därför att regeringen inte ser någon hotbild. Risken för en invasion från Ryssland bedöms som osannolik. Norge, Finland och andra grannländer känns knappast som farliga hot heller. Så allmän signalspaning i syfte att bekämpa militära hot känns överdrivet, framförallt eftersom vi ändå inte har något försvar att möta eventuella hot med.

Signalspaningen sägs också vara till för att förhindra cybersabotage. Men de främsta hoten mot våra datornät är överbelastningsattacker (samt, sett till förlorad arbetstid, spam och virus). Dessa utförs med hjälp av så kallade botnät. När attackerna väl utförs gör signalspaningen ingen nytta. Innan så sker är det endast virusens spridning som spaningen kan kartlägga. Jag tvivlar på att FRA tänker göra datorintrång på de datorer som blivit smittade i syfte att rensa dem från virus, trojaner, maskar och liknande.

Signalspaningen skall yttermera användas till att skydda svensk trupp på kommendering i andra länder. Räck gärna upp en hand ni som på allvar tror att självmordsbombare i Afghanistan koordinerar sina attacker via Sverige, eller för den delen via internet överhuvudtaget.

Terrorism och smuggling av kärnteknologi nämns också i debatten. Hittills har, låt se nu, noll terroristaktioner inträffat i Sverige de senaste 25 åren eller så. Palmemordet och mordet på Anna Lindh har dock nämnts som exempel. Men jag tvivlar på att vare sig Mijailo Mijailović eller Christer Pettersson ägnade alltför många minuter åt planering av dåden, i alla fall inte på ett sånt sätt att de kommunicerat dessa planer med andra.

Sveriges neutralitet samt till största del positiva agerande utrikespolitiskt har givit oss väldigt få fiender. Visserligen kan vissa incidenter, såsom Muhammedhundarna, säkert ha retat upp en och annan, men att ägna sig åt massavlyssning för att skydda sig från enstaka vettvillingar, är som att skjuta mygg med kryssningsrobotar.

Så frågan är varför FRA överhuvudtaget behöver ägna sig åt allmän signalspaning på hemmaplan. Att mobila signalspaningsanläggningar medföljer förbanden som sänds på FN-uppdrag skulle kännas fullt motiverat. Att FRA på uppdrag av polis, säkerhetspolis, försvar osv vid specifika hot efter domstolsbeslut ägnar sig åt spaning mot individer eller grupper känns rimligt.

Att FRA lyssnar på allt i hopp om att kanske möjligen snappa upp nåt misstänkt är däremot bortom all rimlighet.

Så vad vi har är i slutänden en lag som enbart kommit till för att åter ge FRA den makt de hade under kalla kriget, nämligen möjligheten att avlyssna östblocket och på så sätt få tillgång till information som kan användas i byteshandel med USA. Men skall vi verkligen ha en myndighet vars enda egentliga syfte är att spionera på främmande makt för att få material för kohandel?


Apropå just ingenting, så innehåller filmen Enemy of the State från 1998 (en för övrigt väldigt bra film) ett citat som passar fantastiskt bra in på FRA-lagen.

This bill is not a first step to the surveillance society. It is the surveillance society.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Take-away oblat får katoliker att gå i taket

Den katolska världen (iaf i Florida) är rasande efter att en student vid University of Central Florida tagit med sig en oblat från nattvarden utan att äta den. Studenten, Webster Cook, har av katolikerna blivit anklagad för hatbrott (!), fått sitt handlande jämfört med kidnappning (!!) och till och med mordhotats (!!!). Hans till synes oskyldiga handling har kallats en dödssynd (dödssynder finns för övrigt varken omnända i gamla eller nya testamentet; de är ett kyrkligt påfund) och till råga på allt har inte universitetet rakryggat stått upp och stöttat honom, utan istället poängterat hur viktig deras relation med den katolska kyrkan är.

Webster Cook gav till sist upp och returnerade oblaten. Detta verkar dock inte vara nog, vissa kräver nämligen att universitetet skall stänga av honom för hans agerande, och universitetet har lämnat dörren öppen för prövning om en sådan begäran inkommer.

Katolikernas reaktion är dock inte helt oförklarlig. De flesta kristna sekternakyrkorna är eniga om att nattvarden är en symbolisk rit, men hos ett fåtal, däribland katolikerna, ingår det i dogman att vinet verkligen förvandlas till Kristi blod när det helgas, och att oblaten verkligen förvandlas till Kristi lekamen.

Tolkar man dogman stenhårt rör det sig alltså verkligen om att Cook har tagit med sig en bit av Kristi lekamen ut från nattvarden.

Men varför löste inte kyrkan problemet genom att helt enkelt förklara att oblaten visserligen förvandlas till Kristi lekamen när den helgas, men att detta endast gäller om oblaten intas under nattvardsceremonin av en rättroende?

Då hade ju Cook suttit där med en vanlig bit vetekex. Katolikerna hade kunnat peka finger och skratta lite överlägset "Haha, han tror verkligen att det där kexet är heligt, inser han inte att det bara utgör Kristi lekamen i samband med nattvarden?"

Om oblaten förvandlas till Kristi lekamen rent materiellt, torde det vara tämligen enkelt att på vetenskaplig väg upptäcka skillnaden mellan en helgad oblat och en icke-helgad oblat, så detta kan rimligen inte vara fallet (det vore ju dumt av katolska kyrkan att hävda något som faktiskt går att motbevisa när det istället finns möjlighet att hänvisa till metafysik).

Sålunda måste det vara någonting spirituellt som skiljer mellan helgad och icke-helgad oblat (den helgade oblaten har ett metafysiskt attribut som den icke-helgade oblaten saknar). På grund av detta känns det i alla fall för mig som att kyrkan är på hal is om de påstår att oblaten som Cook fick med sig hem utgjorde Kristi lekamen.

Katoliker, liksom de flesta andra kristna, hävdar ju nämligen att deras gud är allsmäktig. Om så är fallet torde det vara en hädelse att hävda att icke-rättrogna skulle givas möjlighet att förtära Kristi blod och Kristi lekamen, än mindre en möjlighet att skymfa detsamma. Rimligen skulle en allsmäktig gud bara låta rättrogna ta del av nattvardens "äkta" funktion. Övriga skulle få i sig en munfull vin och en torr bit vetekex.

Som budordet säger, "du skall icke bära falskt vetebröd i din väska". Eller nåt sånt.

Vad FRA får lagra information om

Från försvararna av FRA-lagen har det noga poängterats att FRAs signalspaning minsann bara syftar till att insamla information om mönster i kommunikation, för att hitta terrorister, militära hot mot rikets säkerhet, grov brottslighet samt cyberterrorism. I fjol, innan den nya FRA-lagen antogs, reviderades reglerna kring vad FRA får lagra information om.

Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

1 kap, 11 § Personuppgifter får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen

Visserligen säger reglerna att personer inte enbart får behandlas på grund av dessa kriterier, men låt oss då säga att det grundläggande kriteriet är "personer som har vapenlicens". Då kan man sedan samla in den övriga informationen som bonus och köra lite korsreferenser.

Man kan då undra vilken typ av sexualliv utgör grunden för en extra farlig terrorist, vilka fackföreningar som är ett hot mot rikets säkerhet, vilka religiösa organisationer som sysslar med cyberterrorism, samt vilken typ av hälsoprofil anses som extra sannolik att syssla med grov brottslighet.

Är det månne den mindre kända militanta schlagerbögmaffian som avses? Den väpnade grenen av Lärarnas Riksförbund? Pingstkyrkan 133+ h4xx0r5? Scouternas kokainsmugglande?



Men de mest skrämmande delarna är dock ändå dessa två paragrafer:

1 kap, 15 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgiftssamlingar.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar ytterligare föreskrifter eller beslut i enskilda fall om omfattningen av direktåtkomsten.

Med andra ord: regeringen kan begära ut information bäst den behagar, samt ge andra myndigheter samma privilegium.

1 kap, 17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt.

Kort sagt: FRA kan kohandla med information om dig bäst de behagar.

För att göra oss bättre till mods finns självklart en möjlighet att få ut information om dig själv:

2 kap, 1 § Försvarets radioanstalt är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.

Så långt så väl, eller hur?

2 kap, 2 § Information enligt 1 § behöver inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte fått sin slutliga utformning när ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. Detta gäller dock inte om uppgifterna har lämnats ut till tredje man eller, när det gäller löpande text som inte fått sin slutliga utformning, om uppgifterna har behandlats under längre tid än ett år.

Med andra ord behövs inte anteckningar om dig lämnas ut, inte heller dokument som inte korrekturlästs.

1 kap, 3 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning sekretess hindrar att uppgifterna lämnas ut till den registrerade.

Sen var det ju det här med sekretess, förstås. Om de fortfarande vill hemlighålla att de har information om dig kan de alltid hänvisa till sekretess. För om sekretess råder behöver de ju inte förklara varför sekretess råder. Frågan är om de ens behöver röja att sekretess råder.


Christer Emhede, jurist, skriver in en intressant artiken i Svenska Dagbladet att FRA-lagen kan vara olaglig, någonting många av oss FRA-motståndare länge hävdat. Men det intressanta i hans artikel är framförallt följande stycke:

Att vi ska kunna förlita oss på att alla statliga institutioner handlar korrekt är en självklarhet men bör likaså inte vara vårt enda skydd för den personliga integriteten eller demokratin. En lag angående signalspaning kan lätt missbrukas och måste därför lämna minimalt av beslutsfattande makt i händerna på den verkställande instansen.

Det är här själva kärnpunkten i problemet med FRA och deras verksamhet ligger, samt med regeringens agerande i frågan i allmänhet. För i en demokrati skall medborgarna aldrig någonsin behöva frukta staten. Det är staten som skall frukta sina medborgare. Det är denna fruktan som skall hålla staten i schack och tillse att staten ärligt ägnar sig sitt syfte.

Argumentationen kring FRA-lagen har dock byggt på argumentet att "Lita på oss, vi kommer att sköta oss, vi tillhör ju staten!". Detta från en myndighet som i strid med det uppdrag de har även tidigare ägnat sig åt trådbunden signalspaning...

Ryssland, inte terrorister, målet för FRA

SvD skriver om att Ryssland är målet för FRA. Även DN skriver att FRA-lagen är riktad mot Ryssland. För oss som länge varit aktiva i FRA-frågan kommer Svenska Dagbladets "avslöjande" inte som någon nyhet. Men det är trevligt att höra att Tolgfors indirekt erkänner att det är spionage mot Ryssland och ko-handel med USA som ligger bakom regeringens panikbeslut kring FRA-lagen, inte jakt på terrorister, tung brottslighet eller liknande. Förhoppningsvis kan det här sätta ännu hårdare press på regeringen.

"En vacker dag"...

Som om inte absurt fascistoida säkerhetskontroller och regler på flygplatserna vore nog (inklusive automatvapenbeväpnade vakter), har DHS (Department of Homeland Security) i USA nu börjat fundera i banor kring införande av GPS-utrustade chockarmband, kompletta med passagerarinformation samt information om dennes baggage.

Självklart är intresse för en teknik inte detsamma som att faktiskt införa tekniken, men det är skrämmande nog att de ens funderar i sådana banor.

Skydda din information mot snokande ögon

I tider som dessa, då "säkerhets"kontrollanter på flygplatser (iaf i USA och UK) kan kräva att få tillgång till innehållet på din disk (och ge dig fängelse om du vägrar dekryptera innehållet), kan det vara skönt att veta att det finns lösningar på problemet.

TrueCrypt är en sån lösning, och igår släpptes TrueCrypt 6.0. Visserligen är jag som Debianutvecklare lite besviken att de inte använt en licens som uppfyller DFSG (Debian Free Software Guidelines), men mjukvaruutvecklarna måste självklart själva få bestämma vilken licens de använder.

Bloggare ses som ett hot mot de rådande strukturerna även i Ryssland

Tätt i hälarna på EUs förslag om registrering av alla bloggare och Irans förslag att införa dödsstraff för bloggande om vissa känsliga ämnen, har nu Ryssland fällt en bloggare som kritiserade polisens metoder för uppvigling.

Bloggar ersätter i allt större utsträckning tidningarnas debattsidor som den plats där politiker ger uttryck för sina åsikter. Vad som skiljer blogosfären från debattsidorna är dock att inte bara politiker får en syl i vädret. Även medelsvensson kan få ge uttryck för sina åsikter i en blogg; inga spaltmillimeter sätter gränserna för antal och längd på debattinläggen, inga klåfingriga redaktörer bestämmer huruvida ämnet är intressant nog att förtjäna publicering eller ej.

Blogosfären må innehålla material av starkt skiftande kvalitet, men den innehåller också ett betydligt större spektrum av åsikter samt ett möjliggör att ett betydligt bredare utsnitt av befolkningen kan göra sin röst hörd.

Internet har inneburit ett paradigmskifte, men till syvende och sist är nätet bara ett nytt media. Trots detta verkar politiker, både i Sverige och annorstädes, anse att yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, meddelarfrihet, brevhemligheten och ett flertal andra rättigheter och friheter plötsligt inte är applicerbara.

Fri- och rättigheter som den grå massan tar som självklara och skulle protestera högt över om de inskränktes för "gammelmedia", stampas det hejvilt på när internet är inblandat.

Jag har envist hävdat att det inte finns någonting fundamentalt som gör att yngre är mer "internetmogna" än äldre, men jag har börjat inse att jag har fel. Det rör sig dock inte om datorvana; att lära sig att använda en dator kan de flesta göra, oavsett ålder.

Vad det rör sig om är förmågan att förutsättningslöst acceptera att nätet bara är ett i raden av kommunikationsformer. E-post är en ny typ av brev. Bloggar är den nya tidens pamfletter och debattsidor.

Vad de som inte vuxit upp med nätet som en del av vardagen måste lära sig att förstå, är att nätet inte är ett hot mot demokratin, utan en möjlighet att stärka demokratin. Hotet mot demokratin är de försök som görs för att inskränka dina fri- och rättigheter på nätet.

Om du inte accepterar att dina brev ångas upp och läses av staten, acceptera då inte heller att din e-post scannas.

Om du inte accepterar att du registreras för att du delar ut politiskt eller religiöst material, acceptera då inte heller registrering av bloggare.

Dödsstraff för bloggande i Iran?

Hur otrevligt än EUs förslag att kartlägga bloggare må vara, så är det inte ens i närheten av det lagförslag som skall tas upp till diskussion i Iranska parlamentet. Lagförslaget syftar till att införa dödsstraff för

Establishing weblogs and sites promoting corruption, prostitution and apostasy

(Apostasy innebär att ta avstånd från sin religion).

Jag hoppas att Irans parlament tar förnuftet till fånga och avslår lagförslaget.

Efter allmän avlyssning följer åsiktsregistrering

Ett bevis på att bloggar har genomslagskraft kom i dagarna; Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har nämligen på initiativ av den estniska parlamentarikern Marianne Mikko tagit fram ett förslag om registrering och kontrollering av bloggare. Även DN skriver om eländet.

Härnäst följer förmodligen åsiktsregistrering; så här säger Mikko själv:

Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.

Men vad är rätt och vad är fel? Vilka principer är acceptabla enligt Mikko? Vad är desinformation och ont uppsåt?

Kanske var det proteststormarna mot FRA-lagen som skrämde upp utskottet för kultur och utbildning. Man borde dock kunna tro att ett utskott som behandlar just kultur (där censur och åsiktsregistrering varit mer regel än undantag i diktaturer) och utbildning (nåt borde de väl lärt sig av historien?) veta bättre än så.

Men det verkar som att alltför många tar frihet för givet och glömmer bort att enstaka inskränkningar snabbt holkar frihet och demokrati.

Resan mot Bodströmsamhället fortsätter. Med eller utan kapten Bodström vid ratten.

Själv tog jag efter Centerpartiets svek i FRA-frågan beslutet att, åtminstone för stunden, försöka verka för ett liberalare samhälle utanför partiet.

Dock så känns det trevligt att se initiativ såsom Centeruppropet, som syftar till någonting så anspråkslöst som att få partistyrelse och riksdagsledamöter att följa partiprogrammet. Hade jag fortfarande varit bosatt i Sverige hade detta troligen varit mitt sätt att agera.

Jag hoppas dock innerligt att när jag väl flyttar hem igen så skall Centeruppropets mål redan uppnåtts.

Maud talang att ta oss till regeringsställning kan nog ingen ifrågasätta, men hennes kompromissvilja när det gäller grundläggande ideologiska frågor lämnar mycket övrigt att önska; kanske är en ny partiledning det enda sättet att uppnå ett Centerparti som är liberalt såväl i idé som i praktik.

Demokratistaten Sverige är död, sörj den på måndag

Nätverket Svart måndag organiserar likvaka för den svenska demokratin. (DN skriver lite om aktionen).

AKTION SVART MÅNDAG 23 JUNI 2008

PLANEN SER UT SOM FÖLJER:
Plats: Riksplan, vid Huvudentrén till Riksdagshuset.

Allmän kondoleansstund och lit de parade:
Klockan 08.00 - 19.00 är det allmän lit de parade över den tragiskt avsomnade Demokratistaten Sverige och det svenska folkets Integritet.
Tänd ett ljus, lämna blommor och kondoleanskort vid entrén till Riksdagshuset.

Andakt och likvaka:
Klockan 19.00 samlas vi för att tända ljus, tala om och minnas demokratistaten. Detta är huvudpunkten för vårt event och jag hoppas så många som möjligt kan komma.

Vänligen, om möjligt klä dig i svart för att hedra vår fallna frihet.

Öppet brev till Centerpartiet

Det är med tungt hjärta jag skriver det här.

Jag har varit Centerpartist så länge jag kan minnas. Politiskt aktiv blev jag någon gång vid 13-års ålder, om jag inte missminner mig, det vill säga för nästan 20 år sedan. Till skillnad från många andra halkade jag inte in som en "innebandymedlem", det var redan från början politiken som lockade.

Under åren som gått har jag hunnit vara med om mycket; en folkomröstning om EU (som turligt nog gick tvärs emot den åsikt jag hade på den tiden), en folkomröstning om EMU (som tragiskt nog gick tvärs emot den åsikt jag fortfarande har), ett antal byten av grafisk profil, en oräknelig mängd motioner på stämmor, nattmanglingar, kramfester, valvakor, rikstingståg, kurser och mycket, mycket annat.

Centerpartiet påbörjade för några år sedan ett tankearbete som till slut resulterade i ett parti som mer uttryckligen poängterade sina liberala värdegrunder, ett parti som tydliggjorde att man minsann inte var några Åsa-Nisse-marxister. Det var en ändring som fick rysningar av välbehag att fylla mig. Från att vara ett parti som i sakfrågor i stort delade min uppfattning, hade Centerpartiet nu även blivit ett parti som ideologiskt delade mina värderingar.

När det mer liberala Centerpartiet dessutom fick genomslag i riksdagsvalet, i och med att Fredrick och Annie blev inkryssade, och att vi äntligen fick en borgerlig majoritet, trodde jag att liberalismen i partiet slutligen givits den hedersplats som den förtjänar.

Ack så fel jag hade.

Den 18:e juni 2008 röstade en enig Centerpartistisk riksdagsgrupp, efter en otrolig mängd partipiskrapp från partiledningen, igenom "Lex Orwell", FRA-lagen. Visserligen föregicks omröstningen av lite teater i form av en återremittering där lite snömos tillkom, men lagen står ändå, även i modifierad form, lika mycket i strid med vår ideologi som tidigare.

Även debatten var en fars att beskåda; Fredrick och Annie grät i talarstolen och bedyrade att det hela var ett mycket svårt beslut. Men vem har nånsin sagt att ni sitter i riksdagen för att ta lätta beslut? Ni sitter ju där för att fatta rätt beslut. Beslut som följer er ideologi. Beslut som följer era väljares åsikt. Beslut som inte står i strid partiets integritetspolitiska manifest. Beslut som era partidistrikt står bakom.

Istället valde ni att rösta för Lex Orwell.

• En lag som strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och därmed också svensk lag.
• En lag som Stasi kunde ha stått som författare till.
• En lag som till och med SÄPO anser går för långt.
• En lag som står i bjärt kontrast med Centerpartiets tidigare hållning i integritetspolitiska frågor.

In i det sista inför omröstningen hoppades och trodde jag verkligen på att åtminstone någon i riksdagsgruppen skulle våga stå upp för partiets egna värderingar. Därför kändes det inte som ett alltför vågat löfte när jag lovade mig själv och andra att jag skulle lämna partiet om partiet enhälligt röstade för förslaget.

Men Centerpartiets riksdagsgrupp röstade unisont för detta förslag. Detta trots att Fredrick, Annie och flera andra Centerpartister varit minst sagt kritiska mot förslaget. Trots att partiet under förra mandatperioden profilerade sig som försvarare av den personliga integriteten och antog ett integritetspolitiskt manifest.

Kristdemokraterna har efterlyst en civilkuragelag. Sveriges riksdag vore i så fall det bästa stället att införa den först. Ty att vika ned sig för partipiskan i en sån här fråga är att sätta karriär framför ideologi.

Detta är för mig totalt obegripligt. Helt absurt. Framförallt helt oacceptabelt. För partistyrelsens regeringsiver får inte stå över mänskliga rättigheter, grundläggande liberala idéer och individens frihet.

Jag är fortfarande Centerpartist i själ och hjärta och kommer även i framtiden att driva Centerpartistisk politik, men den styrelse som företräder partiet är inte det, och de riksdagsledamöter som är valda av folket för att företräda folket är uppenbarligen inte tillräckligt starka i sin övertygelse för våga stå upp för de ideal som fick dem invalda. Jag vet att många av dem är Centerpartister ut i fingerspetsarna, men uppenbarligen gick de till jobbet temporärt lobotomerade på morgonen den 19:e juni 2008 för att förhindra att deras hjärna, hjärta och ideologiska kompass skulle leda dem rätt.

Ideologiskt sett har partiet i och med både hantering och ställningstagande i denna fråga förflyttat sig långt ut på den totalitära sidan av den totalitära/frihetliga dimensionen av den politiska kompassen.

Kanske, kanske kan partiet återhämta sig från den smällen, kanske kan partiet återvinna åtminstone en del av det förtroende som de förlorat, men det kommer att ta tid. Lång tid.

Självklart vore det allra bäst om styrelsen självmant inser sitt misstag och avgår, men eftersom de, trots vetskapen om att FRA i 10 års tid missbrukat sitt mandat, ändå vill utöka FRAs mandat och dessutom tvingar riksdagsgruppen att följa detta, känns det osannolikt att de har sån självinsikt.

En partistyrelse som i riksdagen genomtvingar politik som går stick i stäv med partiets grundvalar kan inte säga sig företräda partiets medlemmar och väljare. En sådan partistyrelse måste avsättas.

Härnäst måste det tydliggöras att partiets riksdagsledamöter aldrig skall behöva frukta partipiskan i så här viktiga frågor. Om partiets lovordande av personval på något sätt skall ha en förankring i verkligheten kan inte ledamöterna tvingas att dagtinga med sina principer.

Tills dess att steg i denna riktning har tagits kommer jag att iakttaga partiet från annat håll. Jag kommer att fortsätta att lyfta fram Centerpartistisk politik via min blogg, fast med Piratpartiet i ryggen. Jag vägrar ledas av en partistyrelse som förvandlat Sverige till en kontrollstat där alla betraktas som potentiella brottslingar. Jag vägrar att ledas av en partistyrelse som förhandlar bort partiets ideologi.

Härmed vill jag tacka för den underbara tid jag har haft i partiet, alla de ögonblick av glädje som jag givits i såväl stridens hetta i de interna debatterna som i den enade kampen för att föra ut de Centerpartistiska visionerna till de som inte ännu förstått att de är Centerpartister.

Kanske ses vi igen på den politiska arenan. Förhoppningsvis blir det i ett Centerparti som återvänt till sin ideologiska hemvist på den frihetliga delen av den ideologiska kompassen, där partiet hör hemma.


David Weinehall, desillusionerad före detta medlem av Centerpartiet