Fildelning hjälper musikindustrin

IDG skriver i en artikel med namnet Så tjänar musikindustrin på pirater att musikindustrin kan tjäna pengar på fildelning genom analys av statistiken över nedladdade filer.

Nämen, kan fildelning hjälpa musikindustrin? Det kan väl inte vara möjligt ;-P Det har vi ju bara hävdat ända sen fildelningsfrågan först blev något som upphovsrättshökarna började skylla på. Men det är klart, om musikindustrin skulle medge att fildelning faktiskt är lönsamt (genom ökat intresse för artisterna, ökad hype, större chans att konsumenterna hittar liknande artister, enklare spridning av mindre artisters alster, osv), så skulle de ju inte längre ha någon grund för att stämma privatpersoner på fantasibelopp och kunna lura regeringar till att genomdriva den ena absurda lagen efter den andra.

Musikindustrin kan ju sälja mervärde (konserter, t-shirtar, vinylpressningar, lyxutgåvor av skivorna, osv).

Även programvaruindustrin (förutom spelbranschen) tjänar på den privata fildelningen. Ungdomar lär sig tidigt att använda dyra proprietära system (Photoshop, Maya, Quark XPress, Indesign, osv) och behärskar sedan dessa produkter när de kommer ut i arbetslivet (vilket dessutom innebär en ekonomisk bonus för företagen de jobbar åt, eftersom de slipper träna upp sina anställda; en mereffekt, alltså).

Filmindustrin kan dock med rätta vara lite mer rädd för fildelningen, för vilket mervärde kan filmindustrin erbjuda? Bio är visserligen ett stort mervärde (även i dessa dagar då allt fler har hemmabioutrustning), 3D-filmer likaså. Men dessa kommer ju i allmänhet före de versioner som fildelas. Några få filmer kommer dessutom i samlarutgåvor med statyer, speciella formpressade fodral, vykort, fotografier, häften/böcker, osv. Men i allmänhet är den enda skillnaden på en godtycklig DVD och en .iso av densamma är plastfodralet. Inte direkt mycket till mervärde. Ärligt talat, vem skulle ens bry sig om att köpa en samlarutgåva med en 30-sidig bok och 10 vykort om filmen i fråga är "Dum, Dummare"...

Jag tror att människor i gemen vill göra rätt för sig, de är villiga att betala för produkter de gillar. Så länge priset är det rätta och produkterna fungerar bra. Filmindustrin gör dock sitt bästa för att se till att konsumenterna inte skall få ut något som helst mervärde. Uppemot 30€ för en blurayfilm är helt enkelt inte rimligt. Om jag skulle ha köpt min nuvarande DVD-samling för ett sådant styckepris skulle jag ha kunnat köpa en helt ny bil istället (nu har jag istället köpt filmerna när de sjunkit i pris till 3-10€ styck istället, vilket jag anser betydligt rimligare). När konsumenterna dessutom inte kan formatskifta som de vill (pga DRM) och inte se filmer inköpta i andra delar av världen (regionskydd; återigen DRM), så är filerna som finns tillgängliga från diverse fildelningsnätverk oftast betydligt mer lockande.


Fotnot: jag ser verkligen fram emot den dagen då gammelmedia inser att fildelare != pirater. Även om man bortser från det faktum att den enda verkliga piratverksamhet som försigår sker till sjöss, och istället vidgar begreppet lite, är det ändå bara de som ägnar sig åt upphovsrättsintrång med kommersiellt vinstintresse som med rätta kan kallas pirater.

Privatpersoner som tankar hem musik, filmer och mjukvara för eget bruk är inte pirater.

Oavsett om de gör de för att de inte har råd (eller är för snåla för) att köpa, för att det de söker helt enkelt inte finns att köpa (ett inte helt ovanligt dilemma när det gäller saker såsom TV-serier, anime, liveinspelningar osv), att versionerna för nedladdning är bättre än de som finns att köpa (inte heller helt ovanligt; en hel del musik finns i rippar från masterbanden och är sålunda inte förstörda pga det s.k. loudness-kriget, anime-serier som inte finns att köpa översatta har oftast fansubs, datorprogram och musik har befriats från irriterande DRM, osv), eller helt enkelt därför att det är så mycket smidigare än de lagliga alternativen.