Tummen upp för immaterialrättsutpressare

På samma sätt som anti-terrorism-ivern används för att sälja ut den personliga integriteten, så offras rättstaten på immaterialrättens altare. Regeringen har, baserat på EU-direktivet IPRED1, tagit fram ett förslag till en ny lag som syftar till att ge de sedvanliga immaterialrättshökarna (främst skiv-, film- och mjukvaruindustrin) rätten att själva utföra sådant som i en demokratisk rättsstat hör till polisens jurisdiktion, nämligen rätten att begära ut kundinformation (matchning av namn <-> IP-nummer) från internetleverantörer, i syfte att använda denna till att skicka ut "varningar" (läs hot) eller stämningsansökningar.

Lagen bygger som sagt på IPRED1, men i sann svensk övernitiskt totalitär stil går det svenska lagförslaget betydligt längre. IPRED1 stipulerar att upphovsrättsinnehavarna i samband med rättegång skall kunna få ut informationen i fråga. Det svenska lagförslaget ger upphovsrättsinnehavarna rätten att begära ut informationen om det finns sannolika skäl att misstänka upphovsrättsintrång (och med tanke på att skivbolagen hävdar att i stort sett all internetanvändning, lågt räknat, är nedladdning av musik, så torde de inte ha alltför svårt att hävda sannolika skäl).

Lagrådet har nu granskat förslaget. De var också uppmärksamma nog att upptäcka att lagförslaget går betydligt längre än vad IPRED1 kräver. Ändå ger de förslaget grönt ljus (DNs artikel finns här).

Lagen innebär i princip att immaterialrättshökarna kan ägna sig åt privat polisverksamhet, eller som det egentligen heter, medborgargarden (fast utan att egen företräda medborgarna, så motborgargarden vore nog en mer passande term). Visserligen är jag en stark ivrare för privatisering av många av de statliga verksamheterna. Men polis- och rättsväsendet hör verkligen inte till de verksamheter som skall privatiseras.

MPAA/RIAA/BSA och deras svenska motsvarigheter har nog förmodligen haft champagnefester på sina kontor idag. Men för oss vanliga medborgare är det här ett lagförslag som är ett nog så stort hot mot demokratin som FRA-lagen var. För även om FRA-lagen medger massavlyssning av medborgarna, så ingår det fortfarande en viss, om än liten, myndighetskontroll (hur stark och verkningsfull den sedan är kan diskuteras), men det här lagförslaget innebär att en helt ny instans utanför rättsstaten ges juridiska privilegier bortom de som många myndigheter har, en instans bortom all demokratisk kontroll.



Det som är allra mest tragiskt är dock att detta bara är början. Runt hörnet lurar nämligen ACTA, som hotar att klubbas igenom som EU-direktiv (och om så sker följas av en svensk lag som förmodligen, om möjligt, är än mer drakonisk än själva ACTA). Det, mina vänner, är en så skrämmande sannsaga att vi sparar den till en annan dag. Det är nämligen någonting jag får mardrömmar av om jag bloggar om nattetid.