FRA-lagen och Almedalsveckan

Seminaret "Efter FRA-lagen" under Almedalsveckan var välbesökt, men som väntat kunde förespråkarna inte förstå sig på kritikernas farhågor. De kan inte inse att vi inte motsätter oss det syfte som lagen sagts ha (skydd av nationell säkerhet), utan det den medför och medger, nämligen att den möjliggör allmän spaning på alla svenska medborgare.

Mikael Odenberg försvarar FRA-lagen med argumentet "Utan teknikneutral lagstiftning kan vi lika gärna lägga ned FRA. Då blir vi beroende av andra länders underrättelsetjänst."

Sverige har idag i stort sett inget militärt försvar. Detta därför att regeringen inte ser någon hotbild. Risken för en invasion från Ryssland bedöms som osannolik. Norge, Finland och andra grannländer känns knappast som farliga hot heller. Så allmän signalspaning i syfte att bekämpa militära hot känns överdrivet, framförallt eftersom vi ändå inte har något försvar att möta eventuella hot med.

Signalspaningen sägs också vara till för att förhindra cybersabotage. Men de främsta hoten mot våra datornät är överbelastningsattacker (samt, sett till förlorad arbetstid, spam och virus). Dessa utförs med hjälp av så kallade botnät. När attackerna väl utförs gör signalspaningen ingen nytta. Innan så sker är det endast virusens spridning som spaningen kan kartlägga. Jag tvivlar på att FRA tänker göra datorintrång på de datorer som blivit smittade i syfte att rensa dem från virus, trojaner, maskar och liknande.

Signalspaningen skall yttermera användas till att skydda svensk trupp på kommendering i andra länder. Räck gärna upp en hand ni som på allvar tror att självmordsbombare i Afghanistan koordinerar sina attacker via Sverige, eller för den delen via internet överhuvudtaget.

Terrorism och smuggling av kärnteknologi nämns också i debatten. Hittills har, låt se nu, noll terroristaktioner inträffat i Sverige de senaste 25 åren eller så. Palmemordet och mordet på Anna Lindh har dock nämnts som exempel. Men jag tvivlar på att vare sig Mijailo Mijailović eller Christer Pettersson ägnade alltför många minuter åt planering av dåden, i alla fall inte på ett sånt sätt att de kommunicerat dessa planer med andra.

Sveriges neutralitet samt till största del positiva agerande utrikespolitiskt har givit oss väldigt få fiender. Visserligen kan vissa incidenter, såsom Muhammedhundarna, säkert ha retat upp en och annan, men att ägna sig åt massavlyssning för att skydda sig från enstaka vettvillingar, är som att skjuta mygg med kryssningsrobotar.

Så frågan är varför FRA överhuvudtaget behöver ägna sig åt allmän signalspaning på hemmaplan. Att mobila signalspaningsanläggningar medföljer förbanden som sänds på FN-uppdrag skulle kännas fullt motiverat. Att FRA på uppdrag av polis, säkerhetspolis, försvar osv vid specifika hot efter domstolsbeslut ägnar sig åt spaning mot individer eller grupper känns rimligt.

Att FRA lyssnar på allt i hopp om att kanske möjligen snappa upp nåt misstänkt är däremot bortom all rimlighet.

Så vad vi har är i slutänden en lag som enbart kommit till för att åter ge FRA den makt de hade under kalla kriget, nämligen möjligheten att avlyssna östblocket och på så sätt få tillgång till information som kan användas i byteshandel med USA. Men skall vi verkligen ha en myndighet vars enda egentliga syfte är att spionera på främmande makt för att få material för kohandel?


Apropå just ingenting, så innehåller filmen Enemy of the State från 1998 (en för övrigt väldigt bra film) ett citat som passar fantastiskt bra in på FRA-lagen.

This bill is not a first step to the surveillance society. It is the surveillance society.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.