MPAA/RIAA, förlåt USA, drar in bidrag till universitet/skolor som inte censurerar Internet

FRA-lagen i Sverige kan nog betraktas som ett rent beställningsjobb, på önskan från FRA. I USA går de dock steget längre och lägger fram lagar på beställning från media-maffianMPAA/RIAA. Universitet och skolor skall enligt en ny lag få sina statliga bidrag indragna om de inte gör tillräckligt (där MPAA/RIAA bestämmer vad som är tillräckligt) för att bekämpa fildelning.

MPAA/RIAA jublar nog nu och företag som tillverkar mjukvara som filtrerar bort P2P-trafik lär rusa i höjden på Nasdaq. Studenterna och universiteten/skolorna som får sina rättigheter inskränkta (visserligen bara om de vill ha statliga bidrag, som sannerligen inte är någon rättighet) är nog mindre glada.

Vilka kommer härnäst med krav på censur av universitetens och skolornas Internettraffik? Kyrkan som vill ha bort information om ateism, månne?

Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen: jag är inte emot att upphovsrättshavarna får vettigt betalt för sina alster. Jag köper de skivor jag lyssnar på (i största möjliga mån från artisternas egna hemsidor), de filmer jag ser på och de böcker jag läser. Dessutom går jag ofta på bio och konserter.

Det jag vänder mig emot är dock musik- och filmindustrins konstanta lögner (fabricerad "statistik" om minskad försäljning på grund av fildelning) och profithunger (av de nästan 20€ som en ny CD kostar är det bara en bråkdel som faktiskt går till artisten), deras kundförakt (bestraffande av de ärliga kunderna genom att via DRM och loudness-boosting försämra ljudkvalitet hos musik och genom DRM och regionkodning begränsa användbarheten för filmer, samt den oerhört enerverande icke-överhoppningsbara "anti-pirat"-propagandan som förpestar de flesta filmer numera) samt deras oförmåga att följa med tiden (att inte sälja skivor online billigt -- de slipper ju distribution, emballage, pressningskostnader, osv -- i plattformsoberoende, fria, icke-destruktivt komprimerade format, exempelvis Ogg FLAC).

Jag vänder mig också mot hela konceptet att bekämpa fildelning av upphovsrättsskyddat material genom censur.

Som sagt, jag spenderar en stor del av det jag varje månad får ynnesten av stat och kommun att behålla av min lön (dvs det de inte tar ut i skatt) på böcker, skivor och filmer. Men jag har full förståelse för att inte andra gör detsamma. Att betala uppemot 20€ för en plastbit med 10 låtar på, som du enligt skivbolaget inte får lyssna på i din MP3/Ogg Vorbis-spelare, eller för en film som du kanske kommer att se 3 gånger, är enormt svårt att motivera för en student som kanske inte har mer än 100€/månad (om ens så mycket) över efter att hyra, kursliteratur och mat är betald.