Flygresenärers integritet inskränks återigen?

Jag börjar nästan få en känsla av att integritetskränkning blivit nån form av internationell sport, en sport som i rask takt hotar att ersätta fotboll som den populäraste sporten. Tätt i fotspåren på FRA-lagen, lagen om SÄPOs avlyssningsbefogenheter, den övernitiska tolkningen av IPRED1, samt i med trafikdatalagringsdirektivet på väg med stormsteg, kommer nu EU att på fredag debattera en ny lag om övervakning av flygpassagerare.

Flygbolagen ska lämna ut uppgifter om bland annat namn, personnummer, e-postadress, kreditkortsnummer, beställd mat (passa er alla ni som beställer halalmat eller vegetariskt!), medpassagerare, uppgifter om bil-/hotellbokningar, till polis, underrättelsetjänst och tull. Dessa uppgifter skall lagras i 13 (!) år. Redan i grunden är jag skeptisk till att information om namn, e-postadress, kreditkortsnummer, osv gör någon som helst skillnad i jakten på terrorister. Men framförallt har jag svårt att se nyttan i att lagra informationen så länge. Hur många terrorister har 10+ års framförhållning innan en attack? 6 månader, troligen. 12 månader, möjligen. Kanske till och med 2 år för riktigt stora attentat. Men 13 år?!

Beatrice Ask verkar tycka att förslaget är bra. Hon säger att:

När du och jag reser omkring i Europa så lagras uppgifter om det både på det ena och andra stället. Och det är klart att det finns inte mycket till regler för hur det där ska se ut i dag. Det vore kanske skönt om det fanns det

Till viss del kan jag hålla med. Självklart vore det skönt om det fanns regler kring vilka uppgifter som fick lagras. Men dessa regler skall vara extremt restriktiva. Information om passagerarnamn och adress behöver nog lagras i händelse av olyckor, skadeståndsanspråk osv, men knappast mer än 6 månader. Passagerare som är medlemmar i någon form av frequent flyer-program kan självklart få informationen om resorna lagrade för detta syfte.

Men under inga omständigheter skall myndigheterna få automatisk insyn i dessa uppgifter. I specifika fall kan det vara acceptabelt att myndigheter, i likhet med andra former av integritetsintrång, får begära ut dessa uppgifter från flygbolagen. Men att automatisera det hela är bara ännu ett steg mot storebrors allordstädes kontroll av vårt privatliv.

Schneier granskar flygplatssäkerhetsbluffen

Bruce Schneier, en säkerhetsexpert och tillika aktiv motståndare till många idiotiska påfund som inskränker personliga friheter, har tillsammans med journalisten Jeffrey Goldberg, roat sig med att ytterligare slå fast vilken fars flygplats"säkerhet" egentligen är.

Jag har kommenterat ämnet många gånger förr, så jag tänker inte gå in på närmare detaljer, jag föreslår istället att ni bara läser och begrundar. Artikeln handlar om amerikanska flygplatser, men samma paranoja förekommer även i Europa, mycket "tack vare" britterna och deras idiotiska teorier om sprängämnen baserade på binära vätskor.

Sverige visade vägen med FRA-lagen, Storbritannien följer efter

Sverige var först i Europa med att klubba igenom en massövervakningslag som offrade medborgarnas rättigheterna på antiterrorismens altare (efter att antiterror-argumentet fallit platt till marken har detta svepskäl dock förvandlats till ett behov av att avlyssna Ryssland (som garanterat skulle skicka sina militära planer kring invasion av Sverige okrypterat via Internet)). Storbritannien vill inte riskera att framstå som mer människorättsvänliga utan vill nu även de massavlyssna sina medborgare.

Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.

De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).

War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).

SSU uppmuntrar terrordåd

145 personer hos Svenskt Näringsliv i Stockholm drabbades tidigare i höst av en ovanlig form av magsjuka. SSU Stockholm svarade med ett pressmeddelande där de lovade, att de som tog på sig ansvaret för händelsen skulle få rosor.

SSU Stockholms pressmeddelande innehåller dessutom svammel som man möjligen kunde förväntat sig av extremvänstern, men knappast av Socialdemokraterna; "storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande". Inser de verkligen inte att "arbetarna" inte skulle ha några arbeten utan "storkapitalet"? Utan företag stannar Sverige (och övriga världen). Utan kapital, inga företag (om de nu inte på allvar delar extremvänsterns tankar om total planekonomi med fullt ut förstatligade företag).

Att SSU Stockholm efter kritik nu plötsligt påstår att de enbart var ironiska, är knappast något försvar. Däremot skall Mona Sahlin ha viss heder för att fördömer SSUs agerande.

Kanske SSU Stockholms styrelse skulle ta sig en funderare om de befinner sig i rätt organisation. RKU torde vara mer passande...


Fotnot: Fortfarande är händelsen under utredning, så huruvida det faktiskt rörde sig om ett terrordåd eller ej återstår att se. Men SSU Stockholms pressmeddelande utgick från så var fallet.

Brittisk polis beslagtar brädspel (!)

Polisen i Kent i England beslagtog nyligen brädspelet War on Terror från några deltagare på Kingsnorth climate change camp, under förevändningen att den balaklava (skidmask) - med EVIL tryck på i stora bokstäver - som medföljer spelet kan användas till att maskera sig.

Att klimataktivister ses som ett allvarligt hot är helt absurt (fokusera på insatser mot klimatproblemen istället!), att ägna sig åt censur av politisk satir är än värre.

Spelets skapare berättar att de haft väldigt svårt att sälja spelet eftersom alla butiker vägrat befatta sig med spelet.

Spelet är en politisk satir kring det Brittisk/USA:iska "kriget mot terrorismen". Jag har inte provat spelet själv, men efter att ha kollat in spelets hemsida känns det onekligen rätt klockrent.

FRA riskerar att öka risken för terrordåd

En av de främsta officiella argumenten för FRA-lagen och den massiva integritetskränkning den innebär, är möjligheten att förhindra terrordåd. Jan Kallberg, jurist och doktorand i publikt ledarskap vid University of Texas, skriver i en artikel i Expressen att massövervakning ökar risken för terrordåd istället för att minska den.

Mängden information som måste behandlas blir helt enkelt för stor och tilliten på tekniken gör att de viktigaste medlen mot terrordåd hamnar i skuggan; klassisk underrättelseverksamhet med informatörer, infiltration av extremistgrupper, noggrannare kontroller vid utfärdande av pass och visum samt vid immigration.

En bra liknelse rörande FRA

I en diskussion om FRA-lagen kom vi fram till en liknelse som är rätt träffande:

Att regeringen och polisen söker mer makt med argumentet att bekämpa terrorismen är som att Naturskyddsverket skulle ansöka om tillstånd för att utföra förebyggande napalm- och Agent Orange-bombning av svenska skogar som skydd mot människoätande tigrar.

Storebrorbritannien vill veta mer

I vad som är tänkt vara ännu ett sätt att bekämpa terrorism, vill nu MI5 få tillgång till all data som lagras på de så kallade Oysterkorten (kollektivtrafikkorten för London).

Enligt MI5 skulle informationen om folks resvanor kunna leda till att man hittar ovanliga resmönster som kan leda till att man kan förebygga terrorism.

Ett stort hål finns dock i deras resonemang: det går nämligen utmärkt att köpa enkelbiljetter, tredagarskort, osv, utan att den minsta information lagras om vare sig köp eller resmönster.

Men terroristerna är nog snälla och ser till att enbart använda Oysterkort, eller hur?

Visserligen kan man tänka sig att de enbart är efter information *efter* att man redan arresterat en misstänkt terrorist, för att spåra dennes resor och på så vis stärka bevisen och spåra upp andra misstänkta. Men en terrorist som planerar ett dåd mot parlamentet skulle nog knappast åka till närmsta stationen ett flertal gånger, snarare åka till olika intilliggande stationer och sedan promenera, köpa engångsbiljetter, cykla, ta turbåten eller liknande.


Bara ett förslag:

Innan parlamentet röstar igenom detta så bör all reseinformation från alla parlamentsledamöters och regeringsmedlemmars Oysterkort publiceras offentligt. För inte kan väl oskyldiga människor ha något att dölja?

En bild säger mer än 1000 ord

En bild kan säga mer än tusen ord. Men bara för säkerhets skull så förestället den här bilden den typ av säkerhet som samhället förtvivlat försöker pådyvla oss i sin terroristfruktan, samt priset för detta.

USAs terroristlista

USA har en lista som innehåller namnen på personer de misstänker, eller i vissa fall vet, är terrorister. Denna lista används vid kontroller på flygplatser, visumansökningar, med mera. Denna lista innehåller numera mer än 755 000 namn (!).

Antingen är världen otroligt mycket mer fientligt inställd till USA än jag trodde, eller också har USA en oerhört bred definition av terrorister. Men det är klart, terrorstämplar man politiska organisationer kanske alla deras medlemmar automatiskt terrorstämplas också, vad vet jag?

Man kan ju undra över hur effektiv en sån lista kan vara. De flesta namnkombinationer är ju inte unika (alla har inte samma tur som jag!), så det blir garanterat åtskilliga felträffar. Mängden såna felträffar ökar med antalet namn på listan.

Sen kan man ju förstås undra hur många kända terrorister som reser till USA under sitt eget namn...

Tänkvärd rapport om terrorism

Den här artikeln om en insiktsfull rapport om terrorism av Oxford Research Group hade jag tänkt att blogga om tidigare, men totalt glömt bort. Bäst att nämna den nu iaf, den är väl värd att läsa.

Innehav av The Anarchist Cookbook - förberedelse till terrorism!

Tidigare har jag bloggat om hur EUs kommissionär för justitie- och säkerhetsfrågor, Franco Frattini, vill att webbsökningar efter bombrecept skall blockas. I en liten passus i det inlägget nämnde jag bland annat The Anarchist Cookbook. Nåväl, det visar sig nu att innehav av denna minsann är att betrakta som terrorism i Storbritannien.

En 17-åring står nu åtalad; en av åtalspunkterna är "[...] the collection or possession of information useful in the preparation of an act of terrorism." Eller närmare bestämt innehav av The Anarchist Cookbook.

Det är kanske dags att jag anmäler mig själv till polisen. För jag har minsann också innehaft en utskrift av den boken en gång i tiden (nån av gångerna jag flyttade slängde jag dock bort den, den har inget större prosaiskt värde om jag säger så). Just nu har jag visserligen inga större mängder av material som skulle kunna användas för att tillverka sprängämnen, men tidigare har jag haft såväl aceton som väteperoxid hemma. Hemska tider!

Antingen så rör det här sig återigen om ett panikartat rättsövergrepp i frustration över att inte lyckas bedriva en sund utrikespolitik, eller också ett bevis på att somliga terrorister minsann är lika dumma som förespråkarna för "The War on Terrorism" tycks tro.

Personligen tror mer på det förstnämnda, sannolikt rör det sig om ännu en nyfiken tonåring som tycker att rörbomber är häftigt (jag kan egentligen inte säga emot heller, det är rätt häftigt att bränna av en egentillverkad sprängladdning. Det är dock farligt som fan; flera jag känner har sprängt av sig fingrar, så det är definitivt inget att rekommendera).

Insiktsfull krönika om 9/11

Thomas Friedman has skrivit den mest insiktsfulla krönika jag någonsin läst om USA efter 9/11.

Snart hittar du *bara* porr på nätet

Ännu ett förslag som vill inskränka vår frihet, med "anti-terrorism" som förevändning. Nu vill EUs kommissionär för justitie- och säkerhetsfrågor, Franco Frattini, att webbsökningar efter bombrecept skall blockas (Reuters). DNs artikel finns här och SvDs artikel här.

Självklar kommer förslaget att hindra några enstaka ungdomar från att bygga rörbomber, men förmodligen kommer de flesta istället att tanka ned The Anarchist Cookbook via något lämpligt fildelningsnät. Men tror han verkligen på fullt allvar att Al Qaida och andra terrororganisationer sitter och surfar fram sina bombrecept (och för den delen, att de låter censur av sökningar stoppa dem)?

Vad näst? Bokbränning? Förbud mot kemilektioner rörande oxiderande och reaktiva ämnen?

Artikeln nämner även än fler intrång i flygpassagerarnas integritet. Suck.

Det enda i artikeln som är positivt är förslaget att larma alla EU-länders poliskårer om stölder av sprängämnen. Det är ett bra förslag; rimligtvis bör det gälla även stölder av större mängder vapen.

Goda nyheter från USA...

Stora delar av Patriot Act, en stor lunta som klubbades igenom som panikreaktion efter 11 september, innehåller lagar, expanderade myndighetsbefogenheter och inskränkningar i individens rättigheter som det borde vara uppenbart strider mot författningen, men i jakten på terrorister kan man offra nästan vad som helst.

Nu har dock i alla fall en del av Patriot Act förklarats som icke-konstitutionell. Bra så!

Nu kan man bara önska att hanteringen av "fientliga stridande" på Guantanamo Bay förklaras författningsvidrig också.

Kanada röstar nej till fortsatta anti-terrorlagar

Vissa länder vågar sätta garanterad frihet framför möjlig trygghet.

Precis som USA och flera andra länder införde Kanada antiterrorlagar i samband med 11:e september, men var då klarsynta nog att tidsbegränsa lagarna. Lagarna upphör att gälla första mars. Idag behandlade parlamentet ett förslag om att förlänga lagarna, men förslaget röstades ned.

Canada rejects anti-terror laws

Processen

Jag skall ärligt säga att jag inte är någon större älskare av Kafkas bok Processen (en av få böcker jag faktiskt somnat av), men situationen som bokens huvudperson hamnat har paralleller i verkliga livet.

”Jag vill veta varför jag kallas terrorist”

Jakten på "terrorismen"

Skyldig tills motsatsen bevisats?

En tankeväckande artikel. Är det verkligen värt att skrota vårt demokratiska samhälle och ge upp grunden för vår rättsstat ("oskyldig tills motsatsen bevisats") i kampen mot terrorismen? Själv anser jag inte det. Terrorism har som mål att underminera det förtroende deras motståndare innehar, samt att skapa rädsla. Oftast rör det sig om grupper som saknar direkt makt som attackerar stater, alternativt religiösa grupperingar som anfaller andra religiösa grupperingar.

Om en part som utsätts för terrordåd sjunker till en nivå där de själva utsätter de "sina" för rättslöshet, ständigt ökar graden av övervakning och begränsar individernas friheter, i hopp om att skydda sig från andras terrordåd, så har terroristerna till stor del uppnått vad de eftersträvade.

"Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety." -- Benjamin Franklin (eller Richard Jackson, beroende på vilken historiker man lyssnar till)

Och det är just det vi gör: vi ger upp frihet (rätten till en rättvis prövning i domstol och att få veta de grunder på vilka man anklagas) för att köpa oss säkerhet som förmodligen till och med är falsk.

Artikeln ställer också två frågor:

"Kan terrorister väljas till en demokratisk regering? Kan en demokratisk regering utföra terrorhandlingar?"

Båda dessa frågor skulle jag vilja besvara med "Ja!".

En regering som tillsats i enlighet med demokratiska spelregler (öppna och fria val, samt inget - eller för att vara realistisk, minimalt - valfusk) som följer parlamentariska spelregler vid beslut, är definitivt en demokratisk regering, oavsett om den består av terrorister eller inte. ANC, IRA (Shin Fein) och ETA är några exempel på politiska rörelser som betrakta(t)s som terroriströrelser.

Wikipedias definition av terrorism:

"Terrorism is a term used to describe violence or other harmful acts committed (or threatened) against those considered innocents by groups or persons for political, nationalist, or religious goals. As a type of unconventional warfare, terrorism means to weaken or supplant existing political landscapes through capitulation, acquiescence, or radicalization, as opposed to subversion or direct military action."

Merriam-Websters definition av terrorism:

"The systematic use of terror especially as a means of coercion"

och av terror:

"Violent or destructive acts (as bombing) committed by groups in order to intimidate a population or government into granting their demands "

Statsterrorism kan exempelvis utgöras av militära anfall mot privatpersoner (exempelvis båda sidor i Palestina/Israel-konflikten), förtryck av folkgrupper (exempelvis Turkiets förtryck av den kurdiska minoriteten), osv.

Vad vi än gör kommer vi alltid att ligga steget efter terroristerna. Det enda som kan ge oss trygghet är att underminera terroristernas maktbas och rekryteringsgrund. Inte ens det är en perfekt lösning; det kommer alltid att finnas galningar, men den organiserade terrorismen kan bara bekämpas genom att motverka religiösa, ekonomiska, och kulturella motsättningar. FN är ett forum för detta, men FN kommer aldrig kunna fungera fullt ut så länge de mäktigaste länderna utnyttjar sin vetorätt i säkerhetsrådet till att stoppa viktiga förslag. FN kommer aldrig att fungera fullt ut så länge inte alla tar FN på allvar. FN är vad vi gör det till. Unilaterala lösningar på multilaterala problem försvagar FN och medverkar enbart till att öka grogrunden för terrorism.

Även EU har en roll att spela. Exempelvis bör EU tydliggöra för Turkiet att inga ytterligare medlemsskapsdiskussioner kan fortgå innan förtrycket mot kurderna upphör. Och vara ett föredöme när det gäller krishanteringshjälp.