Beatrice Ask / Thomas Bodström -- same difference...

Beatrice Ask har onekligen lyckats fylla Bodströms stövlar med bravur när det gäller bekämpandet av den personliga integriteten och nedmonterandet av rättstryggheten.

Senast i raden av Asks infall är att butiker skall få sätta upp övervakningskameror utan att söka tillstånd, samt att det skall bli enklare för kommuner att kameraövervaka sina medborgare.

Piratpartiet har länge sökt efter en fråga att hänga upp sin valkampanj kring, men frågan är om det inte är enklast att helt enkelt skriva ned Asks och Bodströms idéer och visa att valet mellan alliansen och de rödgröna är som valet mellan pest och kolera.

Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning anser att rätten att överklaga ett domslut är viktigare än en 50-öring sänkt skatt, att rätten till en rättegång är viktigare än att höja bensinskatten med motsvarande 50-öring, att det är viktigare att polisen, inte privata aktörer, står för brottsbekämpning än huruvida arbetsförmedling drivs i privat eller statlig regi.

Jag är också övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning inte vill att deras promenader skall kameraövervakas, inte vill att information om alla deras banktransaktioner skall delges USA om de så önskar, inte vill att vilka webbsidor de besöker skall registreras.

I slutänden gäller det att få dessa väljare att förstå att när det gäller integritetsfrågor och rättstrygghet är varken alliansen eller de rödgröna att lita på.

Vi var många som hoppades på att Bodströmsamhället skulle vara ett dåligt minne blott efter 4 år av alliansstyre. Men trots imponerande integritetspolitiska manifest, vallöften, fagra ord om skydd av rättsstaten eller liberal ideologi, trots all kritik mot den politik som Bodström förde, ja trots allt detta så har partierna i alliansen istället fortsatt bygga den "Sköna nya värld" som Bodström påbörjade bygget av.

Att Bodström och company plötsligt skulle riva upp de lagar som Ask drivit igenom när han själv förespråkat samma idéer känns osannolikt, trots högtidligt avgivna löften.

Många, både borgerliga såväl som rödgröna, säger ofta att de sympatiserar med Piratpartiets idéer, men vill inte "kasta bort sin röst".

Men att rösta lila är inte att kasta bort sin röst.

Att rösta lila är säkerställa att man även i fortsättningen har rätten att göra sin röst hörd.

Frän kritik mot brittisk storebrorsdatabas

Sir Ken Macdonald, Director of Public Prosecutions (DPP), dvs personen som är ansvarig för åtal i terrorfrågor i England och Wales, har nu gått ut och sagt att den nyligen föreslagna "anti-terrorist"-databasen riskerar att bryta ryggen på friheten ("break the back of freedom").

Den föreslagna databasen innebär i korthet att, i anti-terrorismens namn, spåra varje steg medborgarna tar (i alla fall om de har mobiltelefoner), vilka de talar med (via telefon eller internet), vilka hemsidor de besöker, vilka filer de laddar hem, osv.

Att en så viktig person uttalar kritik mot förslaget kommer förhoppningsvis att innebära dödsstöten för förslaget. I en sund värld skulle det garanterat varit så. Men vis av erfarenhet har vi ju sett Sveriges riksdag rösta igenom FRA-lagen trots kritik till och med från SÄPO, så ingenting är säkert.

I Storbritannien är ju all form av massavlyssning av internettraffik ett större hot mot demokratin än i övriga länder, eftersom medborgarna är tvungna att lämna ut sina krypteringsnycklar för att inte automatiskt betraktas som skyldiga. Rätten att inte behöva vittna mot sig själv gäller alltså inte personer bosatta i Storbritannien.

Automatiserad övervakning

Varför bara utsätta flygplatsbesökare/passagerare för manuell integritetskränkning vid säkerhetskontrollen, när man dessutom kan lägga till helt automatiserade integritetskränkningar vid alla gränövergångar? Interpol föreslår nu en världsomfattande databas för automatisk ansiktsigenkänning för användning vid gränsövergångar.

Frågan är hur länge de nöjer sig med gränsövergångar?!

Sverige visade vägen med FRA-lagen, Storbritannien följer efter

Sverige var först i Europa med att klubba igenom en massövervakningslag som offrade medborgarnas rättigheterna på antiterrorismens altare (efter att antiterror-argumentet fallit platt till marken har detta svepskäl dock förvandlats till ett behov av att avlyssna Ryssland (som garanterat skulle skicka sina militära planer kring invasion av Sverige okrypterat via Internet)). Storbritannien vill inte riskera att framstå som mer människorättsvänliga utan vill nu även de massavlyssna sina medborgare.

Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.

De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).

War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).

Frågor kvarstår kring FRA-lagen v1.1

Så har den kommit, regeringens "FRA-lagen Light" (Nu ännu lättare!).

Den lag som enligt de fyra allianspartierna strax före omröstningen inte alls behövde ändras och som under omröstningen fick tillägg som absolut var tillräckliga för att göra lagen bra, har nu alltså återigen ändrats. En tilläggsproposition skall läggas fram i höst.

Det finns onekligen många klara förbättringar i det nya förslaget (även om det felaktigt beskrivs som att de nya reglerna innebär ett stopp för hotet mot mass-scanning, vilket det inte innebär).

Förslaget säger att en domstol skall upprättas som ger tillstånd, att enbart försvaret och regeringskansliet (i huvudsak UD) skall få kunna söka sådana tillstånd, att det för varje specifikt fall enbart skall gälla specifika trafikstråk (Det är rätt uppenbart att författaren till förslaget inte har någon aning om hur routing av internettrafik fungerar), att motiv måste anges, osv.

Viss möjlighet skall också finnas att ta reda på huruvida man blivit avlyssnat och i de fall så skett på felaktiga grunder, även kunna söka ersättning.

En viktig detalj är också att det område som avlyssning skall kunna medges för inskränkts till "yttre militära hot", samt att synnerliga skäl måste föreligga för avlyssning av individer.


Men ett antal viktiga frågor kvar.

En viktig fråga är varför regeringsdepartementet själva alls skall kunna söka tillstånd för avlyssning. Om nu spaning enbart skall medges mot yttre militära hot, är det ju Sveriges försvarsmakt som har som uppgift att göra detta. Om kommunikationen mellan försvar och regering är så dålig att detta inte fungerar, eller om försvaret har problem att fullgöra denna uppgift, så borde detta problem lösas genom att förbättra kommunikationen eller ge försvaret större resurser, inte genom att låta regeringkansliet ta genvägen direkt till domstolen.

En annan fråga är huruvida de regler som medger att FRA delar med sig av sitt material till andra nationer kvarstår, eller om dessa också kommer att omarbetas? Det känns ytterst obehagligt att veta att svenskt avlyssningsdata kan komma att hamna i händerna på andra nationer. Att färdigbearbetade bedömningar (som inte innehåller rådatan) kan delas med andra nationer kan självklart vara av värde, det kan till och med vara klokt att medge större befogenheter än så i synnerligen specika fall, men alla former av rutinmässigt datautbyte bör förbjudas.

Ytterligare en viktig fråga är hur "FRA-domstolen" kommer att se ut. Kommer det att vara en domstol som besitter den kunskap som krävs för att förstå hur den tekniska aspekten bakom internet ser ut, eller kommer det att enbart att röra sig om juridiskt kunniga personer men med Staffan Danielssons (c) tekniska kunskaper? Kommer domstolen att vara politiskt tillsatt eller enbart på juridisk merit? Kommer det att förekomma lekmän i domstolen som medger folklig insyn i frågorna, eller kommer det hela att vara ett spel för gallerierna?

Slutligen funderar jag på huruvida regeringen nu kommer att justera FRAs budget? Då FRAs uppdrag i och med det här förslaget drastiskt krymps (enligt regeringen själva) från att gälla massavlyssning till riktad spaning, så borde FRAs behov av superdatorer med massövervakningskapacitet också kraftigt minska. Därför känns det också rimligt att den kraftiga ökning av anslag de givits i senaste budgeten kan slopas.

Folkpartistiskt grissmink

Först ville Centerpartiet sminka grisen (FRA-lagen) genom att göra tillägget att bara utländsk trafik skulle få avlyssnas (någonting jag inte kan förstå hur mitt gamla parti kan kläcka ur sig; massavlyssning blir ju inte mindre integritetskränkande bara för att enbart personer utanför Sverige avlyssnas).

Nu har även Folkpartiet plockat fram sminkväskan. Folkpartiets förslag (Bohuslänningens artikel, SVDs artikel, Sydsvenskans artikel, DNs artikel) går ut på att lägga in ännu en kontrollstation (en domstol som FRA skall söka tillstånd hos), några fler kriterier på bredden av avlyssningen:

Spaningen ska vara begränsad till ett visst "trafikstråk", till exempel kommunikation som går mellan vissa städer.

(ett kriterium som tydligt påvisar bristen på teknisk kunskap hos Fp rörande hur Internetkommunikation routas), samt att syftet för avlyssningen skall anges (jag förmodar att "spaning mot misstänkta terrorister" blir det standardsyfte som kommer att användas).

Gissningsvis kommer domstolsprocessen att se ut ungefär så här:

1. FRA till domstolen: Vi vill avlyssna all trafik mellan Stockholm och Göteborg.


2. Domstolen till FRA: OK, vad är syftet?


3. Spaning mot misstänkta terrorister!


4. Ohhhh. Det låter hemskt. Självklart får ni tillstånd.

Det som är extra tragiskt med detta förslag är att Folkpartiets tyngsta FRA-kritiker, Camilla Lindberg, anser att dessa extra regler, tillsammans med krav på att den som felaktigt blivit avlyssnad skall kunna få reda på detta, skulle göra FRAs massavlyssning acceptabel. Med andra ord faller den majoritet mot FRA-lagen som uppstått efter den första omröstningen.

FRA får sin vilja igenom, svenska folkets integritet urholkas och Sverige tar ett stort steg på vägen från parlamentarism till byråkratstyre.

FRA vinner, alliansens partiledarkvartett vinner, partipiskan vin(n)er.

Men:

Den personliga integriteten förlorar, idén med partiprogram, valmanifest och ideologi förlorar, personvalstanken förlorar.

JK vill inskränka den personliga integriteten ytterligare

En nyhet som börjar i dur, men slutar i moll, är den här: "Förbjudet spåra brottsling via mobil".

Som många tekniskt bevandrade vet, är det enkelt att positionera en mobiltelefon; detta eftersom den hela tiden kommunicerar med basstationerna. Alltså går det att spåra var en person befinner sig om man har tillgång till informationen från operatörerna.

Detta har dock justitiekanslern slagit fast är olagligt enligt rådande lagstiftning. Bra så.

Vad som är oroväckande är att JK även anser att lagstiftningen bör ändras så att den medger polisiär användning av positioneringsinformationen från mobilnätet.

Visserligen är det viktigt att kunna bedriva spaning mot misstänkta brottslingar (om synnerlig misstanke föreligger och brotten är grova), men att medge spårning av privatpersoners position öppnar upp för en oroväckande ändamålsglidning. För om positionering av misstänkta brottslingar medges är det bara en tidsfråga innan inhämtning av positioneringsloggar efter att brott inträffat kommer att efterfrågas ("Vi måste ju kunna kolla vilka som varit på platsen!"). Därnäst? Brottsförebyggande positionering ("Vi måste kolla så att inte alltför många samlas för olagliga demonstrationer i samband med G8-möten, EU-toppmöten, etc.)?

Genomklubbandet av FRA-lagen har för lång tid framåt ätit ett hål i regeringens trovärdighet i hanteringen av frågor rörande den personliga integriteten. Alla eventuella lagförslag som ytterligare inskränker den personliga integriteten, bör ses i ljuset av den lagen.

Hade det här lagförslaget kommit mot bakgrund av en lagstiftning med allmänt stark trygghet för individens integritet och med en tillräcklig finansiering av poliskåren så att de inte skulle känna sig lockade att ta genvägar i utredningsarbetet för att spara pengar, så hade jag förmodligen varit betydligt mindre oroad.

Men i det samhälle som började växa fram under Tomas Bodström och som den nuvarande regeringen ivrigt bygger vidare på, är varje förslag som på något vis inskränker den personliga integriteten, byggstenar som utgör grunden för kärleksministeriet.

FRA riskerar att öka risken för terrordåd

En av de främsta officiella argumenten för FRA-lagen och den massiva integritetskränkning den innebär, är möjligheten att förhindra terrordåd. Jan Kallberg, jurist och doktorand i publikt ledarskap vid University of Texas, skriver i en artikel i Expressen att massövervakning ökar risken för terrordåd istället för att minska den.

Mängden information som måste behandlas blir helt enkelt för stor och tilliten på tekniken gör att de viktigaste medlen mot terrordåd hamnar i skuggan; klassisk underrättelseverksamhet med informatörer, infiltration av extremistgrupper, noggrannare kontroller vid utfärdande av pass och visum samt vid immigration.

Övervakning i Sverige -- en mörk hemlighet

I en artikel i Göteborgs-Posten skriver Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, om svensk övervakningshistoria. Hur Sverige historiskt sett har ägnat sig åt Stasiliknande verksamhet, lämnat ut information om icke-svenska medborgare till Gestapo. Detta av Allmänna säkerhetstjänsten, som skapats utan riksdagens vetskap.

Efter krigets slut upplöstes Allmänna säkerhetstjänsten, men i och med kalla kriget kom FRA istället att ersätta dem. Även denna gång utan riksdagens vetskap. På 60-talet följde även IB. Återigen utan riksdagens vetskap.

Frågan är väl egentligen hur mycket mer storebrorsverksamhet som försigår utan riksdagens, och medborgarnas, vetskap.

"Opassande" bloggar om storebror

De som tror att FRA-lagen bara är en ensam företeelse, ett misstag i arbetet, bör nog läsa det här eminenta blogginlägget extra noga. Det beskriver andra lagar som klubbats igenom de senaste åren, eller som är under utredning.

Skrämmande läsning.

Vad FRA får lagra information om

Från försvararna av FRA-lagen har det noga poängterats att FRAs signalspaning minsann bara syftar till att insamla information om mönster i kommunikation, för att hitta terrorister, militära hot mot rikets säkerhet, grov brottslighet samt cyberterrorism. I fjol, innan den nya FRA-lagen antogs, reviderades reglerna kring vad FRA får lagra information om.

Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

1 kap, 11 § Personuppgifter får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen

Visserligen säger reglerna att personer inte enbart får behandlas på grund av dessa kriterier, men låt oss då säga att det grundläggande kriteriet är "personer som har vapenlicens". Då kan man sedan samla in den övriga informationen som bonus och köra lite korsreferenser.

Man kan då undra vilken typ av sexualliv utgör grunden för en extra farlig terrorist, vilka fackföreningar som är ett hot mot rikets säkerhet, vilka religiösa organisationer som sysslar med cyberterrorism, samt vilken typ av hälsoprofil anses som extra sannolik att syssla med grov brottslighet.

Är det månne den mindre kända militanta schlagerbögmaffian som avses? Den väpnade grenen av Lärarnas Riksförbund? Pingstkyrkan 133+ h4xx0r5? Scouternas kokainsmugglande?



Men de mest skrämmande delarna är dock ändå dessa två paragrafer:

1 kap, 15 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgiftssamlingar.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar ytterligare föreskrifter eller beslut i enskilda fall om omfattningen av direktåtkomsten.

Med andra ord: regeringen kan begära ut information bäst den behagar, samt ge andra myndigheter samma privilegium.

1 kap, 17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt.

Kort sagt: FRA kan kohandla med information om dig bäst de behagar.

För att göra oss bättre till mods finns självklart en möjlighet att få ut information om dig själv:

2 kap, 1 § Försvarets radioanstalt är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.

Så långt så väl, eller hur?

2 kap, 2 § Information enligt 1 § behöver inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte fått sin slutliga utformning när ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. Detta gäller dock inte om uppgifterna har lämnats ut till tredje man eller, när det gäller löpande text som inte fått sin slutliga utformning, om uppgifterna har behandlats under längre tid än ett år.

Med andra ord behövs inte anteckningar om dig lämnas ut, inte heller dokument som inte korrekturlästs.

1 kap, 3 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning sekretess hindrar att uppgifterna lämnas ut till den registrerade.

Sen var det ju det här med sekretess, förstås. Om de fortfarande vill hemlighålla att de har information om dig kan de alltid hänvisa till sekretess. För om sekretess råder behöver de ju inte förklara varför sekretess råder. Frågan är om de ens behöver röja att sekretess råder.


Christer Emhede, jurist, skriver in en intressant artiken i Svenska Dagbladet att FRA-lagen kan vara olaglig, någonting många av oss FRA-motståndare länge hävdat. Men det intressanta i hans artikel är framförallt följande stycke:

Att vi ska kunna förlita oss på att alla statliga institutioner handlar korrekt är en självklarhet men bör likaså inte vara vårt enda skydd för den personliga integriteten eller demokratin. En lag angående signalspaning kan lätt missbrukas och måste därför lämna minimalt av beslutsfattande makt i händerna på den verkställande instansen.

Det är här själva kärnpunkten i problemet med FRA och deras verksamhet ligger, samt med regeringens agerande i frågan i allmänhet. För i en demokrati skall medborgarna aldrig någonsin behöva frukta staten. Det är staten som skall frukta sina medborgare. Det är denna fruktan som skall hålla staten i schack och tillse att staten ärligt ägnar sig sitt syfte.

Argumentationen kring FRA-lagen har dock byggt på argumentet att "Lita på oss, vi kommer att sköta oss, vi tillhör ju staten!". Detta från en myndighet som i strid med det uppdrag de har även tidigare ägnat sig åt trådbunden signalspaning...

Ryssland, inte terrorister, målet för FRA

SvD skriver om att Ryssland är målet för FRA. Även DN skriver att FRA-lagen är riktad mot Ryssland. För oss som länge varit aktiva i FRA-frågan kommer Svenska Dagbladets "avslöjande" inte som någon nyhet. Men det är trevligt att höra att Tolgfors indirekt erkänner att det är spionage mot Ryssland och ko-handel med USA som ligger bakom regeringens panikbeslut kring FRA-lagen, inte jakt på terrorister, tung brottslighet eller liknande. Förhoppningsvis kan det här sätta ännu hårdare press på regeringen.

"En vacker dag"...

Som om inte absurt fascistoida säkerhetskontroller och regler på flygplatserna vore nog (inklusive automatvapenbeväpnade vakter), har DHS (Department of Homeland Security) i USA nu börjat fundera i banor kring införande av GPS-utrustade chockarmband, kompletta med passagerarinformation samt information om dennes baggage.

Självklart är intresse för en teknik inte detsamma som att faktiskt införa tekniken, men det är skrämmande nog att de ens funderar i sådana banor.

Integritetsskyddskommitténs lunta

Det har varit dåligt med inlägg i min blogg på sistone. Jag har helt enkelt varit upptagen med annat. När det äntligen kom någonting riktigt intressant att skriva om kom jag mig inte för att skriva om det i rimlig tid heller. Men bara för att bevisa att det inte gått mig förbi, vill jag härmed slå ett slag för den integritetsskyddsutredningsutredning som nyligen presenterats.

Ett inlägg på DNs debattsida från Centerpartiets delegater i integritetsskyddskommittén.
Kommitténs ordförande om utredningen.
Justitieminister Beatrice Ask första kommenterarer om utredningen.

Det hela ser ut att bli en förbättring. Jag har dock svårt att egentligen förstå varför kändisar skall behöva få sin integritet kränkt i privata sammanhang om det inte är tillåtet att utsättat vanliga medborgare för det. Bara för att Annika Sörenstam ställer upp på intervjuer efter att hon vunnit golftävlingar betyder det väl inte att hon uppskattar att bli fotad när hon sitter och kopplar av med en glass. Bara för att prinsessan Madeleine öppnar utställningar på museer betyder det inte att hon gillar att bli fotad när hon hånglar med sin pojkvän.

Jag förstår att "folkets allmänintresse" att se skandalbilder (eller mysiga bilder) på kändisar är stort, men jag kan inte förstå varför det skall tillåtas gå före den personliga integriteten. Bara för att majoriteten, eller en stor minoritet vill göra intrång i en persons privatliv anser jag inte att det är rättfärdigat.

Årssammanställning kring personlig integritet

En skrämmande, men tankeväckande, årlig sammanställning av hur urholkad vår personliga integritet är och hur lite den anses värd av olika nationer runt om i världen.

Sverige får definitivt inte något bra betyg. Överraskande nog är det Grekland som får bäst betyg. Hur mycket betygen skiljer mellan olika EU-länder visar iaf att politikerna inte kan skylla på EU när de gör intrång i vårt privatliv och ytterligare äter upp vår personliga integritet.

Kameraövervakning av busskurer?!?

Det verkar inte finnas någon ände på övervakningsivern.

Nu vill Västtrafik ha kameror i bussarnas väntkurer, med motiveringen att vandalerna då inte skulle våga sig på att slå sönder busskurerna. Tror de ens själva på det resonemanget? Med en enkel huvjacka samt en rånarluva finns det inte en chans att de skulle kunna identifiera de skyldiga. De enda som kommer att drabbas av övervakningen är som vanligt de oskyldiga, som återigen får finna sig i att få sin integritet kränkt.

Den dagen busskurerna blir kameraövervakade är den dag då jag antingen slutar åka buss eller vägrar sätta mig i en busskur, beroende på hur kamerorna är riktade.

Två pärlor från årets flod av riksdagsmotioner

Två ytterst bra riksdagsmotioner som måste applåderas och omnämnas: Avkriminalisera fildelningen genom en begränsad upphovsrätt av Karl Sigfrid (m), Lisbeth Grönfeldt Bergman (m), Lena Asplund (m), Margareta Cederfelt (m) och Staffan Danielsson (c), samt Förbud mot massidentifiering av Birgitta Ohlsson (fp).

Kameraövervakning - både ineffektivt och integritetskränkande

London är förmodligen världens mest kameraövervakade stad. Kameraövervakningen har ursäktats med att den hjälper till att förebygga brott Jag och många med mig har dels ifrågasatt hur väl underbyggt detta är, dels ifrågasatt varför en eventuellt minskad brottslighet ges högre prioritet än den förlust av personlig integritet som övervakningen innebär.

Att den personliga integriteten kränks är väl känt. Nu visar forskningsresultat att 4 av de 5 områden som har flest kameror faktiskt har färre uppklarade brott än genomsnittet.

Kommer det här att resultera i att kamerorna monteras ned? Knappast. Förmodligen tas det bara som förevändning för att sätta upp än fler kameror eller inskränka den personliga integriteten på andra sätt.

Britterna borde lära av sin historia och läsa lite om sir Robert Peel, grundaren av det moderna britiska polisväsendet, vars mest kända princip var:

The police are the public, and the public are the police.

Jag kan bara nicka och instämma. Polisen är effektivast om den finns ute bland medborgarna, har medborgarnas tilltro och är en del av befolkningen istället för medborgarnas övervakare. Detta är för övrigt någonting som även polisväsende och regering här i Sverige borde ta till sig. vi behöver fler närpoliser.

Insyn i övervakningen?

Nu skall vi få en myndighet som kontrollerar övervakningen. Visserligen är det trevligt att äntligen få svar på frågan "Vem övervakar de som övervakar?", men bäst vore det om detta inte behövdes överhuvudtaget.

... Men trist statistik från Sverige

Polisen slår "rekord" i avlyssning. I fjol beviljades polisen polisen avlyssning av nästan 900 personer, övervakande av ytterligare 226 personers samtal och kameraövervakning av 53 personer.

38% av de beviljade avlyssningarna har inte lett till något resultat, vilket innebär att antingen är 1/3 av de avlyssnade oskyldiga, eller också är de smarta nog att inte diskutera brott över telefon. Detta innebär att en mängd oskyldiga svenskar får sin integritet kränkt.

Den här statistiken inbegriper ju dessutom enbart telefon och kameraövervakning i polisiär tappning. Förutom detta förekommer all den avlyssning som FRA ägnar sig åt, samt all den privat kameraövervakning som förekommer i banklokaler, taxibilar, butiker, bensinmackar, tunnelbana, ... Listan kan göras lång. Visserligen har vi inte sjunkit ned till Londons ytterst låga nivå (där i princip allt är kameraövervakat), men det råder inget tvivel om att beslutsfattare, såväl från stat såväl som privat, anser att ändamålen helgar medlen och att den personliga integriteten är lite eller inget värd i jämförelse med en vag känsla av trygghet.