FRA och IT-företagen

Åtta direktörer från tunga IT-aktörer i Sverige har idag gått samman i en artikel i DN och skriver om hur FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige och hotar svensk konkurrenskraft.

Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.

Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.

Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.

Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.

Har vi verkligen råd att ta den risken?

Låtsasjobb och Byggnads

Den socialistiska fokusen på att skapa låtsasjobb istället för förutsättningar för riktig företagsamhet är väl allmänt känd vid det här laget. Man ser hur långt det fått gå när man beaktar de "granskningsavgifter" som Byggnads avkrävde arbetsgivarna på.

90 personer(!) har Byggnads lyckats att hålla sysselsatta med hjälp av de 60 000 000 (japp, 60 miljoner!) som de varje år tvingat till sig från arbetsgivarna under förevändningen att de skulle granska löneutbetalningar. Det innebär att varje anställd har kostat Byggnads sexhundrasextiotusen kronor om året (för inte kan man väl tro att Byggnads använt pengarna till annat än lönegranskning?). Det skulle betyda att ombudsmännen de sysselsatt haft mer än 300000:- i årslön. Inte konstigt att de kämpat med näbbar och klor för att behålla sina granskningsavgifter.

Man kan dock undra om inte byggnadsföretagen hade haft betydligt större nytta av dessa pengar? Kanske hade de kunnat skapa *riktiga* jobb för dessa pengar? Kanske de hade kunnat ha högre profitmarginaler så att lockelsen att importera arbetskraft minskat?

Fast egentligen skall man ju inte ens behöva spekulera om sånt, för pengarna tillhör byggnadsföretagen, inte Byggnads.

Arbetslösheten minskar på riktigt

Enligt uppgår Sveriges faktiska arbetslöshet till 6.9% (3.6% "öppet arbetslösa" + 1.1% med aktivitetsstöd + 2.2% anställda med andra former av stöd. Har Sveriges arbetslöshet någonsin varit så låg i modern tid?