S:t Görans, en privatiserat föregångare

Till och med de mest rabiata privatiseringsmotståndarna i Sverige kan nog erkänna att det finns mycket att förbättra i vården i Sverige (jag tänker främst på de erbarmeligt långa vårdköerna samt på psykiatrin; kvalitén på operationer och övriga behandlingar är, mig veterligt, tämligen god). Det vi inte är eniga om är vilken färdriktning som är bäst på vägen mot bättre fungerande vård.

Ett tydligt exempel på att privat drivna alternativ kan leda till stora förbättringar är S:t Görans sjukhus (Sveriges första privata sjukhus). Vården på S:t Görans finansieras, liksom landstingens sjukhus, med skattemedel. Skillnaden är att S:t Görans drivs helt privat; trots det kommer de typiska farhågorna som socialiseringsivrarna framhäver, nämligen att enbart rika/friska/... patienter skall tas emot, på skam. Alla är välkomna och vården kostar ingenting extra.

Vad som däremot är annorlunda (förutom då ägandeformen), är arbetsmetodiken. S:t Görans sjukhus vågar utmana vedertagna normer.

Skulle sjukhus drivna av landstinget kunna göra detsamma? Självklart de kunna använda samma metodik. Men har inte funnits någon drivkraft. De landstingsdrivna sjukhusen får sina pengar oavsett om deras patienterna är nöjda eller inte. De privata alternativen däremot, skulle inte ha något existensbehov om det inte var så att de kunde erbjuda något extra bortom vad de offentligägda alternativen erbjuder. Alltså tvingas de privata alternativen att de se till att de konstant är steget före. Förmodligen kommer de offentliga alternativen att följa efter så småningom (eller finna andra vägar till kortare köer), men de kommer knappast att gå i bräschen för utvecklingen.

Så länge den offentligt drivna vården inte fullgör sin uppgift på ett lika bra sätt som de privata alternativen gör, går det bara att se en enda orsak till motståndet mot de privata alternativen, nämligen att tanken på privata alternativ går stick i stäv med den socialistisk/kommunistiska dogman att valfrihet är någonting onödigt, att effektivitet nås bäst genom statliga monopol.

Om en situation skulle uppstå då privata och offentliga alternativ skulle vara jämnvärdiga, då? Ja, till och med då har de privata alternativen ett existensberättigande, för så länge det finns konkurrens så finns det en sporre för förbättring. Även om en temporär status quo uppstår, finns det ingenting som garanterar att situationen förblir sådan.

Om vi vänder på steken då? Har den offentliga vården något existensberättigande? Det viktiga är ju att det finns konkurrens. Men risken att en monopol- eller oligopolsituation uppstår finns även på den privata marknaden. Så precis som den landstingsdrivna vården förhoppningsvis kommer att sporras av de privata alternativens framsteg, så kommer de priva alternativen att tvingas fortsätta att utvecklas för att inte bli omsprungna. I en ideal situation skulle självklart marknaden, precis som på andra områden, kunna ges fria tyglar (med tydliga spelregler), och i det långa loppet bör nog så också ske, men jag anser att vi måste ta ett steg i taget.

Det viktiga är att de privata alternativen ges fri möjlighet till etablering och konkurrens på lika villkor, samt att den gamla Socialdemokratiska stämpeln "privat = fult" tvättas bort. De som vågar sig på att prova alternativen kommer förhoppningsvis att inse att de privata alternativen inte är ett hot, utan en möjlighet. En möjlighet till att få vård snabbare och effektivare.

Någon gång i framtiden hoppas jag att vi kommer till en dag då vi inte bara har en offentligt bekostad, privat, allmänsjukvård, utan även en möjlighet för de som så vill att betala för att få tillgång till specialistvård snabbare. Självklart hoppas jag att vårdköerna vid det laget är så pass korta att denna gräddfil inte skall röra sig om att kringgå de köer till viss kirurgi som idag ibland kan vara uppemot 18 månader, utan snarare att korta väntetid innan undersökning med någon timme eller innan operation med några veckor. Jag vill se en situation där å ena sidan ingen behöver känna sig orolig att de skall bli utan vård (eller känna oro att den vård de får är undermålig), men å andra sidan inte heller behöva känna ett socialt stigma om de väljer att använda en del av sina besparingar för att öka sin livskvalité genom att välja privata alternativ med kortare köer.

Att emot betalning få kortare köer hos privata alternativ behöver inte heller betyda att de som väljer den offentligfinansierade vården skuffas längre bak i kön; om en tillräckligt stor efterfrågan på alternativ som förmedlar vård mot betalning finns, kommer det att finnas kliniker som enbart finansierar sin verksamhet på privatvård. Sålunda kommer det inte att röra sig om samma köer. Dilemmat kan självklart uppstå om betalalternativen drivs av samma vårdenheter som sköter den avgiftsfria vården, men det problemet skiljer sig knappast från dagens situation där kända idrottare ges förtur till operationer i den offentliga vården.


PS: För att förekomma jämförelser med USAs defunkta vårdsystem, vill jag poängtera att jag förespråkar offentligt finansierad vård; vård där kanske även grundläggande tandvård bör ingå. Mången är nog den arbetsdag som går till spillo för på grund av tandvärk eftersom gemene man inte har råd att gå på regelbundna kontroller av sin tandstatus. Vad jag däremot vill, är att vården drivs privat. Om den privata driften sedan sker i kooperativ, aktiebolag eller stiftelseform är för mig egalt.

Telia ger oändligheten ett värde

I Telias värld betyder obegränsad trafik 5GB/månad.


Fildelningsnojjan (samt självklart Telias profithunger alternativt inkompetens) har tagit sådana proportioner att företagsamheten hamnar i andra rummet.


Undrar just om de har nån 32-bitars räknar som slår om vid 4294967296 (2^32)? ;-P

mAx vinner slaget om burgarna, UEFA dåliga förlorare

Slutet (?) på sagan om mAx, Borås, McDonald's och UEFA kom igår; UEFA beslutade att flytta matcherna från Borås då mAx inte på ett tillräckligt acceptabelt sätt gav vika för UEFAs planekonomiska idéer.

Inte ens mAx kompromissförslag, nämligen att stänga sin restaurant i arenan före, under och efter match, och istället sälja från mobila kök utanför accepterades. Till saken skall nämnas att McDonald's i Sverige inte hade något emot att mAx skulle ha sin restaurant öppen, det var bara UEFA och McDonald's i Europa som protesterade.

FRA och IT-företagen

Åtta direktörer från tunga IT-aktörer i Sverige har idag gått samman i en artikel i DN och skriver om hur FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige och hotar svensk konkurrenskraft.

Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.

Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.

Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.

Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.

Har vi verkligen råd att ta den risken?

Varför inte mAx i Finland?

Ännu ett inlägg om mitt favoritsnabbmatsställe, mAx. DN skriver idag om mAx snabba tillväxt och nämner att företaget på längre sikt planerar etablering i Norge, Danmark och Mellanöstern.

Det vore onekligen jätteroligt om mAx kunde få sprida sig bortom landets gränser så att även personer i andra länder får uppleva hur mycket godare hamburgare är om de faktiskt är gjorda med lite omtanke.

Men jag kan inte låta bli att undra hur mAx kan missa öppet mål genom att inte expandera till Finland. Alla som ätit på det lokala alternativet Hesburger torde väl veta att till och med McDonald's burgare känns som gourmetmat i jämförelse. Så finnarna torde vara närmast svältfödda på goda burgare, eftersom det inte finns några andra alternativ här än bara är Hesburger och McDonald's.


Jaja, jag får väl även framgent klara mig på de få Sverigebesök jag gör varje år.

God företagsamhet i flera bemärkelser

Det är alltid roligt att läsa om svenska företag som det går bra för och som ser ljust på framtiden. Ett företag som ständigt vuxit sedan starten är min favorithamburgerkedja, mAx. Dagens Nyheter skriver nu om att mAx planerar att expandera till Riyad och Dubai och att målet är ett 50-tal restauranger inom de närmsta 5 åren.

Skoj!