Beatrice Ask / Thomas Bodström -- same difference...

Beatrice Ask har onekligen lyckats fylla Bodströms stövlar med bravur när det gäller bekämpandet av den personliga integriteten och nedmonterandet av rättstryggheten.

Senast i raden av Asks infall är att butiker skall få sätta upp övervakningskameror utan att söka tillstånd, samt att det skall bli enklare för kommuner att kameraövervaka sina medborgare.

Piratpartiet har länge sökt efter en fråga att hänga upp sin valkampanj kring, men frågan är om det inte är enklast att helt enkelt skriva ned Asks och Bodströms idéer och visa att valet mellan alliansen och de rödgröna är som valet mellan pest och kolera.

Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning anser att rätten att överklaga ett domslut är viktigare än en 50-öring sänkt skatt, att rätten till en rättegång är viktigare än att höja bensinskatten med motsvarande 50-öring, att det är viktigare att polisen, inte privata aktörer, står för brottsbekämpning än huruvida arbetsförmedling drivs i privat eller statlig regi.

Jag är också övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning inte vill att deras promenader skall kameraövervakas, inte vill att information om alla deras banktransaktioner skall delges USA om de så önskar, inte vill att vilka webbsidor de besöker skall registreras.

I slutänden gäller det att få dessa väljare att förstå att när det gäller integritetsfrågor och rättstrygghet är varken alliansen eller de rödgröna att lita på.

Vi var många som hoppades på att Bodströmsamhället skulle vara ett dåligt minne blott efter 4 år av alliansstyre. Men trots imponerande integritetspolitiska manifest, vallöften, fagra ord om skydd av rättsstaten eller liberal ideologi, trots all kritik mot den politik som Bodström förde, ja trots allt detta så har partierna i alliansen istället fortsatt bygga den "Sköna nya värld" som Bodström påbörjade bygget av.

Att Bodström och company plötsligt skulle riva upp de lagar som Ask drivit igenom när han själv förespråkat samma idéer känns osannolikt, trots högtidligt avgivna löften.

Många, både borgerliga såväl som rödgröna, säger ofta att de sympatiserar med Piratpartiets idéer, men vill inte "kasta bort sin röst".

Men att rösta lila är inte att kasta bort sin röst.

Att rösta lila är säkerställa att man även i fortsättningen har rätten att göra sin röst hörd.

Ännu en integritetskränkande lag

Steg för steg, sakta men säkert urholkas demokratin, både i Sverige och i omvärlden. Nästan dagligen kommer nya lagförslag, regleringar eller larmrapporter om ökad övervakning, missbruk av persondata och rättsövergrepp. Jag får gång efter annan höra att jag är en alarmist (och jag förmodar att de flesta bloggare som är/varit aktiva i dessa frågor fått höra samma sak), men jag bryr mig inte om vad de säger. Verkligheten visar att vi, tyvärr, har rätt.

Nu skall en ny lag röstas igenom i riksdagen som permanentar
SÄPOs rätt att ta till avlyssning när det gäller särskilda brott. Den här gången bryr sig Socialdemokraterna inte ens om att försöka vinna partipolitiska poäng genom att påstå sig vara motståndare till ett förslag de tidigare stött (som i fallet med FRA-lagen). Den här gången står även S bakom förslaget. Bara Vänsterpartiet (som nog har en väldigt konkret orsak att känna sig oroliga för att bli avlyssnade) och Miljöpartiet (som tämligen konsekvent röstar mot integritetskränkande förslag) är motståndare till förslaget.

Brotten som skall kunna vara orsak till avlyssning utan särskilt tillstånd, är:

• vissa allmänfarliga brott
• högmålsbrott
• brott mot rikets säkerhet
• terroristbrott
• brott mot medborgerlig frihet
• finansiering av särskilt allvarlig brottslighet
• företagsspioneri som understöds av främmande makt

Till högmålsbrott hör allt från "tårtning" av kungafamiljen, till högförräderi (främjande av främmande makts övertagande av Sverige). Brott mot medborgerlig frihet inbegriper exempelvis störande av demonstrationer (förhoppningsvis kommer detta i framtiden att bedömas mer konsekvent; hur mycket jag än ogillar rasistiska/nazistiska organisationer, har de samma rätt som alla andra att demonstrera; att AFAs, och andra vänsterextremistiska organisationers, anti-demokratiska beteende tolereras är en skam för samhället). Tyvärr har jag inte läst lagförslaget i sin helhet, så jag vet inte vilka de allmänfarliga brotten som avses är. Förhoppningsvis har riksdagsledamöterna tillgång till den listan.

Vad är då faran med detta? Allt detta (förutom tårtning av kungafamiljen, men det lär nog SÄPO knappast bekymra sig om nämnvärt) låter väl som saker som det är lovvärt att bekämpa? Jo visst. Men (nästan) alla brott är lovvärda att bekämpa, även de som inte berörs av den här lagen. Att det är lovvärt att bekämpa ett brott betyder dock inte att det är acceptabelt att bidra till storebrorssamhället för att göra det.

Det jag är speciellt orolig kring, förutom den allmänna rörelsen mot alltmer övervakning, är dock "finansiering av särskilt allvarlig brottslighet". Risken är att personer bosatta i Sverige som på regelbunden basis (eller vid enstaka tillfällen) överför pengar till till andra länder och råkar tillhöra en etnicitet eller en religion som förknippas med terrorism (palestinier, kurder, muslimer), eller ha en mottagare som faller i någon av dessa grupperingar, kommer att avlyssnas. Inte baserat på konkret misstanke, utan enbart av förebyggande skäl.

Glöm inte den PKK-noja som länge rådde i Sverige, och som till viss del fortfarande råder. Turkiet gör allt för att utmåla kurderna som terrorister, i syfte att vända omvärldens blickar från de övergrepp och den diskriminering som Turkiet konstant utsätter den kurdiska minoriteten för. I takt med att Turkiets ansträngningar att närma sig EU ökar kommer även kurdfrågan att ställas på sin spets.

Har jag större förtroende för att SÄPO kommer att sköta sig än FRA? Ja, faktiskt. Dels därför att SÄPO inte har vare sig kapacitet eller önskan att ägna sig åt massavlyssning, dels för att SÄPO faktiskt har en väl avgränsad uppgift, medan FRA förtvivlat sökt sitt egna existensberättigande på senare år.

Men integritetsintrång är integritetsintrång oavsett.

S förslag om integritetsombudsman ett slag i luften

S vill ha en integritetsombudsman. Det är väl... bra? Men Socialdemokraterna missar ändå målet.

För att på allvar skydda integriteten och undvika icke-demokratiska bottennapp som härvan kring FRA, krävs två saker: en konstitution som inte kan åsidosättas av lagar om inte dessa fattas med samma beslutsgång som grundlagen, samt en konstitutionsdomstol som tillser att alla lagar är konstitutionerliga.

För en integritetsombudsman är tandlös så länge det inte finns en grundlagsfäst rättighet till integritet.

"Jag har blivit avlyssnad av FRA!"
"Jamen så otrevligt. Tyvärr finns FRA-lagen, så det får du leva med. Ta två Ipren och ring igen på fredag."

JK vill inskränka den personliga integriteten ytterligare

En nyhet som börjar i dur, men slutar i moll, är den här: "Förbjudet spåra brottsling via mobil".

Som många tekniskt bevandrade vet, är det enkelt att positionera en mobiltelefon; detta eftersom den hela tiden kommunicerar med basstationerna. Alltså går det att spåra var en person befinner sig om man har tillgång till informationen från operatörerna.

Detta har dock justitiekanslern slagit fast är olagligt enligt rådande lagstiftning. Bra så.

Vad som är oroväckande är att JK även anser att lagstiftningen bör ändras så att den medger polisiär användning av positioneringsinformationen från mobilnätet.

Visserligen är det viktigt att kunna bedriva spaning mot misstänkta brottslingar (om synnerlig misstanke föreligger och brotten är grova), men att medge spårning av privatpersoners position öppnar upp för en oroväckande ändamålsglidning. För om positionering av misstänkta brottslingar medges är det bara en tidsfråga innan inhämtning av positioneringsloggar efter att brott inträffat kommer att efterfrågas ("Vi måste ju kunna kolla vilka som varit på platsen!"). Därnäst? Brottsförebyggande positionering ("Vi måste kolla så att inte alltför många samlas för olagliga demonstrationer i samband med G8-möten, EU-toppmöten, etc.)?

Genomklubbandet av FRA-lagen har för lång tid framåt ätit ett hål i regeringens trovärdighet i hanteringen av frågor rörande den personliga integriteten. Alla eventuella lagförslag som ytterligare inskränker den personliga integriteten, bör ses i ljuset av den lagen.

Hade det här lagförslaget kommit mot bakgrund av en lagstiftning med allmänt stark trygghet för individens integritet och med en tillräcklig finansiering av poliskåren så att de inte skulle känna sig lockade att ta genvägar i utredningsarbetet för att spara pengar, så hade jag förmodligen varit betydligt mindre oroad.

Men i det samhälle som började växa fram under Tomas Bodström och som den nuvarande regeringen ivrigt bygger vidare på, är varje förslag som på något vis inskränker den personliga integriteten, byggstenar som utgör grunden för kärleksministeriet.

FRA riskerar att öka risken för terrordåd

En av de främsta officiella argumenten för FRA-lagen och den massiva integritetskränkning den innebär, är möjligheten att förhindra terrordåd. Jan Kallberg, jurist och doktorand i publikt ledarskap vid University of Texas, skriver i en artikel i Expressen att massövervakning ökar risken för terrordåd istället för att minska den.

Mängden information som måste behandlas blir helt enkelt för stor och tilliten på tekniken gör att de viktigaste medlen mot terrordåd hamnar i skuggan; klassisk underrättelseverksamhet med informatörer, infiltration av extremistgrupper, noggrannare kontroller vid utfärdande av pass och visum samt vid immigration.

Övervakning i Sverige -- en mörk hemlighet

I en artikel i Göteborgs-Posten skriver Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, om svensk övervakningshistoria. Hur Sverige historiskt sett har ägnat sig åt Stasiliknande verksamhet, lämnat ut information om icke-svenska medborgare till Gestapo. Detta av Allmänna säkerhetstjänsten, som skapats utan riksdagens vetskap.

Efter krigets slut upplöstes Allmänna säkerhetstjänsten, men i och med kalla kriget kom FRA istället att ersätta dem. Även denna gång utan riksdagens vetskap. På 60-talet följde även IB. Återigen utan riksdagens vetskap.

Frågan är väl egentligen hur mycket mer storebrorsverksamhet som försigår utan riksdagens, och medborgarnas, vetskap.

"Opassande" bloggar om storebror

De som tror att FRA-lagen bara är en ensam företeelse, ett misstag i arbetet, bör nog läsa det här eminenta blogginlägget extra noga. Det beskriver andra lagar som klubbats igenom de senaste åren, eller som är under utredning.

Skrämmande läsning.

Vad FRA får lagra information om

Från försvararna av FRA-lagen har det noga poängterats att FRAs signalspaning minsann bara syftar till att insamla information om mönster i kommunikation, för att hitta terrorister, militära hot mot rikets säkerhet, grov brottslighet samt cyberterrorism. I fjol, innan den nya FRA-lagen antogs, reviderades reglerna kring vad FRA får lagra information om.

Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

1 kap, 11 § Personuppgifter får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen

Visserligen säger reglerna att personer inte enbart får behandlas på grund av dessa kriterier, men låt oss då säga att det grundläggande kriteriet är "personer som har vapenlicens". Då kan man sedan samla in den övriga informationen som bonus och köra lite korsreferenser.

Man kan då undra vilken typ av sexualliv utgör grunden för en extra farlig terrorist, vilka fackföreningar som är ett hot mot rikets säkerhet, vilka religiösa organisationer som sysslar med cyberterrorism, samt vilken typ av hälsoprofil anses som extra sannolik att syssla med grov brottslighet.

Är det månne den mindre kända militanta schlagerbögmaffian som avses? Den väpnade grenen av Lärarnas Riksförbund? Pingstkyrkan 133+ h4xx0r5? Scouternas kokainsmugglande?



Men de mest skrämmande delarna är dock ändå dessa två paragrafer:

1 kap, 15 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgiftssamlingar.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar ytterligare föreskrifter eller beslut i enskilda fall om omfattningen av direktåtkomsten.

Med andra ord: regeringen kan begära ut information bäst den behagar, samt ge andra myndigheter samma privilegium.

1 kap, 17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt.

Kort sagt: FRA kan kohandla med information om dig bäst de behagar.

För att göra oss bättre till mods finns självklart en möjlighet att få ut information om dig själv:

2 kap, 1 § Försvarets radioanstalt är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.

Så långt så väl, eller hur?

2 kap, 2 § Information enligt 1 § behöver inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte fått sin slutliga utformning när ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. Detta gäller dock inte om uppgifterna har lämnats ut till tredje man eller, när det gäller löpande text som inte fått sin slutliga utformning, om uppgifterna har behandlats under längre tid än ett år.

Med andra ord behövs inte anteckningar om dig lämnas ut, inte heller dokument som inte korrekturlästs.

1 kap, 3 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning sekretess hindrar att uppgifterna lämnas ut till den registrerade.

Sen var det ju det här med sekretess, förstås. Om de fortfarande vill hemlighålla att de har information om dig kan de alltid hänvisa till sekretess. För om sekretess råder behöver de ju inte förklara varför sekretess råder. Frågan är om de ens behöver röja att sekretess råder.


Christer Emhede, jurist, skriver in en intressant artiken i Svenska Dagbladet att FRA-lagen kan vara olaglig, någonting många av oss FRA-motståndare länge hävdat. Men det intressanta i hans artikel är framförallt följande stycke:

Att vi ska kunna förlita oss på att alla statliga institutioner handlar korrekt är en självklarhet men bör likaså inte vara vårt enda skydd för den personliga integriteten eller demokratin. En lag angående signalspaning kan lätt missbrukas och måste därför lämna minimalt av beslutsfattande makt i händerna på den verkställande instansen.

Det är här själva kärnpunkten i problemet med FRA och deras verksamhet ligger, samt med regeringens agerande i frågan i allmänhet. För i en demokrati skall medborgarna aldrig någonsin behöva frukta staten. Det är staten som skall frukta sina medborgare. Det är denna fruktan som skall hålla staten i schack och tillse att staten ärligt ägnar sig sitt syfte.

Argumentationen kring FRA-lagen har dock byggt på argumentet att "Lita på oss, vi kommer att sköta oss, vi tillhör ju staten!". Detta från en myndighet som i strid med det uppdrag de har även tidigare ägnat sig åt trådbunden signalspaning...

Efter allmän avlyssning följer åsiktsregistrering

Ett bevis på att bloggar har genomslagskraft kom i dagarna; Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har nämligen på initiativ av den estniska parlamentarikern Marianne Mikko tagit fram ett förslag om registrering och kontrollering av bloggare. Även DN skriver om eländet.

Härnäst följer förmodligen åsiktsregistrering; så här säger Mikko själv:

Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.

Men vad är rätt och vad är fel? Vilka principer är acceptabla enligt Mikko? Vad är desinformation och ont uppsåt?

Kanske var det proteststormarna mot FRA-lagen som skrämde upp utskottet för kultur och utbildning. Man borde dock kunna tro att ett utskott som behandlar just kultur (där censur och åsiktsregistrering varit mer regel än undantag i diktaturer) och utbildning (nåt borde de väl lärt sig av historien?) veta bättre än så.

Men det verkar som att alltför många tar frihet för givet och glömmer bort att enstaka inskränkningar snabbt holkar frihet och demokrati.

Resan mot Bodströmsamhället fortsätter. Med eller utan kapten Bodström vid ratten.