Jag har gjort min medborgerliga plikt. Jag har röstat i EU-parlamentsvalet. För första gången sedan jag blev röstberättigad har jag röstat på ett annat parti än Centerpartiet.
Det känns tungt. Det kändes oerhört svårt. Det kändes rent utav fel. Men det hade känts ännu mer fel att rösta på Centerpartiet. För Centerpartiet driver inte sin egna politik på riksdagsnivå. Då är det svårt att tro att de kommer att göra det på EU-nivå.
Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft någon FRA-lag idag. Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft IPRED1 idag. I ett sånt läge hade jag visserligen fortfarande haft mer gemensamt med Piratpartiet i upphovsrättsfrågor, men i övrigt hade jag kunnat rösta på C.
Men det är inte så verkligheten ser ut. Centerpartiet röstade enhälligt för FRA-lagen. Centerpartiet röstade enhälligt för IPRED1.
Inom kort kommer IPRED2, ACTA och Europa-patent att diskuteras på EU-nivå. I ett sånt läge måste Sveriges representanter göra allt för att IPRED2 inte klubbas igenom, att alla integritetskränkande delar av ACTA tas bort, samt att säkerställa att Europa-patenten inte medger patent på mjukvara och affärsidéer.
Jag litar inte för fem öre på Centerpartiet i dessa frågor. Jag litar inte för fem öre på vare sig Fp eller M heller. Kd är religiöst konservativa och S, V och Mp är alla, i mer eller mindre utsträckning, socialistpartier, så de går bort, oavsett vilken hållning de må ha i mina hjärtefrågor. Sverigedemokraternas politik bygger enbart på sminkad nationalsocialism, så de hamnar på svarta listan direkt. Junilistan består enbart av personer som vill att Sverige skall lämna EU, så de är inte heller något val.
Därför röstade jag på det enda pålitliga alternativet som fanns. Piratpartiet.
Många säger att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Men personlig integritet är inte en enda fråga. Det är grundval för det demokratiska samhället. IT-politik är inte en enda fråga. Stora delar av vårt samhälle bygger på internet, eterkommunikation och telekommuniation. Immaterialrätt är inte en enda fråga. Det är en mängd frågor som tillsammans påverkar vitt skilda saker som kultur, informationssamhället samt möjligheten för tredje världens sjuka och fattiga att få tillgång till medicinska preparat till vettiga priser.
Vi lever i ett samhälle som vanligtvis betecknas som kunskaps- eller informationssamhället. Ett parti vars politik bygger på IT-frågor, immaterialrätt och integritet är därför något som ligger betydligt mer rätt i tiden än exempelvis ett parti vars grundval bygger på vidskeplighet (Kristdemokraterna).
Visst, en riksdag eller ett parlament med Piratpartistisk majoritet skulle inte fungera, eftersom det finns en mängd ekonomiska frågor som Piratpartiet inte har tagit ställning i. Men Piratpartiets målsättning har aldrig varit egen majoritet. Piratpartiets uttalade målsättning är att fungera som vågmästarparti och i den vågmästarrollen framtvinga en sund integritetspolitik, IT-politik och immaterialrättspolitik.
Den dagen en svensk regering eller EU-parlament består av liberala (och, för de förtappade själar som föredrar andra ideologier, självklart även konservativa, socialistiska, osv) partier som driver en sund politik i dessa frågor behövs inte Piratpartiet längre. I ett sånt läge är en röst på PP en bortkastad röst.
Men fram tills dess att gårdagens partier har vaknat upp i 2000-talet, fram tills dess att gårdagens partier slutat läsa 1984 som en manual och istället läser den som den varning den faktiskt är avsedd som, är en röst på Piratpartiet en röst för ett friare samhälle och ett samhälle med medborgarmakt och medborgarrätt istället för FRA-makt och privatpolis.
Visar inlägg med etikett Internet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Internet. Visa alla inlägg
onsdag 3 juni 2009
måndag 4 maj 2009
Internet har sprungit ifrån gammelpressen
Peter Wolodarski, politisk redaktör ventilerade för ett tag sen sin frustration över att utvecklingen sprungit ifrån gammelmedia. Ja, riktigt så uttryckte han sig förstås inte. Han kallade istället de nya former för mediadistribution (såsom googles nyhetsaggregering) för parasitism. Detta i ett debattinlägg som har länkar till alla bloggar som kommenterat hans artikel... Ironiskt är bara förnamnet.
Anledningen till att jag kommenterar det här nu, relativt långt efter att inlägget publicerades, är att dagens Least I Could Do innehåller en klockren spegling av gammmelmedias skeva problemanalys.
Fri press är en grundläggande del i ett demokratiskt samhälle. Men om inte journalismen når ut till läsarna finns det liten orsak för media att stolt slå sig för bröstet som demokratins försvarare. När dessutom gammelmedia gång på gång knäpps på näsan av bloggare när det gäller bevakning av viktiga samhällsfrågor (FRA-lagen - som avskaffat brevhemligheten och nedmonterat den personliga integriten, IPRED - som legitimerat privatpolisverksamhet, ACTA - som ämnar införa ytterligare inskränknigar i den personliga integriteten), ja då är det svårt att förstå varför de alls anser sig stolta.
Visst, många bloggar skulle inte överhuvudtaget ha något innehåll om de inte kunde kommentera artiklar i tidningar, men å andra sidan är det hela dubbelriktat. En artikel som inte länkar till avvikande kommentarer är helt enkelt inte intressant för dagens läsare längre. De vill ha fler angreppsvinklar på problemet. Dagens läsare vill inte få tidningarnas allenarådande "sanning" i ansiktet. Dagens politiskt intresserade vill inte behöva lita till insändarredaktörernas godtycke när det gäller att kommentera, de vill kunna kommentera oavsett om det finns spaltutrymme och oavsett om redaktören anser att språket är bristfälligt eller innehållet provokativt.
Anledningen till att jag kommenterar det här nu, relativt långt efter att inlägget publicerades, är att dagens Least I Could Do innehåller en klockren spegling av gammmelmedias skeva problemanalys.
Fri press är en grundläggande del i ett demokratiskt samhälle. Men om inte journalismen når ut till läsarna finns det liten orsak för media att stolt slå sig för bröstet som demokratins försvarare. När dessutom gammelmedia gång på gång knäpps på näsan av bloggare när det gäller bevakning av viktiga samhällsfrågor (FRA-lagen - som avskaffat brevhemligheten och nedmonterat den personliga integriten, IPRED - som legitimerat privatpolisverksamhet, ACTA - som ämnar införa ytterligare inskränknigar i den personliga integriteten), ja då är det svårt att förstå varför de alls anser sig stolta.
Visst, många bloggar skulle inte överhuvudtaget ha något innehåll om de inte kunde kommentera artiklar i tidningar, men å andra sidan är det hela dubbelriktat. En artikel som inte länkar till avvikande kommentarer är helt enkelt inte intressant för dagens läsare längre. De vill ha fler angreppsvinklar på problemet. Dagens läsare vill inte få tidningarnas allenarådande "sanning" i ansiktet. Dagens politiskt intresserade vill inte behöva lita till insändarredaktörernas godtycke när det gäller att kommentera, de vill kunna kommentera oavsett om det finns spaltutrymme och oavsett om redaktören anser att språket är bristfälligt eller innehållet provokativt.
måndag 27 oktober 2008
Stoppa privatpolislagen nu!
Hjälp till att stoppa privatpolislagen (Sveriges egensinniga tolkning av IPRED). Tips kring hur man kan hjälpa till finns här. Skriv även under namninsamlingen mot IPRED.
torsdag 23 oktober 2008
Tummen upp för immaterialrättsutpressare
På samma sätt som anti-terrorism-ivern används för att sälja ut den personliga integriteten, så offras rättstaten på immaterialrättens altare. Regeringen har, baserat på EU-direktivet IPRED1, tagit fram ett förslag till en ny lag som syftar till att ge de sedvanliga immaterialrättshökarna (främst skiv-, film- och mjukvaruindustrin) rätten att själva utföra sådant som i en demokratisk rättsstat hör till polisens jurisdiktion, nämligen rätten att begära ut kundinformation (matchning av namn <-> IP-nummer) från internetleverantörer, i syfte att använda denna till att skicka ut "varningar" (läs hot) eller stämningsansökningar.
Lagen bygger som sagt på IPRED1, men i sann svensk övernitiskt totalitär stil går det svenska lagförslaget betydligt längre. IPRED1 stipulerar att upphovsrättsinnehavarna i samband med rättegång skall kunna få ut informationen i fråga. Det svenska lagförslaget ger upphovsrättsinnehavarna rätten att begära ut informationen om det finns sannolika skäl att misstänka upphovsrättsintrång (och med tanke på att skivbolagen hävdar att i stort sett all internetanvändning, lågt räknat, är nedladdning av musik, så torde de inte ha alltför svårt att hävda sannolika skäl).
Lagrådet har nu granskat förslaget. De var också uppmärksamma nog att upptäcka att lagförslaget går betydligt längre än vad IPRED1 kräver. Ändå ger de förslaget grönt ljus (DNs artikel finns här).
Lagen innebär i princip att immaterialrättshökarna kan ägna sig åt privat polisverksamhet, eller som det egentligen heter, medborgargarden (fast utan att egen företräda medborgarna, så motborgargarden vore nog en mer passande term). Visserligen är jag en stark ivrare för privatisering av många av de statliga verksamheterna. Men polis- och rättsväsendet hör verkligen inte till de verksamheter som skall privatiseras.
MPAA/RIAA/BSA och deras svenska motsvarigheter har nog förmodligen haft champagnefester på sina kontor idag. Men för oss vanliga medborgare är det här ett lagförslag som är ett nog så stort hot mot demokratin som FRA-lagen var. För även om FRA-lagen medger massavlyssning av medborgarna, så ingår det fortfarande en viss, om än liten, myndighetskontroll (hur stark och verkningsfull den sedan är kan diskuteras), men det här lagförslaget innebär att en helt ny instans utanför rättsstaten ges juridiska privilegier bortom de som många myndigheter har, en instans bortom all demokratisk kontroll.
Det som är allra mest tragiskt är dock att detta bara är början. Runt hörnet lurar nämligen ACTA, som hotar att klubbas igenom som EU-direktiv (och om så sker följas av en svensk lag som förmodligen, om möjligt, är än mer drakonisk än själva ACTA). Det, mina vänner, är en så skrämmande sannsaga att vi sparar den till en annan dag. Det är nämligen någonting jag får mardrömmar av om jag bloggar om nattetid.
Lagen bygger som sagt på IPRED1, men i sann svensk övernitiskt totalitär stil går det svenska lagförslaget betydligt längre. IPRED1 stipulerar att upphovsrättsinnehavarna i samband med rättegång skall kunna få ut informationen i fråga. Det svenska lagförslaget ger upphovsrättsinnehavarna rätten att begära ut informationen om det finns sannolika skäl att misstänka upphovsrättsintrång (och med tanke på att skivbolagen hävdar att i stort sett all internetanvändning, lågt räknat, är nedladdning av musik, så torde de inte ha alltför svårt att hävda sannolika skäl).
Lagrådet har nu granskat förslaget. De var också uppmärksamma nog att upptäcka att lagförslaget går betydligt längre än vad IPRED1 kräver. Ändå ger de förslaget grönt ljus (DNs artikel finns här).
Lagen innebär i princip att immaterialrättshökarna kan ägna sig åt privat polisverksamhet, eller som det egentligen heter, medborgargarden (fast utan att egen företräda medborgarna, så motborgargarden vore nog en mer passande term). Visserligen är jag en stark ivrare för privatisering av många av de statliga verksamheterna. Men polis- och rättsväsendet hör verkligen inte till de verksamheter som skall privatiseras.
MPAA/RIAA/BSA och deras svenska motsvarigheter har nog förmodligen haft champagnefester på sina kontor idag. Men för oss vanliga medborgare är det här ett lagförslag som är ett nog så stort hot mot demokratin som FRA-lagen var. För även om FRA-lagen medger massavlyssning av medborgarna, så ingår det fortfarande en viss, om än liten, myndighetskontroll (hur stark och verkningsfull den sedan är kan diskuteras), men det här lagförslaget innebär att en helt ny instans utanför rättsstaten ges juridiska privilegier bortom de som många myndigheter har, en instans bortom all demokratisk kontroll.
Det som är allra mest tragiskt är dock att detta bara är början. Runt hörnet lurar nämligen ACTA, som hotar att klubbas igenom som EU-direktiv (och om så sker följas av en svensk lag som förmodligen, om möjligt, är än mer drakonisk än själva ACTA). Det, mina vänner, är en så skrämmande sannsaga att vi sparar den till en annan dag. Det är nämligen någonting jag får mardrömmar av om jag bloggar om nattetid.
onsdag 22 oktober 2008
Frän kritik mot brittisk storebrorsdatabas
Sir Ken Macdonald, Director of Public Prosecutions (DPP), dvs personen som är ansvarig för åtal i terrorfrågor i England och Wales, har nu gått ut och sagt att den nyligen föreslagna "anti-terrorist"-databasen riskerar att bryta ryggen på friheten ("break the back of freedom").
Den föreslagna databasen innebär i korthet att, i anti-terrorismens namn, spåra varje steg medborgarna tar (i alla fall om de har mobiltelefoner), vilka de talar med (via telefon eller internet), vilka hemsidor de besöker, vilka filer de laddar hem, osv.
Att en så viktig person uttalar kritik mot förslaget kommer förhoppningsvis att innebära dödsstöten för förslaget. I en sund värld skulle det garanterat varit så. Men vis av erfarenhet har vi ju sett Sveriges riksdag rösta igenom FRA-lagen trots kritik till och med från SÄPO, så ingenting är säkert.
I Storbritannien är ju all form av massavlyssning av internettraffik ett större hot mot demokratin än i övriga länder, eftersom medborgarna är tvungna att lämna ut sina krypteringsnycklar för att inte automatiskt betraktas som skyldiga. Rätten att inte behöva vittna mot sig själv gäller alltså inte personer bosatta i Storbritannien.
Den föreslagna databasen innebär i korthet att, i anti-terrorismens namn, spåra varje steg medborgarna tar (i alla fall om de har mobiltelefoner), vilka de talar med (via telefon eller internet), vilka hemsidor de besöker, vilka filer de laddar hem, osv.
Att en så viktig person uttalar kritik mot förslaget kommer förhoppningsvis att innebära dödsstöten för förslaget. I en sund värld skulle det garanterat varit så. Men vis av erfarenhet har vi ju sett Sveriges riksdag rösta igenom FRA-lagen trots kritik till och med från SÄPO, så ingenting är säkert.
I Storbritannien är ju all form av massavlyssning av internettraffik ett större hot mot demokratin än i övriga länder, eftersom medborgarna är tvungna att lämna ut sina krypteringsnycklar för att inte automatiskt betraktas som skyldiga. Rätten att inte behöva vittna mot sig själv gäller alltså inte personer bosatta i Storbritannien.
måndag 6 oktober 2008
Sverige visade vägen med FRA-lagen, Storbritannien följer efter
Sverige var först i Europa med att klubba igenom en massövervakningslag som offrade medborgarnas rättigheterna på antiterrorismens altare (efter att antiterror-argumentet fallit platt till marken har detta svepskäl dock förvandlats till ett behov av att avlyssna Ryssland (som garanterat skulle skicka sina militära planer kring invasion av Sverige okrypterat via Internet)). Storbritannien vill inte riskera att framstå som mer människorättsvänliga utan vill nu även de massavlyssna sina medborgare.
Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.
De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).
War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).
Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.
De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).
War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).
Gratis musik är en affärsmöjlighet, inte ett hot
De är inte så många, men nu har ännu en öppnats som inser att gratis musikdistribution är möjlighet istället för ett hot och som dessutom ger artisterna vettigt betalt (artikeln uppger att artisterna vanligtvis inte får mer än 8% (!) av intäkterna från låtar som säljs på nätet).
Det får mig att tvivla på bärkraften hos just den här sidan är att den skall vara reklamfinansierad. Mtp hur oerhört mycket skräpreklam som finns på nätet börjar adblocker och liknande vara ett måste och då försvinner ju all reklam (yay!).
PS: Undrar hur länge det dröjer innan RIAA får panik och försöker övertyga sajtens grundare om att den här typen av sidor leder till ökad piratkopiering, olaglig fildelning, massarbetslöshet, terrorism och jordens undergång?
Det får mig att tvivla på bärkraften hos just den här sidan är att den skall vara reklamfinansierad. Mtp hur oerhört mycket skräpreklam som finns på nätet börjar adblocker och liknande vara ett måste och då försvinner ju all reklam (yay!).
PS: Undrar hur länge det dröjer innan RIAA får panik och försöker övertyga sajtens grundare om att den här typen av sidor leder till ökad piratkopiering, olaglig fildelning, massarbetslöshet, terrorism och jordens undergång?
torsdag 25 september 2008
Frågor kvarstår kring FRA-lagen v1.1
Så har den kommit, regeringens "FRA-lagen Light" (Nu ännu lättare!).
Den lag som enligt de fyra allianspartierna strax före omröstningen inte alls behövde ändras och som under omröstningen fick tillägg som absolut var tillräckliga för att göra lagen bra, har nu alltså återigen ändrats. En tilläggsproposition skall läggas fram i höst.
Det finns onekligen många klara förbättringar i det nya förslaget (även om det felaktigt beskrivs som att de nya reglerna innebär ett stopp för hotet mot mass-scanning, vilket det inte innebär).
Förslaget säger att en domstol skall upprättas som ger tillstånd, att enbart försvaret och regeringskansliet (i huvudsak UD) skall få kunna söka sådana tillstånd, att det för varje specifikt fall enbart skall gälla specifika trafikstråk (Det är rätt uppenbart att författaren till förslaget inte har någon aning om hur routing av internettrafik fungerar), att motiv måste anges, osv.
Viss möjlighet skall också finnas att ta reda på huruvida man blivit avlyssnat och i de fall så skett på felaktiga grunder, även kunna söka ersättning.
En viktig detalj är också att det område som avlyssning skall kunna medges för inskränkts till "yttre militära hot", samt att synnerliga skäl måste föreligga för avlyssning av individer.
Men ett antal viktiga frågor kvar.
En viktig fråga är varför regeringsdepartementet själva alls skall kunna söka tillstånd för avlyssning. Om nu spaning enbart skall medges mot yttre militära hot, är det ju Sveriges försvarsmakt som har som uppgift att göra detta. Om kommunikationen mellan försvar och regering är så dålig att detta inte fungerar, eller om försvaret har problem att fullgöra denna uppgift, så borde detta problem lösas genom att förbättra kommunikationen eller ge försvaret större resurser, inte genom att låta regeringkansliet ta genvägen direkt till domstolen.
En annan fråga är huruvida de regler som medger att FRA delar med sig av sitt material till andra nationer kvarstår, eller om dessa också kommer att omarbetas? Det känns ytterst obehagligt att veta att svenskt avlyssningsdata kan komma att hamna i händerna på andra nationer. Att färdigbearbetade bedömningar (som inte innehåller rådatan) kan delas med andra nationer kan självklart vara av värde, det kan till och med vara klokt att medge större befogenheter än så i synnerligen specika fall, men alla former av rutinmässigt datautbyte bör förbjudas.
Ytterligare en viktig fråga är hur "FRA-domstolen" kommer att se ut. Kommer det att vara en domstol som besitter den kunskap som krävs för att förstå hur den tekniska aspekten bakom internet ser ut, eller kommer det att enbart att röra sig om juridiskt kunniga personer men med Staffan Danielssons (c) tekniska kunskaper? Kommer domstolen att vara politiskt tillsatt eller enbart på juridisk merit? Kommer det att förekomma lekmän i domstolen som medger folklig insyn i frågorna, eller kommer det hela att vara ett spel för gallerierna?
Slutligen funderar jag på huruvida regeringen nu kommer att justera FRAs budget? Då FRAs uppdrag i och med det här förslaget drastiskt krymps (enligt regeringen själva) från att gälla massavlyssning till riktad spaning, så borde FRAs behov av superdatorer med massövervakningskapacitet också kraftigt minska. Därför känns det också rimligt att den kraftiga ökning av anslag de givits i senaste budgeten kan slopas.
Den lag som enligt de fyra allianspartierna strax före omröstningen inte alls behövde ändras och som under omröstningen fick tillägg som absolut var tillräckliga för att göra lagen bra, har nu alltså återigen ändrats. En tilläggsproposition skall läggas fram i höst.
Det finns onekligen många klara förbättringar i det nya förslaget (även om det felaktigt beskrivs som att de nya reglerna innebär ett stopp för hotet mot mass-scanning, vilket det inte innebär).
Förslaget säger att en domstol skall upprättas som ger tillstånd, att enbart försvaret och regeringskansliet (i huvudsak UD) skall få kunna söka sådana tillstånd, att det för varje specifikt fall enbart skall gälla specifika trafikstråk (Det är rätt uppenbart att författaren till förslaget inte har någon aning om hur routing av internettrafik fungerar), att motiv måste anges, osv.
Viss möjlighet skall också finnas att ta reda på huruvida man blivit avlyssnat och i de fall så skett på felaktiga grunder, även kunna söka ersättning.
En viktig detalj är också att det område som avlyssning skall kunna medges för inskränkts till "yttre militära hot", samt att synnerliga skäl måste föreligga för avlyssning av individer.
Men ett antal viktiga frågor kvar.
En viktig fråga är varför regeringsdepartementet själva alls skall kunna söka tillstånd för avlyssning. Om nu spaning enbart skall medges mot yttre militära hot, är det ju Sveriges försvarsmakt som har som uppgift att göra detta. Om kommunikationen mellan försvar och regering är så dålig att detta inte fungerar, eller om försvaret har problem att fullgöra denna uppgift, så borde detta problem lösas genom att förbättra kommunikationen eller ge försvaret större resurser, inte genom att låta regeringkansliet ta genvägen direkt till domstolen.
En annan fråga är huruvida de regler som medger att FRA delar med sig av sitt material till andra nationer kvarstår, eller om dessa också kommer att omarbetas? Det känns ytterst obehagligt att veta att svenskt avlyssningsdata kan komma att hamna i händerna på andra nationer. Att färdigbearbetade bedömningar (som inte innehåller rådatan) kan delas med andra nationer kan självklart vara av värde, det kan till och med vara klokt att medge större befogenheter än så i synnerligen specika fall, men alla former av rutinmässigt datautbyte bör förbjudas.
Ytterligare en viktig fråga är hur "FRA-domstolen" kommer att se ut. Kommer det att vara en domstol som besitter den kunskap som krävs för att förstå hur den tekniska aspekten bakom internet ser ut, eller kommer det att enbart att röra sig om juridiskt kunniga personer men med Staffan Danielssons (c) tekniska kunskaper? Kommer domstolen att vara politiskt tillsatt eller enbart på juridisk merit? Kommer det att förekomma lekmän i domstolen som medger folklig insyn i frågorna, eller kommer det hela att vara ett spel för gallerierna?
Slutligen funderar jag på huruvida regeringen nu kommer att justera FRAs budget? Då FRAs uppdrag i och med det här förslaget drastiskt krymps (enligt regeringen själva) från att gälla massavlyssning till riktad spaning, så borde FRAs behov av superdatorer med massövervakningskapacitet också kraftigt minska. Därför känns det också rimligt att den kraftiga ökning av anslag de givits i senaste budgeten kan slopas.
Processen kring FRA-lagen lika stort hot
FRA-lagen är förmodligen det största exemplet i Sverige på avsteg från demokratiska processer på mycket, mycket länge. Förslaget var inte ett initiativ från regering eller riksdag, utan ett projekt framarbetat på ett departement (dessutom en särpartsinlaga, eftersom FRAs chef låg bakom). Trots mycken kritik från remissinstanserna togs ingen hänsyn till kritiken. Ingen hänsyn togs till att lagförslaget stred mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, detta trots att EU-fördragen gäller som svensk grundlag.
Partipiskan ven hårt för att tygla in alla motståndare i allianspartierna, trots att Sverige har (en fegvariant av) personval. Centerpartiet och Folkpartiet påstår sig båda två vara liberala partier; detta till trots drev de igenom en lag som strider mot liberala värderingar (med en enda avvikande röst; en röst som nu, i och med det nya förslaget, tystnar). Centerpartiet övergav dessutom sitt integritetspolitiska program, och Fredrick Federley spottade i ansiktet på alla de som kryssat honom för hans (innan valet) tuffa linje i liberala frågor.
Statsministern säger sig ha lärt sig att lyssna bättre. Själv tycker jag att det verkar som att han nog är rätt lomhörd. Fast han kanske syftar på att FRA gett honom en demonstration av hur deras avlyssning går till?
Ett snabbt framarbetat förändringsförslag som läggs fram med 2 veckors remisstid är knappast ens i närheten av "Riv upp, gör om, gör rätt". Det må så vara att slutresultatet från en bred parlamentarisk utredning förmodligen skulle ha landat nånstans i närheten av det förslag som läggs fram nu; processen är ändå långt från demokratisk.
Det stinker om FRA-frågan. Integritetsintrången som FRA kommer att ägna sig åt är inte det enda hotet mot vår demokrati. Regeringens agerande i frågan är ett minst lika stort hot. Det enda positiva FRA-frågan har medfört är att bloggosfären på allvar visat att individen fortfarande kan göra sin röst hörd, även då gammelmedia inte vill lyssna förrän det är för sent.
Partipiskan ven hårt för att tygla in alla motståndare i allianspartierna, trots att Sverige har (en fegvariant av) personval. Centerpartiet och Folkpartiet påstår sig båda två vara liberala partier; detta till trots drev de igenom en lag som strider mot liberala värderingar (med en enda avvikande röst; en röst som nu, i och med det nya förslaget, tystnar). Centerpartiet övergav dessutom sitt integritetspolitiska program, och Fredrick Federley spottade i ansiktet på alla de som kryssat honom för hans (innan valet) tuffa linje i liberala frågor.
Statsministern säger sig ha lärt sig att lyssna bättre. Själv tycker jag att det verkar som att han nog är rätt lomhörd. Fast han kanske syftar på att FRA gett honom en demonstration av hur deras avlyssning går till?
Ett snabbt framarbetat förändringsförslag som läggs fram med 2 veckors remisstid är knappast ens i närheten av "Riv upp, gör om, gör rätt". Det må så vara att slutresultatet från en bred parlamentarisk utredning förmodligen skulle ha landat nånstans i närheten av det förslag som läggs fram nu; processen är ändå långt från demokratisk.
Det stinker om FRA-frågan. Integritetsintrången som FRA kommer att ägna sig åt är inte det enda hotet mot vår demokrati. Regeringens agerande i frågan är ett minst lika stort hot. Det enda positiva FRA-frågan har medfört är att bloggosfären på allvar visat att individen fortfarande kan göra sin röst hörd, även då gammelmedia inte vill lyssna förrän det är för sent.
Folkpartistiskt grissmink
Först ville Centerpartiet sminka grisen (FRA-lagen) genom att göra tillägget att bara utländsk trafik skulle få avlyssnas (någonting jag inte kan förstå hur mitt gamla parti kan kläcka ur sig; massavlyssning blir ju inte mindre integritetskränkande bara för att enbart personer utanför Sverige avlyssnas).
Nu har även Folkpartiet plockat fram sminkväskan. Folkpartiets förslag (Bohuslänningens artikel, SVDs artikel, Sydsvenskans artikel, DNs artikel) går ut på att lägga in ännu en kontrollstation (en domstol som FRA skall söka tillstånd hos), några fler kriterier på bredden av avlyssningen:
Gissningsvis kommer domstolsprocessen att se ut ungefär så här:
FRA får sin vilja igenom, svenska folkets integritet urholkas och Sverige tar ett stort steg på vägen från parlamentarism till byråkratstyre.
FRA vinner, alliansens partiledarkvartett vinner, partipiskan vin(n)er.
Men:
Den personliga integriteten förlorar, idén med partiprogram, valmanifest och ideologi förlorar, personvalstanken förlorar.
Nu har även Folkpartiet plockat fram sminkväskan. Folkpartiets förslag (Bohuslänningens artikel, SVDs artikel, Sydsvenskans artikel, DNs artikel) går ut på att lägga in ännu en kontrollstation (en domstol som FRA skall söka tillstånd hos), några fler kriterier på bredden av avlyssningen:
Spaningen ska vara begränsad till ett visst "trafikstråk", till exempel kommunikation som går mellan vissa städer.(ett kriterium som tydligt påvisar bristen på teknisk kunskap hos Fp rörande hur Internetkommunikation routas), samt att syftet för avlyssningen skall anges (jag förmodar att "spaning mot misstänkta terrorister" blir det standardsyfte som kommer att användas).
Gissningsvis kommer domstolsprocessen att se ut ungefär så här:
- FRA till domstolen: Vi vill avlyssna all trafik mellan Stockholm och Göteborg.
- Domstolen till FRA: OK, vad är syftet?
- Spaning mot misstänkta terrorister!
- Ohhhh. Det låter hemskt. Självklart får ni tillstånd.
FRA får sin vilja igenom, svenska folkets integritet urholkas och Sverige tar ett stort steg på vägen från parlamentarism till byråkratstyre.
FRA vinner, alliansens partiledarkvartett vinner, partipiskan vin(n)er.
Men:
Den personliga integriteten förlorar, idén med partiprogram, valmanifest och ideologi förlorar, personvalstanken förlorar.
tisdag 5 augusti 2008
"Opassande" bloggar om storebror
De som tror att FRA-lagen bara är en ensam företeelse, ett misstag i arbetet, bör nog läsa det här eminenta blogginlägget extra noga. Det beskriver andra lagar som klubbats igenom de senaste åren, eller som är under utredning.
Skrämmande läsning.
Skrämmande läsning.
måndag 4 augusti 2008
MPAA/RIAA, förlåt USA, drar in bidrag till universitet/skolor som inte censurerar Internet
FRA-lagen i Sverige kan nog betraktas som ett rent beställningsjobb, på önskan från FRA. I USA går de dock steget längre och lägger fram lagar på beställning från media-maffianMPAA/RIAA. Universitet och skolor skall enligt en ny lag få sina statliga bidrag indragna om de inte gör tillräckligt (där MPAA/RIAA bestämmer vad som är tillräckligt) för att bekämpa fildelning.
MPAA/RIAA jublar nog nu och företag som tillverkar mjukvara som filtrerar bort P2P-trafik lär rusa i höjden på Nasdaq. Studenterna och universiteten/skolorna som får sina rättigheter inskränkta (visserligen bara om de vill ha statliga bidrag, som sannerligen inte är någon rättighet) är nog mindre glada.
Vilka kommer härnäst med krav på censur av universitetens och skolornas Internettraffik? Kyrkan som vill ha bort information om ateism, månne?
Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen: jag är inte emot att upphovsrättshavarna får vettigt betalt för sina alster. Jag köper de skivor jag lyssnar på (i största möjliga mån från artisternas egna hemsidor), de filmer jag ser på och de böcker jag läser. Dessutom går jag ofta på bio och konserter.
Det jag vänder mig emot är dock musik- och filmindustrins konstanta lögner (fabricerad "statistik" om minskad försäljning på grund av fildelning) och profithunger (av de nästan 20€ som en ny CD kostar är det bara en bråkdel som faktiskt går till artisten), deras kundförakt (bestraffande av de ärliga kunderna genom att via DRM och loudness-boosting försämra ljudkvalitet hos musik och genom DRM och regionkodning begränsa användbarheten för filmer, samt den oerhört enerverande icke-överhoppningsbara "anti-pirat"-propagandan som förpestar de flesta filmer numera) samt deras oförmåga att följa med tiden (att inte sälja skivor online billigt -- de slipper ju distribution, emballage, pressningskostnader, osv -- i plattformsoberoende, fria, icke-destruktivt komprimerade format, exempelvis Ogg FLAC).
Jag vänder mig också mot hela konceptet att bekämpa fildelning av upphovsrättsskyddat material genom censur.
Som sagt, jag spenderar en stor del av det jag varje månad får ynnesten av stat och kommun att behålla av min lön (dvs det de inte tar ut i skatt) på böcker, skivor och filmer. Men jag har full förståelse för att inte andra gör detsamma. Att betala uppemot 20€ för en plastbit med 10 låtar på, som du enligt skivbolaget inte får lyssna på i din MP3/Ogg Vorbis-spelare, eller för en film som du kanske kommer att se 3 gånger, är enormt svårt att motivera för en student som kanske inte har mer än 100€/månad (om ens så mycket) över efter att hyra, kursliteratur och mat är betald.
MPAA/RIAA jublar nog nu och företag som tillverkar mjukvara som filtrerar bort P2P-trafik lär rusa i höjden på Nasdaq. Studenterna och universiteten/skolorna som får sina rättigheter inskränkta (visserligen bara om de vill ha statliga bidrag, som sannerligen inte är någon rättighet) är nog mindre glada.
Vilka kommer härnäst med krav på censur av universitetens och skolornas Internettraffik? Kyrkan som vill ha bort information om ateism, månne?
Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen: jag är inte emot att upphovsrättshavarna får vettigt betalt för sina alster. Jag köper de skivor jag lyssnar på (i största möjliga mån från artisternas egna hemsidor), de filmer jag ser på och de böcker jag läser. Dessutom går jag ofta på bio och konserter.
Det jag vänder mig emot är dock musik- och filmindustrins konstanta lögner (fabricerad "statistik" om minskad försäljning på grund av fildelning) och profithunger (av de nästan 20€ som en ny CD kostar är det bara en bråkdel som faktiskt går till artisten), deras kundförakt (bestraffande av de ärliga kunderna genom att via DRM och loudness-boosting försämra ljudkvalitet hos musik och genom DRM och regionkodning begränsa användbarheten för filmer, samt den oerhört enerverande icke-överhoppningsbara "anti-pirat"-propagandan som förpestar de flesta filmer numera) samt deras oförmåga att följa med tiden (att inte sälja skivor online billigt -- de slipper ju distribution, emballage, pressningskostnader, osv -- i plattformsoberoende, fria, icke-destruktivt komprimerade format, exempelvis Ogg FLAC).
Jag vänder mig också mot hela konceptet att bekämpa fildelning av upphovsrättsskyddat material genom censur.
Som sagt, jag spenderar en stor del av det jag varje månad får ynnesten av stat och kommun att behålla av min lön (dvs det de inte tar ut i skatt) på böcker, skivor och filmer. Men jag har full förståelse för att inte andra gör detsamma. Att betala uppemot 20€ för en plastbit med 10 låtar på, som du enligt skivbolaget inte får lyssna på i din MP3/Ogg Vorbis-spelare, eller för en film som du kanske kommer att se 3 gånger, är enormt svårt att motivera för en student som kanske inte har mer än 100€/månad (om ens så mycket) över efter att hyra, kursliteratur och mat är betald.
måndag 28 juli 2008
FRA gör självmål
FRA JK-anmäler bloggare; orsaken är förmodligen att bloggaren i fråga, Henrik Alexandersson, har publicerat handlingarna om de 103 avlyssnade som orsakade anmälan till Datainspektionen.
Rör det han gjort då sig om ett brott? Jag skulle, efter att ha läst på lite om yttrandefrihetsbrott, onekligen säga JA! på den punkten; flera brott dessutom. Förutom att publicera sekretessbelagd information har han dessutom förmodligen begått brott mot personuppgiftslagen eftersom han var oaktsam nog att inte rensa bort passnummer/personnummer ur handlingarna.
Men var FRAs anmälan genomtänkt? Knappast. Om de tror att de kan skrämma bloggarna till tystnad på det här sättet tror de fel.
Om det, mot all sans, blir så att Henrik Alexandersson fälls för yttrandefrihetsbrott, men FRA frias för det brott de begått (nämligen avlyssning av kabelbunden trafik), kommer nog folkopinion och media fullkomligt krossa FRA.
Det enda anmälan kommer att leda till är att fungera som ytterligare tändvätska för kampen mot FRA. Det är bra. Kanske kommer Henrik Alexandersson att straffas för det brott han (förmodligen) begått, på samma sätt som Jan Guillou m.fl. dömdes för avslöjandena kring IB. Liksom Guillou kommer dock förhoppningsvis Alexandersson att gå till historien som en person med civilkurage som vågat stå upp mot storebrorssamhället.
Så juridiskt sätt är FRAs handlande, för en gångs skull, helt rätt. Men hade de tänkt till det minsta lilla hade de nog insett att de gräver sin egen grav med den här anmälan...
Rör det han gjort då sig om ett brott? Jag skulle, efter att ha läst på lite om yttrandefrihetsbrott, onekligen säga JA! på den punkten; flera brott dessutom. Förutom att publicera sekretessbelagd information har han dessutom förmodligen begått brott mot personuppgiftslagen eftersom han var oaktsam nog att inte rensa bort passnummer/personnummer ur handlingarna.
Men var FRAs anmälan genomtänkt? Knappast. Om de tror att de kan skrämma bloggarna till tystnad på det här sättet tror de fel.
Om det, mot all sans, blir så att Henrik Alexandersson fälls för yttrandefrihetsbrott, men FRA frias för det brott de begått (nämligen avlyssning av kabelbunden trafik), kommer nog folkopinion och media fullkomligt krossa FRA.
Det enda anmälan kommer att leda till är att fungera som ytterligare tändvätska för kampen mot FRA. Det är bra. Kanske kommer Henrik Alexandersson att straffas för det brott han (förmodligen) begått, på samma sätt som Jan Guillou m.fl. dömdes för avslöjandena kring IB. Liksom Guillou kommer dock förhoppningsvis Alexandersson att gå till historien som en person med civilkurage som vågat stå upp mot storebrorssamhället.
Så juridiskt sätt är FRAs handlande, för en gångs skull, helt rätt. Men hade de tänkt till det minsta lilla hade de nog insett att de gräver sin egen grav med den här anmälan...
torsdag 10 juli 2008
FRA och IT-företagen
Åtta direktörer från tunga IT-aktörer i Sverige har idag gått samman i en artikel i DN och skriver om hur FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige och hotar svensk konkurrenskraft.
Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.
Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.
Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.
Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.
Har vi verkligen råd att ta den risken?
Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.
Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.
Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.
Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.
Har vi verkligen råd att ta den risken?
tisdag 8 juli 2008
Bloggare ses som ett hot mot de rådande strukturerna även i Ryssland
Tätt i hälarna på EUs förslag om registrering av alla bloggare och Irans förslag att införa dödsstraff för bloggande om vissa känsliga ämnen, har nu Ryssland fällt en bloggare som kritiserade polisens metoder för uppvigling.
Bloggar ersätter i allt större utsträckning tidningarnas debattsidor som den plats där politiker ger uttryck för sina åsikter. Vad som skiljer blogosfären från debattsidorna är dock att inte bara politiker får en syl i vädret. Även medelsvensson kan få ge uttryck för sina åsikter i en blogg; inga spaltmillimeter sätter gränserna för antal och längd på debattinläggen, inga klåfingriga redaktörer bestämmer huruvida ämnet är intressant nog att förtjäna publicering eller ej.
Blogosfären må innehålla material av starkt skiftande kvalitet, men den innehåller också ett betydligt större spektrum av åsikter samt ett möjliggör att ett betydligt bredare utsnitt av befolkningen kan göra sin röst hörd.
Internet har inneburit ett paradigmskifte, men till syvende och sist är nätet bara ett nytt media. Trots detta verkar politiker, både i Sverige och annorstädes, anse att yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, meddelarfrihet, brevhemligheten och ett flertal andra rättigheter och friheter plötsligt inte är applicerbara.
Fri- och rättigheter som den grå massan tar som självklara och skulle protestera högt över om de inskränktes för "gammelmedia", stampas det hejvilt på när internet är inblandat.
Jag har envist hävdat att det inte finns någonting fundamentalt som gör att yngre är mer "internetmogna" än äldre, men jag har börjat inse att jag har fel. Det rör sig dock inte om datorvana; att lära sig att använda en dator kan de flesta göra, oavsett ålder.
Vad det rör sig om är förmågan att förutsättningslöst acceptera att nätet bara är ett i raden av kommunikationsformer. E-post är en ny typ av brev. Bloggar är den nya tidens pamfletter och debattsidor.
Vad de som inte vuxit upp med nätet som en del av vardagen måste lära sig att förstå, är att nätet inte är ett hot mot demokratin, utan en möjlighet att stärka demokratin. Hotet mot demokratin är de försök som görs för att inskränka dina fri- och rättigheter på nätet.
Om du inte accepterar att dina brev ångas upp och läses av staten, acceptera då inte heller att din e-post scannas.
Om du inte accepterar att du registreras för att du delar ut politiskt eller religiöst material, acceptera då inte heller registrering av bloggare.
Bloggar ersätter i allt större utsträckning tidningarnas debattsidor som den plats där politiker ger uttryck för sina åsikter. Vad som skiljer blogosfären från debattsidorna är dock att inte bara politiker får en syl i vädret. Även medelsvensson kan få ge uttryck för sina åsikter i en blogg; inga spaltmillimeter sätter gränserna för antal och längd på debattinläggen, inga klåfingriga redaktörer bestämmer huruvida ämnet är intressant nog att förtjäna publicering eller ej.
Blogosfären må innehålla material av starkt skiftande kvalitet, men den innehåller också ett betydligt större spektrum av åsikter samt ett möjliggör att ett betydligt bredare utsnitt av befolkningen kan göra sin röst hörd.
Internet har inneburit ett paradigmskifte, men till syvende och sist är nätet bara ett nytt media. Trots detta verkar politiker, både i Sverige och annorstädes, anse att yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, meddelarfrihet, brevhemligheten och ett flertal andra rättigheter och friheter plötsligt inte är applicerbara.
Fri- och rättigheter som den grå massan tar som självklara och skulle protestera högt över om de inskränktes för "gammelmedia", stampas det hejvilt på när internet är inblandat.
Jag har envist hävdat att det inte finns någonting fundamentalt som gör att yngre är mer "internetmogna" än äldre, men jag har börjat inse att jag har fel. Det rör sig dock inte om datorvana; att lära sig att använda en dator kan de flesta göra, oavsett ålder.
Vad det rör sig om är förmågan att förutsättningslöst acceptera att nätet bara är ett i raden av kommunikationsformer. E-post är en ny typ av brev. Bloggar är den nya tidens pamfletter och debattsidor.
Vad de som inte vuxit upp med nätet som en del av vardagen måste lära sig att förstå, är att nätet inte är ett hot mot demokratin, utan en möjlighet att stärka demokratin. Hotet mot demokratin är de försök som görs för att inskränka dina fri- och rättigheter på nätet.
Om du inte accepterar att dina brev ångas upp och läses av staten, acceptera då inte heller att din e-post scannas.
Om du inte accepterar att du registreras för att du delar ut politiskt eller religiöst material, acceptera då inte heller registrering av bloggare.
söndag 6 juli 2008
Dödsstraff för bloggande i Iran?
Hur otrevligt än EUs förslag att kartlägga bloggare må vara, så är det inte ens i närheten av det lagförslag som skall tas upp till diskussion i Iranska parlamentet. Lagförslaget syftar till att införa dödsstraff för
Jag hoppas att Irans parlament tar förnuftet till fånga och avslår lagförslaget.
Establishing weblogs and sites promoting corruption, prostitution and apostasy(Apostasy innebär att ta avstånd från sin religion).
Jag hoppas att Irans parlament tar förnuftet till fånga och avslår lagförslaget.
torsdag 26 juni 2008
Efter allmän avlyssning följer åsiktsregistrering
Ett bevis på att bloggar har genomslagskraft kom i dagarna; Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har nämligen på initiativ av den estniska parlamentarikern Marianne Mikko tagit fram ett förslag om registrering och kontrollering av bloggare. Även DN skriver om eländet.
Härnäst följer förmodligen åsiktsregistrering; så här säger Mikko själv:
Kanske var det proteststormarna mot FRA-lagen som skrämde upp utskottet för kultur och utbildning. Man borde dock kunna tro att ett utskott som behandlar just kultur (där censur och åsiktsregistrering varit mer regel än undantag i diktaturer) och utbildning (nåt borde de väl lärt sig av historien?) veta bättre än så.
Men det verkar som att alltför många tar frihet för givet och glömmer bort att enstaka inskränkningar snabbt holkar frihet och demokrati.
Resan mot Bodströmsamhället fortsätter. Med eller utan kapten Bodström vid ratten.
Härnäst följer förmodligen åsiktsregistrering; så här säger Mikko själv:
Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.Men vad är rätt och vad är fel? Vilka principer är acceptabla enligt Mikko? Vad är desinformation och ont uppsåt?
Kanske var det proteststormarna mot FRA-lagen som skrämde upp utskottet för kultur och utbildning. Man borde dock kunna tro att ett utskott som behandlar just kultur (där censur och åsiktsregistrering varit mer regel än undantag i diktaturer) och utbildning (nåt borde de väl lärt sig av historien?) veta bättre än så.
Men det verkar som att alltför många tar frihet för givet och glömmer bort att enstaka inskränkningar snabbt holkar frihet och demokrati.
Resan mot Bodströmsamhället fortsätter. Med eller utan kapten Bodström vid ratten.
måndag 16 juni 2008
FRA samlar för mycket redan idag...
Är det här den verkliga orsaken till att regeringen är så ivrig att rösta igenom FRA-lagen? Förhoppningsvis inte. Men nog känns det underligt att en borgerlig regering vill rösta igenom ett förslag som tagits fram av Socialdemokraterna.
FRA har alltså samlat data utan tillstånd i 10 års tid. Det påstås visserligen att "bara" trafikdata (information om vem som kommunicerat med vem) samlats in, inte själva trafikens innehåll. Men om de har ljugit om detta i 10 års tid kan man ju tvivla på att det de säger nu är hela sanningen.
De som tror på att FRA kommer att hålla sig inom de gränser som lagförslaget satt upp kan ju fundera kring hur väl FRA hållit sig inom de nuvarande gränserna.
Oavsett om lagen går igenom eller ej bör en kommission tillsättas som granskar FRAs överträdelser och som sedan lämnar över informationen till riksåklagaren för behandling i regeringsrätten. Oavsett om det FRA gjort tidigare framledes kommer att lagliggöras bör inte deras tidigare olagligheter ignoreras. Regeringen måste sätta ned foten och visa att om FRA missbrukar sitt förtroende så straffas de för detta.
Ett första steg är dock självklart att FRAs generaldirektör omedelbart bör avsättas.
FRA har alltså samlat data utan tillstånd i 10 års tid. Det påstås visserligen att "bara" trafikdata (information om vem som kommunicerat med vem) samlats in, inte själva trafikens innehåll. Men om de har ljugit om detta i 10 års tid kan man ju tvivla på att det de säger nu är hela sanningen.
De som tror på att FRA kommer att hålla sig inom de gränser som lagförslaget satt upp kan ju fundera kring hur väl FRA hållit sig inom de nuvarande gränserna.
Oavsett om lagen går igenom eller ej bör en kommission tillsättas som granskar FRAs överträdelser och som sedan lämnar över informationen till riksåklagaren för behandling i regeringsrätten. Oavsett om det FRA gjort tidigare framledes kommer att lagliggöras bör inte deras tidigare olagligheter ignoreras. Regeringen måste sätta ned foten och visa att om FRA missbrukar sitt förtroende så straffas de för detta.
Ett första steg är dock självklart att FRAs generaldirektör omedelbart bör avsättas.
torsdag 4 oktober 2007
Datainspektionen - vår garant för frihet?
När respekten för vår grundlag inte räcker till de i lagförslag som läggs, är det tur att vi har Datainspektionen. Datainspektionen sågar det förslag till ny fildelningslag som lämnades till justitiedepartementet under sommaren. Det som är skrämmande här är hur förslaget ens kunde komma så långt. Förslaget vill ju nämligen bidra till att "medborgargarden" i form av IFPI/MPAA/Antipiratbyrån skall kunna kunna få ut trafikuppgifter från internetleverantörer för att själva sedan kunna bedriva sin hetsjakt.
lördag 22 september 2007
Den som gräver en grop åt andra...
Antipiratbyrån och de svenska marionettorganisationerna till RIAA och MPAA har länge terroriserat The Pirate Bay på minst sagt tveksamma juridiska grunder.
Nu har de dock gjort bort sig. Rejält. I sin iver att stoppa TPB har de ägnat sig åt att försöka förstöra de s.k. trackers som TPB har. The Pirate Bay har nu polisanmält saken för diverse former av "cyberterrorism" (som media så vackert brukar kalla det hela).
Förmodligen kommer utredningen att "råka" försvinna alternativt "glömmas bort", men det vore onekligen intressant om detta kunde prövas i domstol.
Uppdatering: Nu skriver även DN om TPBs anmälan. E24 skriver också om TPBs anmälan.
Nu har de dock gjort bort sig. Rejält. I sin iver att stoppa TPB har de ägnat sig åt att försöka förstöra de s.k. trackers som TPB har. The Pirate Bay har nu polisanmält saken för diverse former av "cyberterrorism" (som media så vackert brukar kalla det hela).
Förmodligen kommer utredningen att "råka" försvinna alternativt "glömmas bort", men det vore onekligen intressant om detta kunde prövas i domstol.
Uppdatering: Nu skriver även DN om TPBs anmälan. E24 skriver också om TPBs anmälan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
