Ännu ett företag, den här gången Wal-Mart som använt sig av autentiseringsservrar för DRM stänger nu ned denna. Kunderna som gjort misstaget/desinformerats att hyra musiken därifrån (för musik som använder sig av autentiseringsservrar för DRM går enbart att betrakta som hyrda, inte köpta) kommer nu att tvingas att försämra ljudkvalitén ytterligare på den nedladdade musiken om de vill att den även fortsättningsvis skall gå att lyssna på (bränna ut till CD och rippa igen).
För en gångs skull finns det dock något positivt i det hela. Wal-Mart slutar nämligen inte att sälja musik. De går över till att sälja musiken DRM-fri.
På samma gång som RIAA gör allt för att måla upp fildelning som största hotet mot musikbranschen, alienerar misslyckade DRM-lösningar allt fler kunder från de lagliga nedladdningsalternativen, och loudness-war gör att ljudkvalitén på CD-skivorna blir lidande. Istället för att skylla minskade intäkter (om de nu verkligen lider av detta) på fildelning bör de nog sluta skjuta sig själva i foten (och kunderna i ryggen) om och om igen.
Har ni valet, köp skivorna direkt från artisten, så undviker ni att finansiera RIAA i onödan.
Har ni valet, köp musiken från lagliga sajter som säljer musiken i fria förlustfria format (Ogg FLAC, Lossless Wavpack, True Audio (TTA), eller i nödfall Shorten (utvecklas inte längre)). Finns inga förlustfria format att tillgå, välj i första hand Ogg Vorbis (för musik) eller Ogg Speex (för talböcker), i andra hand MP3 eller AAC (enbart den DRM-fria versionen).
Finns inga DRM-fria alternativ, vare sig på CD eller för nedladdning, skriv till artisten och berätta att ni inte tänker köpa deras skiva förrän den finns tillgängligt i ett DRM-fritt format och förklara att ni gärna köper musik, men vägrar att hyra den.
Visar inlägg med etikett kopieringsskydd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kopieringsskydd. Visa alla inlägg
måndag 29 september 2008
söndag 31 augusti 2008
DRM för nedladdad musik, en utrotningshotad företeelse?
Är DRM för nedladdningsbar musik snart ett dåligt minne blott? Det förutspår iaf en artikel i PC Pro, som även berättar att Deutsche Telekoms musikservice Musicload ökade sin försäljningsvolym med 40% (!) när de slutade använda DRM. Så mycket för argumentet att piratkopiering dödar musikindustrin...
Artikeln belyser också alla problem som DRM medför, såsom licensservrar som stängs ned, filer som inte fungerar i nyare versioner av program, avsaknaden av möjlighet till formatskiftning och så vidare.
Artikeln belyser också alla problem som DRM medför, såsom licensservrar som stängs ned, filer som inte fungerar i nyare versioner av program, avsaknaden av möjlighet till formatskiftning och så vidare.
Etiketter:
kopieringsskydd
tisdag 5 augusti 2008
"Opassande" bloggar om storebror
De som tror att FRA-lagen bara är en ensam företeelse, ett misstag i arbetet, bör nog läsa det här eminenta blogginlägget extra noga. Det beskriver andra lagar som klubbats igenom de senaste åren, eller som är under utredning.
Skrämmande läsning.
Skrämmande läsning.
söndag 27 juli 2008
DRM drabbar kunderna
Trots varningar om riskerna med att köpa DRM-begränsad musik är det många som har handlat sådan. En av dessa butiker, Yahoos Unlimited Music Store har nu lagt igen. Resultatet? Kunderna kan inte längre flytta sin musik till en annan dator utan att först bränna ut den till CD och sen rippa den igen (och sålunda förlora ljudkvalitét).
Namnet på Yahoos butik är onekligen ironiskt, med tanke på de begränsningar som musiken hade i och med DRM. Än mer ironiskt blir det om man känner till namnet på den DRM-begränsning som använts: Plays for Sure, Microsofts DRM-teknik.
Fast det är klart, "Limited Music Store" och "Probably Plays as Long as We Can Be Bothered and You Don't Use Anything Else Than Windows" har ju inte riktigt samma klang.
Inte konstigt att många föredrar att införskaffa sin musik via fildelning. Själv köper jag fortfarande CD-skivor och rippar dem till Ogg Flac; visserligen har ljudkvalitén på CD-skivor gått utför sedan det s.k. Loudness War började, men så länge jag inte kan få tag på mastrar direkt rippade till Flac finns det inte så många alternativ (vissa artister, Nine Inch Nails som främsta exempel, har börjat släppa sina alster på just det sättet. Gratis, dessutom!).
Namnet på Yahoos butik är onekligen ironiskt, med tanke på de begränsningar som musiken hade i och med DRM. Än mer ironiskt blir det om man känner till namnet på den DRM-begränsning som använts: Plays for Sure, Microsofts DRM-teknik.
Fast det är klart, "Limited Music Store" och "Probably Plays as Long as We Can Be Bothered and You Don't Use Anything Else Than Windows" har ju inte riktigt samma klang.
Inte konstigt att många föredrar att införskaffa sin musik via fildelning. Själv köper jag fortfarande CD-skivor och rippar dem till Ogg Flac; visserligen har ljudkvalitén på CD-skivor gått utför sedan det s.k. Loudness War började, men så länge jag inte kan få tag på mastrar direkt rippade till Flac finns det inte så många alternativ (vissa artister, Nine Inch Nails som främsta exempel, har börjat släppa sina alster på just det sättet. Gratis, dessutom!).
Etiketter:
fildelning,
kopieringsskydd
lördag 29 september 2007
DRM är ett gissel
BBC Business har en utmärkt artikel om vilka problem som kunderna får av att Virgin Digital nu stänger ned. Eftersom musiken de laddat ned är belamrade med s.k. DRM (Digital Restrictions Management), som gör det omöjligt att lyssna på musiken du betalat för när inte onlinebutiken längre finns kvar.
Vi som är motståndare till DRM har ända sedan vissa CD-skivor började drabbas, med sämre ljudkvalitet och sämre feltolerans som följd, varnat för den tekniklåsning som DRM innebär. Det skivbolagen vill åstadkomma är ju att styra var, när och med vilken utrustning vi lyssnar på musiken vi betalat för. Skivbolagen vill inte att vi skall kunna ta den musik som vi betalat 150-200:- för och sedan överföra den på våra bärbara OGG Vorbis-spelare (eller MP3-spelare, för de som inte ställer så höga krav på ljudkvalitet och har licenserad mjukvara för att koda MP3); de vill istället att vi skall köpa musiken en gång till.
Det skall tilläggas att filmbranschen gör detsamma med DVD:er, men där har problemet inte varit stort i praktiken, eftersom samtliga DVD-spelare redan från början har byggts med stöd för DRM och så få bärbara digitala filmspelare finns. Problemet växer dock, i och med att nya format poppar upp och att bärbara videospelare blir allt billigare.
Flera av skivbolagen påstår att DRM är tillför att stoppa illegal fildelning av musik. Men det är befängt. Det krävs bara en enda lyckad kopia för att kunna dela ut en låt till hela världen. Om då en person går igenom den extra ansträngning som krävs för att kringgå skyddet (ett enkelt sätt är att spela in den digitala signalen från förstärkaren vid uppspelning) och sedan gör filen tillgänglig på ett fildelningsnätverk, hjälper det inte att de hundratusentals andra personer som köpt samma skiva inte vet hur det går till att kringgå DRM.
Open source rörelsen och rörelsen för fri (som i frihet) mjukvara har länge varit motståndare till DRM-"skyddade" skivor och filmer, eftersom de inneburit att musiken inte kunnat åtnjutas på system som inte skivbolagen ids bry sig om. Personer som använder GNU/Linux, någon av de olika BSD-varianterna eller diverse andra alternativa operativsystem har därför inte lagligt kunna lyssna på den musik och titta på de filmer de köpt (detta eftersom kringgående av DRM, även för eget bruk, befängt nog betraktas som ett brott i många länder).
Nu när Virgins kunder drabbas av en av DRMs många baksidor hoppas jag att allmänheten på allvar får upp ögonen för vilket hot mot kulturen DRM är.
Ett ytterst bra ställe att läsa mer om DRM är Defective by Designs hemsida.
Till sist: till skillnad från många förespråkare för en ny immaterialrättslag (jag vill definitivt ha en ny sådan lag, dagens lagar och regler är till stora delar absurda och anpassade till gångna tiders media) så anser jag inte att det är försvarbart att dela ut andras upphovsrättsskyddade material till vem som helst, i alla fall inte så länge den nuvarande immaterialrättslagstiftningen ser ut som den gör.
Jag anser att den tidigare regeln om närmsta bekantskapskrets var sund (den nya, striktare tolkningen är alldeles för snäv i min mening), men eftersom jag vill att artisterna jag gillar skall kunna fortsätta leva på sin konst (i den mån de nu kan det), så vill jag slå ett slag för artisterna.
Fortsätt köpa skivor. Har artisten försäljning på sin egen hemsida, köp ALLTID där. Artisterna får en större del av vinsten på det sättet. Men köp bara skivor som inte är kopieringsskyddade. Om ni ser varningstexter om DRM på omslaget, poängtera gärna i butiken att ni skulle ha köpt skivan om den funnits i en DRM-fri version. Har ni av misstag köpt DRM-"skyddade" skivor, kräv pengarna tillbaka.
Konserter är också ett bra sätt att stödja artister; se dem live och köp skivor, tröjor med mera, om ni har möjlighet. Att se en artist live är dessutom oftast en upplevelse i sig.
Vi som är motståndare till DRM har ända sedan vissa CD-skivor började drabbas, med sämre ljudkvalitet och sämre feltolerans som följd, varnat för den tekniklåsning som DRM innebär. Det skivbolagen vill åstadkomma är ju att styra var, när och med vilken utrustning vi lyssnar på musiken vi betalat för. Skivbolagen vill inte att vi skall kunna ta den musik som vi betalat 150-200:- för och sedan överföra den på våra bärbara OGG Vorbis-spelare (eller MP3-spelare, för de som inte ställer så höga krav på ljudkvalitet och har licenserad mjukvara för att koda MP3); de vill istället att vi skall köpa musiken en gång till.
Det skall tilläggas att filmbranschen gör detsamma med DVD:er, men där har problemet inte varit stort i praktiken, eftersom samtliga DVD-spelare redan från början har byggts med stöd för DRM och så få bärbara digitala filmspelare finns. Problemet växer dock, i och med att nya format poppar upp och att bärbara videospelare blir allt billigare.
Flera av skivbolagen påstår att DRM är tillför att stoppa illegal fildelning av musik. Men det är befängt. Det krävs bara en enda lyckad kopia för att kunna dela ut en låt till hela världen. Om då en person går igenom den extra ansträngning som krävs för att kringgå skyddet (ett enkelt sätt är att spela in den digitala signalen från förstärkaren vid uppspelning) och sedan gör filen tillgänglig på ett fildelningsnätverk, hjälper det inte att de hundratusentals andra personer som köpt samma skiva inte vet hur det går till att kringgå DRM.
Open source rörelsen och rörelsen för fri (som i frihet) mjukvara har länge varit motståndare till DRM-"skyddade" skivor och filmer, eftersom de inneburit att musiken inte kunnat åtnjutas på system som inte skivbolagen ids bry sig om. Personer som använder GNU/Linux, någon av de olika BSD-varianterna eller diverse andra alternativa operativsystem har därför inte lagligt kunna lyssna på den musik och titta på de filmer de köpt (detta eftersom kringgående av DRM, även för eget bruk, befängt nog betraktas som ett brott i många länder).
Nu när Virgins kunder drabbas av en av DRMs många baksidor hoppas jag att allmänheten på allvar får upp ögonen för vilket hot mot kulturen DRM är.
Ett ytterst bra ställe att läsa mer om DRM är Defective by Designs hemsida.
Till sist: till skillnad från många förespråkare för en ny immaterialrättslag (jag vill definitivt ha en ny sådan lag, dagens lagar och regler är till stora delar absurda och anpassade till gångna tiders media) så anser jag inte att det är försvarbart att dela ut andras upphovsrättsskyddade material till vem som helst, i alla fall inte så länge den nuvarande immaterialrättslagstiftningen ser ut som den gör.
Jag anser att den tidigare regeln om närmsta bekantskapskrets var sund (den nya, striktare tolkningen är alldeles för snäv i min mening), men eftersom jag vill att artisterna jag gillar skall kunna fortsätta leva på sin konst (i den mån de nu kan det), så vill jag slå ett slag för artisterna.
Fortsätt köpa skivor. Har artisten försäljning på sin egen hemsida, köp ALLTID där. Artisterna får en större del av vinsten på det sättet. Men köp bara skivor som inte är kopieringsskyddade. Om ni ser varningstexter om DRM på omslaget, poängtera gärna i butiken att ni skulle ha köpt skivan om den funnits i en DRM-fri version. Har ni av misstag köpt DRM-"skyddade" skivor, kräv pengarna tillbaka.
Konserter är också ett bra sätt att stödja artister; se dem live och köp skivor, tröjor med mera, om ni har möjlighet. Att se en artist live är dessutom oftast en upplevelse i sig.
Etiketter:
fildelning,
immaterialrätt,
kopieringsskydd,
open source
måndag 19 februari 2007
Kopierings"skydd"
Oftast är det musikindustrin som försöker slå i oss att kopieringsskydd behövs, gör nytta och är till kundens gagn. Filmindustrin behöver inte ens försöka, eftersom de lyckats lura på oss att acceptera DVD:er som är regionlåsta och eftersom få ännu har behov av att omvandla sina filmer till andra format. Att sedan skydden enbart ställer till besvär för konsumenterna och inte hindrar den svarta marknaden det minsta bryr de sig inte om. För egentligen handlar det om makt, inte kopieringsskydd. Konsumenten får inte på några vilkor tro att han/hon kan förfoga fritt över den vara som pengar erlagts för.
Men den främsta intressenten är Macrovision, som har kopieringsskydd som enda affärsidé.
Nyligen gjorde Steve Jobs, datorföretaget Apples VD, en mediastunt när han gick ut och sade att Apple inte alls var för kopieringsskydd: Thoughts on Music.
Detta trots att all musik som säljs via Apples onlinebutik är kopieringsskyddad, trots att de vägrar licensiera sin teknik och trots att de vägrar sälja icke-skyddad musik från artister som framfört önskemål om detta.
Detta uttalande fick Macrovision att sätta kaffet i fel strupe och inom kort kom följande uttalande:
To Steve Jobs and the Digital Entertainment Industry
Webbsidan Daring Fireball har gjort en lysande översättning av artikeln:
Translation From PR-Speak to English
Själv skulle jag bli hjärtligt glad om kopieringsskydden försvann från CD-skivor och musik som säljs på nätet eftersom jag lagrar all min musik i de fria formaten Ogg Vorbis och Ogg FLAC.
Men den främsta intressenten är Macrovision, som har kopieringsskydd som enda affärsidé.
Nyligen gjorde Steve Jobs, datorföretaget Apples VD, en mediastunt när han gick ut och sade att Apple inte alls var för kopieringsskydd: Thoughts on Music.
Detta trots att all musik som säljs via Apples onlinebutik är kopieringsskyddad, trots att de vägrar licensiera sin teknik och trots att de vägrar sälja icke-skyddad musik från artister som framfört önskemål om detta.
Detta uttalande fick Macrovision att sätta kaffet i fel strupe och inom kort kom följande uttalande:
To Steve Jobs and the Digital Entertainment Industry
Webbsidan Daring Fireball har gjort en lysande översättning av artikeln:
Translation From PR-Speak to English
Själv skulle jag bli hjärtligt glad om kopieringsskydden försvann från CD-skivor och musik som säljs på nätet eftersom jag lagrar all min musik i de fria formaten Ogg Vorbis och Ogg FLAC.
Etiketter:
immaterialrätt,
kopieringsskydd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)