Beatrice Ask / Thomas Bodström -- same difference...

Beatrice Ask har onekligen lyckats fylla Bodströms stövlar med bravur när det gäller bekämpandet av den personliga integriteten och nedmonterandet av rättstryggheten.

Senast i raden av Asks infall är att butiker skall få sätta upp övervakningskameror utan att söka tillstånd, samt att det skall bli enklare för kommuner att kameraövervaka sina medborgare.

Piratpartiet har länge sökt efter en fråga att hänga upp sin valkampanj kring, men frågan är om det inte är enklast att helt enkelt skriva ned Asks och Bodströms idéer och visa att valet mellan alliansen och de rödgröna är som valet mellan pest och kolera.

Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning anser att rätten att överklaga ett domslut är viktigare än en 50-öring sänkt skatt, att rätten till en rättegång är viktigare än att höja bensinskatten med motsvarande 50-öring, att det är viktigare att polisen, inte privata aktörer, står för brottsbekämpning än huruvida arbetsförmedling drivs i privat eller statlig regi.

Jag är också övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning inte vill att deras promenader skall kameraövervakas, inte vill att information om alla deras banktransaktioner skall delges USA om de så önskar, inte vill att vilka webbsidor de besöker skall registreras.

I slutänden gäller det att få dessa väljare att förstå att när det gäller integritetsfrågor och rättstrygghet är varken alliansen eller de rödgröna att lita på.

Vi var många som hoppades på att Bodströmsamhället skulle vara ett dåligt minne blott efter 4 år av alliansstyre. Men trots imponerande integritetspolitiska manifest, vallöften, fagra ord om skydd av rättsstaten eller liberal ideologi, trots all kritik mot den politik som Bodström förde, ja trots allt detta så har partierna i alliansen istället fortsatt bygga den "Sköna nya värld" som Bodström påbörjade bygget av.

Att Bodström och company plötsligt skulle riva upp de lagar som Ask drivit igenom när han själv förespråkat samma idéer känns osannolikt, trots högtidligt avgivna löften.

Många, både borgerliga såväl som rödgröna, säger ofta att de sympatiserar med Piratpartiets idéer, men vill inte "kasta bort sin röst".

Men att rösta lila är inte att kasta bort sin röst.

Att rösta lila är säkerställa att man även i fortsättningen har rätten att göra sin röst hörd.

Ett mandat, med ett extra skuggmandat

När alla röster från valnatten preliminärräknats (sluträkning pågår, för att fastställa personvalsröster) så har Piratpartiet 7.1% av rösterna. Smaka på den! 7.1%!. Detta för ett parti som belackarna klassat som ett enfrågeparti. Klubbas dessutom Lissabon-fördraget igenom (vilket jag, till skillnad från många andra pirater, faktiskt hoppas på), så kommer Piratpartiet att knipa ett till mandat - fram tills dess att detta är avgjort har Pp ett skuggmandat utan rösträtt.

Ser man på vallokalsundersökningarna, så är Pp största parti i ålderskategorin 18-30. Gammelpartierna och samhällsvetarna har redan skyndat att förklara att Pp knappast kan hoppas på samma väljartillströmning i kommande val - att det här enbart var nyhetens behag. Men den den unga generationen som röstat piratlila i det här valet finns ju kvar i nästa val. Ungdomar minns. Om gammelpartierna inte har ändrat sig inför nästa val så kan det bli piratlila i riksdagen också.

Nu skall sägas att jag innerligt hoppas att Pp inte behövs i nästa val. Att våra riksdagspartier tagit sitt förnuft till fånga och börjat föra en politik till skydd för, istället för i strid mot, den personliga integriteten. Att de börjat föra en politik som delar kultur och skyddar privatliv, istället för skyddar kultur och delar privatliv. Att de inser att även kommunikation över nätet måste skyddas av brevhemligheten.

Jag tror dock inte på detta. Nu har vi ett år på oss att se hur gammelpartierna reagerar och regerar. Vi har också ett år på oss att se om Piratpartiet står för sina åsikter nu när makten väl finns där, eller om makt alltid korrumperar.

Jag tror och hoppas att Pp även kan ta plats i riksdagen nästa val. För även om jag i själ och hjärta är liberal och Centerpartist, så kan inte urholkningen av de grundlagsbefästa (!) rättigheterna till ett privatliv, till personlig integritet och till rättssäkerhet få fortgå.

Det kan inte vara rimligt att upphovsrättsmaffian skall få ha en juridisk gräddfil, där de ges tolkningsföreträde på svenska lagar och där domarkåren är ständigt är misstänkt jävig.

Det kan inte vara rimligt att skräck för terrorattacker mot vår demokrati skall få bli vad som orsakar den faktiska urholkningen av vår demokrati.

Till sist vill jag avsluta med ett citat:

Faktum är att det inte blev några personer i detta personval som segrade i gårdagens val. Det var idéer. Vad Piratpartiet har för toppkandidat är det få som minns - det var deras idéer om personlig integritet och frihet på nätet som var det viktiga och gav denna uppstickare plats i EU- parlamentet.

-- Göran Greider, Dala-Demokratens ledarsida, 2009-06-08.

Jag har röstat - har du?

Jag har gjort min medborgerliga plikt. Jag har röstat i EU-parlamentsvalet. För första gången sedan jag blev röstberättigad har jag röstat på ett annat parti än Centerpartiet.

Det känns tungt. Det kändes oerhört svårt. Det kändes rent utav fel. Men det hade känts ännu mer fel att rösta på Centerpartiet. För Centerpartiet driver inte sin egna politik på riksdagsnivå. Då är det svårt att tro att de kommer att göra det på EU-nivå.

Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft någon FRA-lag idag. Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft IPRED1 idag. I ett sånt läge hade jag visserligen fortfarande haft mer gemensamt med Piratpartiet i upphovsrättsfrågor, men i övrigt hade jag kunnat rösta på C.

Men det är inte så verkligheten ser ut. Centerpartiet röstade enhälligt för FRA-lagen. Centerpartiet röstade enhälligt för IPRED1.

Inom kort kommer IPRED2, ACTA och Europa-patent att diskuteras på EU-nivå. I ett sånt läge måste Sveriges representanter göra allt för att IPRED2 inte klubbas igenom, att alla integritetskränkande delar av ACTA tas bort, samt att säkerställa att Europa-patenten inte medger patent på mjukvara och affärsidéer.

Jag litar inte för fem öre på Centerpartiet i dessa frågor. Jag litar inte för fem öre på vare sig Fp eller M heller. Kd är religiöst konservativa och S, V och Mp är alla, i mer eller mindre utsträckning, socialistpartier, så de går bort, oavsett vilken hållning de må ha i mina hjärtefrågor. Sverigedemokraternas politik bygger enbart på sminkad nationalsocialism, så de hamnar på svarta listan direkt. Junilistan består enbart av personer som vill att Sverige skall lämna EU, så de är inte heller något val.

Därför röstade jag på det enda pålitliga alternativet som fanns. Piratpartiet.

Många säger att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Men personlig integritet är inte en enda fråga. Det är grundval för det demokratiska samhället. IT-politik är inte en enda fråga. Stora delar av vårt samhälle bygger på internet, eterkommunikation och telekommuniation. Immaterialrätt är inte en enda fråga. Det är en mängd frågor som tillsammans påverkar vitt skilda saker som kultur, informationssamhället samt möjligheten för tredje världens sjuka och fattiga att få tillgång till medicinska preparat till vettiga priser.

Vi lever i ett samhälle som vanligtvis betecknas som kunskaps- eller informationssamhället. Ett parti vars politik bygger på IT-frågor, immaterialrätt och integritet är därför något som ligger betydligt mer rätt i tiden än exempelvis ett parti vars grundval bygger på vidskeplighet (Kristdemokraterna).

Visst, en riksdag eller ett parlament med Piratpartistisk majoritet skulle inte fungera, eftersom det finns en mängd ekonomiska frågor som Piratpartiet inte har tagit ställning i. Men Piratpartiets målsättning har aldrig varit egen majoritet. Piratpartiets uttalade målsättning är att fungera som vågmästarparti och i den vågmästarrollen framtvinga en sund integritetspolitik, IT-politik och immaterialrättspolitik.

Den dagen en svensk regering eller EU-parlament består av liberala (och, för de förtappade själar som föredrar andra ideologier, självklart även konservativa, socialistiska, osv) partier som driver en sund politik i dessa frågor behövs inte Piratpartiet längre. I ett sånt läge är en röst på PP en bortkastad röst.

Men fram tills dess att gårdagens partier har vaknat upp i 2000-talet, fram tills dess att gårdagens partier slutat läsa 1984 som en manual och istället läser den som den varning den faktiskt är avsedd som, är en röst på Piratpartiet en röst för ett friare samhälle och ett samhälle med medborgarmakt och medborgarrätt istället för FRA-makt och privatpolis.

Yes they could!

Efter att Al Gore fått sin seger stulen efter valfusk i Florida 2000 och efter en walkover av demokraterna i valet 2004 (hur tusan kunde de på allvar tror att tidernas minst karismatiska kandidat, John Kerry, skulle kunna vinna valet bara för att GWB misskött sig?), så har USA slutligen valt en president som jag törs sätta min tillit till. En rapport från segertalet.

Allt är inte guld och gröna skogar dock. Det verkar som att tidigare så progressiva Kalifornien har röstat för "Proposition 8", dvs förslaget som förbjuder samkönade äktenskap (tyvärr har jag ingen länk än).

John McCain har valt sidekick

John McCain har nu valt sin vice-presidentkandidat. Det blev 44-åriga Sarah Palin.

Självklart är förhoppningen att Palin skall ta udden av kritiken mot McCains höga ålder (72 år), samt att valet av en kvinnlig vice-presidentkandidat skall locka till sig de Hillary-anhängare som förespråkade Clinton i egenskap av kvinna snarare än för den politik hon förespråkade.

Själv hoppas jag att de flesta Clintonanhängarna inte är så ytliga, men tyvärr finns det nog en risk att många faktiskt är det.

Det är dock tydligt vilka väljare som McCain siktar hårdast på; Palin är abort- och homoäktenskapsmotståndare, samt NRA-medlem. Kort sagt rena drömkandidaten för den kristna högern.

Bland de mer jordnära väljarna kan dock Palin få svårare att övertyga; McCain har gång på gång kritiserad Obama för hans brist på politisk erfarenhet. Nu har McCain själv utnämnt en kandidat till vice-president som har betydligt mycket mindre erfarenhet än vad Obama har.


Slutligen, så är en sak som fascinerar mig medias beskrivning av henne som ung. Det säger en del om hur rubbad den amerikanska politiska världen är. Mig veterligt så får medborgarna i USA, precis som i Sverige, rösträtt vid 18 års ålder. Trots detta kan de inte väljas till president förrän de är 35 år gamla (och eftersom vice-presidenten tar över om presidenten dör, torde detta rimligen gälla även kandidater till vice-presidentposten). Därmed anses alltså en 44-åring som ung. Men det är klart, jämfört med McCains 72 år är väl de flesta relativt unga...

Ännu ett glatt valresultat, den här gången från Polen

Tätt på det glädjande valresultatet från Åland kom ett ännu mer glädjande resultat från Polen: liberala Medborgarplattformen tog en storseger (DN) och det i ett val med rekorddeltagande. Här SvDs artikel om samma händelse.

Vad kan man då förvänta sig av den nya regeringen? Modernisering är nog en bra sammanfattning. Här är några punkter de drivit inför valet:

• Utbyggd infrastruktur (upprustat vägnät, nya järnvägsspår, internetsatsningar, med mera)
• Platt skatt (någonting som Sverige borde ta efter)
• Skattesänkningar
• Mindre planstyrning av landets ekonomi
• Mer EU-vänlig politik

Att Polen i grund och botten är ett väldigt religiöst konservativt fäste, där kyrkan har mycket makt, tillsammans med det faktum att Medborgarplattformen främst är liberalt i ekonomiska termer, inte nödvändigtvis i andra viktiga frågor, kan man nog inte helt utesluta att vissa tråkiga politiska ställningstaganden även framgent kommer att ligga fast (det är nog förmätet att tro att hållningen i abortfrågan sansas), men hoppas kan man alltid.

Valframgångar på Åland

Centerpartiet och Liberalerna gick framåt, Socialdemokraterna backade i valet på Åland i helgen, allt enligt Hufvudstadetsbladet. Trevlig läsning, onekligen.

Uppdatering: Även Dagens Nyheter skriver nu om valresultatet från Åland.