Beatrice Ask / Thomas Bodström -- same difference...

Beatrice Ask har onekligen lyckats fylla Bodströms stövlar med bravur när det gäller bekämpandet av den personliga integriteten och nedmonterandet av rättstryggheten.

Senast i raden av Asks infall är att butiker skall få sätta upp övervakningskameror utan att söka tillstånd, samt att det skall bli enklare för kommuner att kameraövervaka sina medborgare.

Piratpartiet har länge sökt efter en fråga att hänga upp sin valkampanj kring, men frågan är om det inte är enklast att helt enkelt skriva ned Asks och Bodströms idéer och visa att valet mellan alliansen och de rödgröna är som valet mellan pest och kolera.

Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning anser att rätten att överklaga ett domslut är viktigare än en 50-öring sänkt skatt, att rätten till en rättegång är viktigare än att höja bensinskatten med motsvarande 50-öring, att det är viktigare att polisen, inte privata aktörer, står för brottsbekämpning än huruvida arbetsförmedling drivs i privat eller statlig regi.

Jag är också övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning inte vill att deras promenader skall kameraövervakas, inte vill att information om alla deras banktransaktioner skall delges USA om de så önskar, inte vill att vilka webbsidor de besöker skall registreras.

I slutänden gäller det att få dessa väljare att förstå att när det gäller integritetsfrågor och rättstrygghet är varken alliansen eller de rödgröna att lita på.

Vi var många som hoppades på att Bodströmsamhället skulle vara ett dåligt minne blott efter 4 år av alliansstyre. Men trots imponerande integritetspolitiska manifest, vallöften, fagra ord om skydd av rättsstaten eller liberal ideologi, trots all kritik mot den politik som Bodström förde, ja trots allt detta så har partierna i alliansen istället fortsatt bygga den "Sköna nya värld" som Bodström påbörjade bygget av.

Att Bodström och company plötsligt skulle riva upp de lagar som Ask drivit igenom när han själv förespråkat samma idéer känns osannolikt, trots högtidligt avgivna löften.

Många, både borgerliga såväl som rödgröna, säger ofta att de sympatiserar med Piratpartiets idéer, men vill inte "kasta bort sin röst".

Men att rösta lila är inte att kasta bort sin röst.

Att rösta lila är säkerställa att man även i fortsättningen har rätten att göra sin röst hörd.

Artisterna gynnas av fildelning

Precis som många av oss som kämpar för en moderniserad upphovsrätt och mot drakoniska lagar i stil med IPRED, så gynnas artisterna av fildelning (även Dagens Nyheter skriver om hur Artisterna är vinnare på fildelningen). De enda som drabbas ekonomiskt av fildeningen är skivbolagen (och det är ju inte så konstigt, eftersom fildelningen fått konsumenterna att spendera mer pengar på konsertbiljetter och annat som går en rätare väg till artisterna).

Det bör noteras att även upphovsrättsorganisationerna har ökat sina intäkter sen fildelningen tog fart -- kanske på grund av alla pengar de drar in på utpressarbrev och absurda stämningar.

Det senaste decenniet har artisternas intäkter (enligt musikbranschens egna siffror) ökat 35%, främst på grund av ökade intäkter från livespelningar.

Frågan är hur länge det dröjer innan skivbolagen ifrågasätter den här rapporten. För om artisterna inser att fildelningen gynnar dem kanske de slutligen gör uppror mot skivbolagens kontraproduktiva angrepp mot artisternas egentliga arbetsgivare -- konsumenterna.

Övervakningsfamiljen får fler storebröder?

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet skall nu en snabbutredning tillsättas för att ge Säpo rätten att avlyssna utan FRA.


Det är oroväckande att skydded för vår integritet nu har devalverats till den grad att en snabbutredning anses tillräcklig.

Det är än mer oroväckande att detta inte verkar ha fått lika mycket uppmärksamhet som FRA-frågan fick.

Det som är mest skrämmande är dock Johan Pehrsons (Fp:s ledamot i justitieutskottet) kommentar:

Säkerhetspolisen skämde ut sig i sitt tidigare remissvar där de var grovt kritiska

Vad Pehrson alltså säger är att det inte är acceptabelt att kritisera integritetskränkande förslag. Varför då överhuvudtaget skicka förslagen på remiss? I stort sett varenda remissinstans kritiserade ju FRA-lagen, men kritiken bara viftades undan.


Slutligen kan man notera att nyspråksomskrivningen "spana" används i artikeln, istället för det mer korrekta "avlyssna". Sanningsministeriet verkar göra ett utmärkt jobb i det tysta.

Schweiziska pirater

Schweiz Piratparti har haft sitt första årsmöte. För de som inte behärskar tyska, så står det ungefär att Schweiz piratparti hade sin första generalförsamling igår och valde Denis Simonet som ordförande (som varit interimistisk ordförande sedan partiet grundades). De bildades i juni och har ungefär 600 medlemmar; cirka 70 stycken av dessa närvarade på årsmötet.

Artikeln nämner även de svenska och tyska piratpartierna.

Ett mandat, med ett extra skuggmandat

När alla röster från valnatten preliminärräknats (sluträkning pågår, för att fastställa personvalsröster) så har Piratpartiet 7.1% av rösterna. Smaka på den! 7.1%!. Detta för ett parti som belackarna klassat som ett enfrågeparti. Klubbas dessutom Lissabon-fördraget igenom (vilket jag, till skillnad från många andra pirater, faktiskt hoppas på), så kommer Piratpartiet att knipa ett till mandat - fram tills dess att detta är avgjort har Pp ett skuggmandat utan rösträtt.

Ser man på vallokalsundersökningarna, så är Pp största parti i ålderskategorin 18-30. Gammelpartierna och samhällsvetarna har redan skyndat att förklara att Pp knappast kan hoppas på samma väljartillströmning i kommande val - att det här enbart var nyhetens behag. Men den den unga generationen som röstat piratlila i det här valet finns ju kvar i nästa val. Ungdomar minns. Om gammelpartierna inte har ändrat sig inför nästa val så kan det bli piratlila i riksdagen också.

Nu skall sägas att jag innerligt hoppas att Pp inte behövs i nästa val. Att våra riksdagspartier tagit sitt förnuft till fånga och börjat föra en politik till skydd för, istället för i strid mot, den personliga integriteten. Att de börjat föra en politik som delar kultur och skyddar privatliv, istället för skyddar kultur och delar privatliv. Att de inser att även kommunikation över nätet måste skyddas av brevhemligheten.

Jag tror dock inte på detta. Nu har vi ett år på oss att se hur gammelpartierna reagerar och regerar. Vi har också ett år på oss att se om Piratpartiet står för sina åsikter nu när makten väl finns där, eller om makt alltid korrumperar.

Jag tror och hoppas att Pp även kan ta plats i riksdagen nästa val. För även om jag i själ och hjärta är liberal och Centerpartist, så kan inte urholkningen av de grundlagsbefästa (!) rättigheterna till ett privatliv, till personlig integritet och till rättssäkerhet få fortgå.

Det kan inte vara rimligt att upphovsrättsmaffian skall få ha en juridisk gräddfil, där de ges tolkningsföreträde på svenska lagar och där domarkåren är ständigt är misstänkt jävig.

Det kan inte vara rimligt att skräck för terrorattacker mot vår demokrati skall få bli vad som orsakar den faktiska urholkningen av vår demokrati.

Till sist vill jag avsluta med ett citat:

Faktum är att det inte blev några personer i detta personval som segrade i gårdagens val. Det var idéer. Vad Piratpartiet har för toppkandidat är det få som minns - det var deras idéer om personlig integritet och frihet på nätet som var det viktiga och gav denna uppstickare plats i EU- parlamentet.

-- Göran Greider, Dala-Demokratens ledarsida, 2009-06-08.

När privatpolisen inte räcker till kommer militären!

Frankrike, en av Bodströmsamhällets och immaterialrättsmaffians största ivrare, har gjort det igen.

Baserat på information från ALPA, den franska motsvarigheten till MPAA, har fransk militär (!) använts för att stänga ned en torrent tracker.

Alla rättsövergrepp rörande The Pirate Bay i all ära, men jag tror att vi har en ny etta på topp tio över immaterialrättsrelaterade övergrepp.

Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer, men privatpersonerna offras

IDG skriver om hur Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer. Jag citerar:

För ett företag med 300 datorer skulle det kosta 60 000 kronor per år – oavsett hur stort intresset för den webbsända kanalen är bland de anställda. Det nya förslaget innebär att varje företag betalar en licens, oavsett antalt tv-mottagare.

Ett företag med 300 datorer (där förmodligen minst 280 är desktopmaskiner eller bärbara) har förmodligen i storleksordningen 250 anställda. För ett sånt företag motsvarar 60 000 kronor/år kanske 2 månadslöner för en av deras anställda.

Inte direkt någon chock för ett företag.

För en lågavlönad privatperson motsvarar däremot 2000 kronor/år, 167kr/månad, en rätt betydande summa. För en student med fullt studielån och studiemedel rör det sig om 2 procent av tillgängliga medel. Då bör man dessutom ta i beaktande att det rör sig om lånade pengar.

Att TV-licensen är en separat avgift som måste administras av en separat myndighet är ett enormt resursslöseri som bara kan förklaras av behovet att skapa låtsasjobb. Att avgiften dessutom är fast och inte baserad på årsinkomst slår hårt mot låg- eller nollinkomsttagare.

Att personer som varken har TV eller intresse av att se på SVTs sändningar ändå skall tvingas betala bara för att de har en dator, är helt absurt.

Tekniken som behövs för att göra TV-sändningar begränsade till de som har ett abonnemang har funnits sedan många år tillbaka. Nu när alla ändå tvingats skaffa digitalboxar har dessutom alla som har en TV-mottagare i syfte att se SVTs sändningar den utrustning sådan teknik kräver. Tekniken som behövs för att enbart låta de med abonnemang komma åt webbsändningar finns även den.

Utnyttja den!

SVT skall antingen vara licensbelagd och enbart tillgängligt till betalade, eller allmänt tillgängligt och finansierat genom beskattning. Allt annat är hyckleri, snedvriden ekonomisk politik, men framförallt ett utslag av kultursocialism.

Om SVT tror att deras programutbud är tål konkurrens, så är licensavgift och kodade kanaler rätt tillvägagångssätt.

Om SVT tror att deras programutbud inte tål att konkurrensutsättas, må det sen vara för det är för nischat eller för att det helt enkelt inte håller tillräckligt hög kvalité, är skattefinansiering det enda rätta sättet.

Jag vet att farhågor finns att skattefinansiering innebär en risk för politikerstyre över SVTs sändningar. Jag vet att det finns en illusion bland SVTs medarbetare att de är sakliga och politiskt neutrala (i min mening är nyhetsrapporteringen, magasinprogramen, osv, väldigt rödfärgade -- visserligen innebär det att de lyckats med att vara oberoende från regeringen, men knappast att vara politiskt neutrala). Men licensavgift är ingen garanti för politisk neutralitet. Skattefinansiering är ingen garanti för politikerstyre.

Faktum är att vi idag har regler som tydligt förbjuder ministerstyre. Vi har dessutom strikta regler kring pressfrihet. Om media är rädda för att detta skall hotas (trots att tidningarna inte verkar känna sig direkt hotade av att presstödet skall underminera deras oberoende), så är det snarare ett tecken på att vår grundlag ytterligare behöver stärkas.