Parlamentarisk demokrati - en chimär?

I skolan får man lära sig att demokrati innebär att makten utgår från folket. Att parlamentarism innebär att ledamöterna röstar för eller emot förslag i enlighet med deras politiska åsikter. Att riksdagen är till för att debattera de förslag beslut som sedan fattas.

I verkligheten är allt detta ett spel för gallerierna. Sällan har någon fråga synliggjort detta så kraftfullt som "Lex Orwell", FRA-lagen.

De flesta av regeringspartierna har en mängd kritiker till förslaget bland sina ledamöter. Åtminstone ett av partierna har till och med ett integritetspolitiskt program som detta förslag bestämt strider mot, ett program som ivrigt användes i debatter innan valet.

Trots detta kommer FRA-lagen förmodligen att klubbas igenom på onsdag av fyra eniga regeringspartier. Detta efter att partipiskan piskat så hårt att de starkaste kritikerna av förslaget antingen valt att kvitta ut sig (återigen ett tecken på att resultaten av omröstningarna på förhand är framförhandlade i maktens korridorer; hur kan man annars veta vem man skall kvitta mot?) eller valt att gå under jorden fram till dess att omröstningen ägt rum.

Partipiska är nånting som inte hör hemma i Sveriges riksdag, eller för den delen parlamentarisk demokrati överhuvudtaget.

Framförallt hör det inte hemma i Centerpartiet, ett parti som tidigare stolt antagit ett integritetspolitiskt program som går tvärs emot vad Lex Orwell syftar till, ett parti som värnar individen, ett parti som hävdar att personvalen måste ges större genomslag.

Varför skall vi överhuvudtaget ha personval i Sverige om ändå alla ledamöter på förhand har fått det bestämt åt sig hur de skall rösta?

Skall riksdagsvalet enbart vara en popularitetstävling snarare än ett val där man lägger sin röst på en kandidat som delar ens politiska värderingar?

Vill vi ha ett system där ledamöterna inte är annat än röstboskap? Varför då överhuvudtaget ha ledamöter? Varför inte bara ge en röstknapp till varje partiledare och låta dem ta hand om alla omröstningar?

Varför har vi egentligen riksdagsdebatter om alla beslut redan är fattade i maktens korridorer? I kommun- och landstingspolitik förekommer det fortfarande att debatterna leder till att ledamöter ändrar uppfattning och röstar emot partilinjen. Men i riksdagen vet alla på förhand hur de skall rösta. De enda frågor där fri röstning fortfarande medges verkar vara frågor som i någon form behandlar religion.

Uppenbarligen anses inte tankefrihet, meddelarskydd, banksekretess, brevhemlighet och alla former av personlig integritet vara tillräckligt viktiga frågor för att fri röstning skall gälla.


[Uppdatering] Även SvD skriver om denna konflikt mellan ideal och verklighet.