Efter allmän avlyssning följer åsiktsregistrering

Ett bevis på att bloggar har genomslagskraft kom i dagarna; Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har nämligen på initiativ av den estniska parlamentarikern Marianne Mikko tagit fram ett förslag om registrering och kontrollering av bloggare. Även DN skriver om eländet.

Härnäst följer förmodligen åsiktsregistrering; så här säger Mikko själv:

Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.

Men vad är rätt och vad är fel? Vilka principer är acceptabla enligt Mikko? Vad är desinformation och ont uppsåt?

Kanske var det proteststormarna mot FRA-lagen som skrämde upp utskottet för kultur och utbildning. Man borde dock kunna tro att ett utskott som behandlar just kultur (där censur och åsiktsregistrering varit mer regel än undantag i diktaturer) och utbildning (nåt borde de väl lärt sig av historien?) veta bättre än så.

Men det verkar som att alltför många tar frihet för givet och glömmer bort att enstaka inskränkningar snabbt holkar frihet och demokrati.

Resan mot Bodströmsamhället fortsätter. Med eller utan kapten Bodström vid ratten.

Själv tog jag efter Centerpartiets svek i FRA-frågan beslutet att, åtminstone för stunden, försöka verka för ett liberalare samhälle utanför partiet.

Dock så känns det trevligt att se initiativ såsom Centeruppropet, som syftar till någonting så anspråkslöst som att få partistyrelse och riksdagsledamöter att följa partiprogrammet. Hade jag fortfarande varit bosatt i Sverige hade detta troligen varit mitt sätt att agera.

Jag hoppas dock innerligt att när jag väl flyttar hem igen så skall Centeruppropets mål redan uppnåtts.

Maud talang att ta oss till regeringsställning kan nog ingen ifrågasätta, men hennes kompromissvilja när det gäller grundläggande ideologiska frågor lämnar mycket övrigt att önska; kanske är en ny partiledning det enda sättet att uppnå ett Centerparti som är liberalt såväl i idé som i praktik.

Demokratistaten Sverige är död, sörj den på måndag

Nätverket Svart måndag organiserar likvaka för den svenska demokratin. (DN skriver lite om aktionen).

AKTION SVART MÅNDAG 23 JUNI 2008

PLANEN SER UT SOM FÖLJER:
Plats: Riksplan, vid Huvudentrén till Riksdagshuset.

Allmän kondoleansstund och lit de parade:
Klockan 08.00 - 19.00 är det allmän lit de parade över den tragiskt avsomnade Demokratistaten Sverige och det svenska folkets Integritet.
Tänd ett ljus, lämna blommor och kondoleanskort vid entrén till Riksdagshuset.

Andakt och likvaka:
Klockan 19.00 samlas vi för att tända ljus, tala om och minnas demokratistaten. Detta är huvudpunkten för vårt event och jag hoppas så många som möjligt kan komma.

Vänligen, om möjligt klä dig i svart för att hedra vår fallna frihet.

Öppet brev till Centerpartiet

Det är med tungt hjärta jag skriver det här.

Jag har varit Centerpartist så länge jag kan minnas. Politiskt aktiv blev jag någon gång vid 13-års ålder, om jag inte missminner mig, det vill säga för nästan 20 år sedan. Till skillnad från många andra halkade jag inte in som en "innebandymedlem", det var redan från början politiken som lockade.

Under åren som gått har jag hunnit vara med om mycket; en folkomröstning om EU (som turligt nog gick tvärs emot den åsikt jag hade på den tiden), en folkomröstning om EMU (som tragiskt nog gick tvärs emot den åsikt jag fortfarande har), ett antal byten av grafisk profil, en oräknelig mängd motioner på stämmor, nattmanglingar, kramfester, valvakor, rikstingståg, kurser och mycket, mycket annat.

Centerpartiet påbörjade för några år sedan ett tankearbete som till slut resulterade i ett parti som mer uttryckligen poängterade sina liberala värdegrunder, ett parti som tydliggjorde att man minsann inte var några Åsa-Nisse-marxister. Det var en ändring som fick rysningar av välbehag att fylla mig. Från att vara ett parti som i sakfrågor i stort delade min uppfattning, hade Centerpartiet nu även blivit ett parti som ideologiskt delade mina värderingar.

När det mer liberala Centerpartiet dessutom fick genomslag i riksdagsvalet, i och med att Fredrick och Annie blev inkryssade, och att vi äntligen fick en borgerlig majoritet, trodde jag att liberalismen i partiet slutligen givits den hedersplats som den förtjänar.

Ack så fel jag hade.

Den 18:e juni 2008 röstade en enig Centerpartistisk riksdagsgrupp, efter en otrolig mängd partipiskrapp från partiledningen, igenom "Lex Orwell", FRA-lagen. Visserligen föregicks omröstningen av lite teater i form av en återremittering där lite snömos tillkom, men lagen står ändå, även i modifierad form, lika mycket i strid med vår ideologi som tidigare.

Även debatten var en fars att beskåda; Fredrick och Annie grät i talarstolen och bedyrade att det hela var ett mycket svårt beslut. Men vem har nånsin sagt att ni sitter i riksdagen för att ta lätta beslut? Ni sitter ju där för att fatta rätt beslut. Beslut som följer er ideologi. Beslut som följer era väljares åsikt. Beslut som inte står i strid partiets integritetspolitiska manifest. Beslut som era partidistrikt står bakom.

Istället valde ni att rösta för Lex Orwell.

• En lag som strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och därmed också svensk lag.
• En lag som Stasi kunde ha stått som författare till.
• En lag som till och med SÄPO anser går för långt.
• En lag som står i bjärt kontrast med Centerpartiets tidigare hållning i integritetspolitiska frågor.

In i det sista inför omröstningen hoppades och trodde jag verkligen på att åtminstone någon i riksdagsgruppen skulle våga stå upp för partiets egna värderingar. Därför kändes det inte som ett alltför vågat löfte när jag lovade mig själv och andra att jag skulle lämna partiet om partiet enhälligt röstade för förslaget.

Men Centerpartiets riksdagsgrupp röstade unisont för detta förslag. Detta trots att Fredrick, Annie och flera andra Centerpartister varit minst sagt kritiska mot förslaget. Trots att partiet under förra mandatperioden profilerade sig som försvarare av den personliga integriteten och antog ett integritetspolitiskt manifest.

Kristdemokraterna har efterlyst en civilkuragelag. Sveriges riksdag vore i så fall det bästa stället att införa den först. Ty att vika ned sig för partipiskan i en sån här fråga är att sätta karriär framför ideologi.

Detta är för mig totalt obegripligt. Helt absurt. Framförallt helt oacceptabelt. För partistyrelsens regeringsiver får inte stå över mänskliga rättigheter, grundläggande liberala idéer och individens frihet.

Jag är fortfarande Centerpartist i själ och hjärta och kommer även i framtiden att driva Centerpartistisk politik, men den styrelse som företräder partiet är inte det, och de riksdagsledamöter som är valda av folket för att företräda folket är uppenbarligen inte tillräckligt starka i sin övertygelse för våga stå upp för de ideal som fick dem invalda. Jag vet att många av dem är Centerpartister ut i fingerspetsarna, men uppenbarligen gick de till jobbet temporärt lobotomerade på morgonen den 19:e juni 2008 för att förhindra att deras hjärna, hjärta och ideologiska kompass skulle leda dem rätt.

Ideologiskt sett har partiet i och med både hantering och ställningstagande i denna fråga förflyttat sig långt ut på den totalitära sidan av den totalitära/frihetliga dimensionen av den politiska kompassen.

Kanske, kanske kan partiet återhämta sig från den smällen, kanske kan partiet återvinna åtminstone en del av det förtroende som de förlorat, men det kommer att ta tid. Lång tid.

Självklart vore det allra bäst om styrelsen självmant inser sitt misstag och avgår, men eftersom de, trots vetskapen om att FRA i 10 års tid missbrukat sitt mandat, ändå vill utöka FRAs mandat och dessutom tvingar riksdagsgruppen att följa detta, känns det osannolikt att de har sån självinsikt.

En partistyrelse som i riksdagen genomtvingar politik som går stick i stäv med partiets grundvalar kan inte säga sig företräda partiets medlemmar och väljare. En sådan partistyrelse måste avsättas.

Härnäst måste det tydliggöras att partiets riksdagsledamöter aldrig skall behöva frukta partipiskan i så här viktiga frågor. Om partiets lovordande av personval på något sätt skall ha en förankring i verkligheten kan inte ledamöterna tvingas att dagtinga med sina principer.

Tills dess att steg i denna riktning har tagits kommer jag att iakttaga partiet från annat håll. Jag kommer att fortsätta att lyfta fram Centerpartistisk politik via min blogg, fast med Piratpartiet i ryggen. Jag vägrar ledas av en partistyrelse som förvandlat Sverige till en kontrollstat där alla betraktas som potentiella brottslingar. Jag vägrar att ledas av en partistyrelse som förhandlar bort partiets ideologi.

Härmed vill jag tacka för den underbara tid jag har haft i partiet, alla de ögonblick av glädje som jag givits i såväl stridens hetta i de interna debatterna som i den enade kampen för att föra ut de Centerpartistiska visionerna till de som inte ännu förstått att de är Centerpartister.

Kanske ses vi igen på den politiska arenan. Förhoppningsvis blir det i ett Centerparti som återvänt till sin ideologiska hemvist på den frihetliga delen av den ideologiska kompassen, där partiet hör hemma.


David Weinehall, desillusionerad före detta medlem av Centerpartiet

Våldtagen integritet

FRA-lagen återremitteras, officiellt sett för att göra förbättringar till skydd för den personliga integriteten.

Men allt detta är bara spel för gallerierna; ett försök att rädda regeringspartiernas anseende (nånting de förhoppningsvis inte lyckas med; visserligen ser jag fortfarande betydligt hellre en borgerlig regering än en socialistisk, men nån måtta får det vara).

Förespråkarna för Lex Orwell skall nu införa en extra referensgrupp, en kommitté och ett integritetsombud till skydd för den personliga integriteten, ett lagförslaget som grunden medger massavlyssning av Sveriges befolkning.

Själv tycker jag mest det är att hävda att en kondom är ett gott skydd mot våldtäkt i röven med en tryckluftshammare.


Uppdatering: DNs ledare om ändringarna, En halv seger och en dubbel förlust, verkar dela min uppfattning.

Uppdatering: Min stående ovation till Karl Sigfrid förvandlas till ett sittande buande?

Det verkar som att Karl Sigfrid kommer att kvitta ut sig imorgon. En klar förlust av en Nej!-röst, alltså.

Min personröst på Fredrick var en bortkastad röst

"Centern är överens nu. Vi kommer att rösta ja" säger Fredrick Federley.

Imorgon efter omröstningen kommer jag att begära utträde ur partiet.

Det är tydligt att demokratin bara lever i bloggosfären numera.

Saknar Fredrick och Annie ryggrad i FRA-frågan?

Det senaste uttalandet från Tiefensee tyder nu på att Fredrick och Annie kommer att rösta ja till FRA-laget.

Det sista ordet är visserligen inte sagt, omröstningen är ju inte förrän imorgon, de kan ju "råka" trycka fel. Men om de inte nu vågar stå för sina åsikter känns det tveksamt om de någonsin kommer att göra det. Det är trist att se att stolta individer, aktiva, frispråkiga och liberala CUF:are förvandlats till knäckta medlemmar av den grå massan, passiva, tysta och konservativa.

Dagens första stående ovation till Karl Sigfrid

Karl Sigfrid, riksdagsledamot för Moderaterna, har nu deklarerat att han ämnar rösta Nej till FRA-lagen. Starkt! Dagens första applåd. Förhoppningsvis får jag utfärda fler.

FRA samlar för mycket redan idag...

Är det här den verkliga orsaken till att regeringen är så ivrig att rösta igenom FRA-lagen? Förhoppningsvis inte. Men nog känns det underligt att en borgerlig regering vill rösta igenom ett förslag som tagits fram av Socialdemokraterna.

FRA har alltså samlat data utan tillstånd i 10 års tid. Det påstås visserligen att "bara" trafikdata (information om vem som kommunicerat med vem) samlats in, inte själva trafikens innehåll. Men om de har ljugit om detta i 10 års tid kan man ju tvivla på att det de säger nu är hela sanningen.

De som tror på att FRA kommer att hålla sig inom de gränser som lagförslaget satt upp kan ju fundera kring hur väl FRA hållit sig inom de nuvarande gränserna.

Oavsett om lagen går igenom eller ej bör en kommission tillsättas som granskar FRAs överträdelser och som sedan lämnar över informationen till riksåklagaren för behandling i regeringsrätten. Oavsett om det FRA gjort tidigare framledes kommer att lagliggöras bör inte deras tidigare olagligheter ignoreras. Regeringen måste sätta ned foten och visa att om FRA missbrukar sitt förtroende så straffas de för detta.

Ett första steg är dock självklart att FRAs generaldirektör omedelbart bör avsättas.

Tiefensee förbereder en sista omgång piskrapp i FRA-frågan

I eftermiddag skall Centerpartiet hålla ett extrainsatt riksdagsgruppmöte om FRA-lagen. Roger Tiefensee, Centerpartiets gruppledare, säger till SVD att "Min målsättning är att vi håller ihop och står bakom propositionen".

Väljarnas åsikter är tydligen inte intressant. Personvalsidén, som Centerpartiet varit en så stark förespråkare av, är plötsligt inget värd. Riksdagsledamöternas egna åsikter är inte intressanta. Partidistriktens åsikter är inte intressanta. Ungdomsförbundets åsikt är inte intressant. De Centerpartistiska tidningarnas åsikter är inte intressanta.

Det enda som gäller är att Centerpartiets riksdagsledamöter skall ledas in i fållan, att de snällt skall agera röstboskap och trycka på rätt knappar på onsdag morgon och förmodligen helst också undvika att säga någonting kritiskt kring förslaget på tisdag.

Centerpartiet startade som en folkrörelse. En folkrörelse. Låt mig upprepa igen. Folkrörelse.

Det här är toppstyrning från en maktelit, ingenting annat.

Toppstyrning går tvärs emot folkrörelsetanken. Det går tvärt emot Centerpartiets tankar om decentralism. Det går tvärt emot alla liberala värderingar. Det här stinker. Om inte Tiefensee och den övriga partitoppen kan inse detta själva är det nog dags att kalla in en extra partistämma och begära partiledningens avgång.

Själv har jag dock i det närmaste gett upp hoppet. Blir det så att en enig Centerpartistisk riksdagsgrupp röstar för förslaget på onsdag kommer jag att lämna partiet. Det kommer att svida. Oerhört mycket. För det finns inget parti som delar mina åsikter i övriga frågor i samma utsträckning som Centerpartiet. Men vissa frågor står över partilojaliteten. Vissa frågor är så viktiga att de är värda att stå upp för, oavsett om resten sitter ned.

Min ideologiska hemvist kommer nog alltid att ligga nära Centerpartiets. Men jag tänker inte sälja min själ. Det hoppas jag inte heller att Fredrick, Annie och andra motståndare till FRA-lagen är beredda att göra.

Parlamentarisk demokrati - en chimär?

I skolan får man lära sig att demokrati innebär att makten utgår från folket. Att parlamentarism innebär att ledamöterna röstar för eller emot förslag i enlighet med deras politiska åsikter. Att riksdagen är till för att debattera de förslag beslut som sedan fattas.

I verkligheten är allt detta ett spel för gallerierna. Sällan har någon fråga synliggjort detta så kraftfullt som "Lex Orwell", FRA-lagen.

De flesta av regeringspartierna har en mängd kritiker till förslaget bland sina ledamöter. Åtminstone ett av partierna har till och med ett integritetspolitiskt program som detta förslag bestämt strider mot, ett program som ivrigt användes i debatter innan valet.

Trots detta kommer FRA-lagen förmodligen att klubbas igenom på onsdag av fyra eniga regeringspartier. Detta efter att partipiskan piskat så hårt att de starkaste kritikerna av förslaget antingen valt att kvitta ut sig (återigen ett tecken på att resultaten av omröstningarna på förhand är framförhandlade i maktens korridorer; hur kan man annars veta vem man skall kvitta mot?) eller valt att gå under jorden fram till dess att omröstningen ägt rum.

Partipiska är nånting som inte hör hemma i Sveriges riksdag, eller för den delen parlamentarisk demokrati överhuvudtaget.

Framförallt hör det inte hemma i Centerpartiet, ett parti som tidigare stolt antagit ett integritetspolitiskt program som går tvärs emot vad Lex Orwell syftar till, ett parti som värnar individen, ett parti som hävdar att personvalen måste ges större genomslag.

Varför skall vi överhuvudtaget ha personval i Sverige om ändå alla ledamöter på förhand har fått det bestämt åt sig hur de skall rösta?

Skall riksdagsvalet enbart vara en popularitetstävling snarare än ett val där man lägger sin röst på en kandidat som delar ens politiska värderingar?

Vill vi ha ett system där ledamöterna inte är annat än röstboskap? Varför då överhuvudtaget ha ledamöter? Varför inte bara ge en röstknapp till varje partiledare och låta dem ta hand om alla omröstningar?

Varför har vi egentligen riksdagsdebatter om alla beslut redan är fattade i maktens korridorer? I kommun- och landstingspolitik förekommer det fortfarande att debatterna leder till att ledamöter ändrar uppfattning och röstar emot partilinjen. Men i riksdagen vet alla på förhand hur de skall rösta. De enda frågor där fri röstning fortfarande medges verkar vara frågor som i någon form behandlar religion.

Uppenbarligen anses inte tankefrihet, meddelarskydd, banksekretess, brevhemlighet och alla former av personlig integritet vara tillräckligt viktiga frågor för att fri röstning skall gälla.


[Uppdatering] Även SvD skriver om denna konflikt mellan ideal och verklighet.

Smärre korrigering om omröstningen

Smärre korrigering av tidigare inlägg rörande omröstningen om FRA-lagen:

Riksdagsdebatten om frågan kommer att hållas 17:e juni, omröstningen kommer att hållas 18:e juni.

Med andra ord kommer vi på tisdag att troligen att få höra tomma ord kring varför Sverige behöver Lex Orwell (vagt mumlande om yttre hot), vår integritet säljs inte ut förrän på onsdag.

Redan nu står det dock klart att en av de få personer jag hade hoppats skulle rösta nej, Folkpartiets vanligen så kloka ledamot Birgitta Ohlsson, har valt att kvitta ut sig från omröstningen. Hon påstår att det löser hennes samvetsproblem. Hur hon resonemangsmässigt kommer fram till att byta ut sin egen möjlighet att rösta nej mot ett garanterat ja är svårt att förstå. Även Moderaternas kritiska ledamöter förmodas rösta ja.

Den enda person som fortsatt verkar tveka i frågan är Fredrick Federley. Tyvärr tror jag att även han viker ned sig eller att även han kvittar ut sig. Eftersom det krävs 4 röster mot förslaget för att fälla det och ingen person ännu har deklarerat att de kommer att rösta emot förslaget är det sannolikt att motståndarna till förslaget hellre röstar emot sin egen övertygelse, eftersom de ändå tror att förslaget kommer att gå igenom helt oavsett.


PS: ursäkta att länkarna i detta inlägg är något gamla.


[Uppdatering] Det verkar som att Birgitta Ohlsson trots allt kommer att delta i debatt och omröstning! Yay!

Om Lex Orwell går igenom skall FRA avlyssna banktrafik också

Även banksekretessen blir ett minne blott om FRA-lagen, "Lex Orwell", går igenom.

Det Centerpartistiska sveket mot den personliga integriteten

Tidningen Norra Skåne har en synnerligen välskriven ledare om det Centerpartistiska sveket mot den personliga integriteten; hur Maud efter valet vänt 180° och plötsligt varmt ivrar för ett lagförslag som helt strider mot det integritetspolitiska program som Centerpartiet antagit.

Även Dagens Nyheter skriver om Norra Skånes artikel.

Det är trevligt att se att media äntligen har vaknat för den här frågan; i över ett år har blogosfären osat av artiklar kring Lex Orwell. Nu, de sista skälvande dagarna före "omröstningen" (eller snarare den mekaniska knapptryckning som partipiskorna önskar att det hela skall röra sig om) vaknar ledarsidor och debattsidor.

Bättre sent än aldrig.

FRA belönas för lagbrott?

FRA missbrukar redan nu avlysningen. De ägnade sig åt lagring av information kring företag och privatpersoner som haft kontakt med Ryssland, trots att reglerna som omger deras spaning gör klart att de bara får lagra information om terrorism ("eller liknande"?! Jag misstänker att det gäller paramilitär verksamhet). Man kan ju undra om det är någon chef som efter 40 år i träda plötsligt vaknat till och fått för sig att återuppta förföljandet av alla tänkbara kommunister.

Kan de vara så att FRA söker sitt utvidgade mandat (och regeringen ivrar för att det genomförs) för att slippa såna här skandaler i framtiden?

Att ge FRA ökade befogenheter när de missbrukar det de redan har är lite grann som att ge körkort till mopedförare som åker fast för vårdslöshet i trafiken...

En bra liknelse rörande FRA

I en diskussion om FRA-lagen kom vi fram till en liknelse som är rätt träffande:

Att regeringen och polisen söker mer makt med argumentet att bekämpa terrorismen är som att Naturskyddsverket skulle ansöka om tillstånd för att utföra förebyggande napalm- och Agent Orange-bombning av svenska skogar som skydd mot människoätande tigrar.

17:e juni - slutet på en 20-årig era, eller bara en milsten?

Om mindre än två veckor, närmare bestämt 17:e juni, kan jag tvingas ompröva min partitillhörighet. Den 17:e juni kommer nämligen Lex Orwell, aka FRA-lagen, att tas upp för omröstning i Svea rikes riksdag.

Min framtida politiska tillhörighet kommer att vägledas av en enda sak: huruvida någon enda person i det parti jag tillhört under nästan 20 år, Centerpartiet, vågar stå upp för individen, stå upp för demokratin, vågar stå upp för integriteten, vågar stå för de liberala värderingarna, och rösta emot lagförslaget.

Jag förväntar mig inte att alla Centerpartiets ledamöter skall rösta mot förslaget. Eller ens att en majoritet skall göra det. Jag kräver inte mycket; bara att minst en person visar att det fortfarande finns en gnutta liberala värderingar hos Centerpartiet; en tilltro till individen och en grundmurad övertygelse att frihet och integritet har ett egenvärde.

En nedlagd röst är i denna omröstning inte acceptabel. Det är självklart bättre än en röst för förslaget, men en nedlagd röst är ett motvilligt accepterande av förslaget. Det enda som räknas i denna omröstning är en röst mot förslaget; en röst för att avslå detta förslag, en röst för att försvara demokratin.


Så det här är en vädjan, framförallt till Fredrick (som jag personröstade på i senaste riksdagsvalet eftersom jag beundrade hans liberala åsikter; jag hoppas att jag inte får äta upp den rösten) och Annie (vars arbete i riksdagen jag djupt beundrar), men också till alla andra riksdagsledamöter, både i Centerpartiet och i andra partier som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter, demokrati och liberala värderingar.

Låt inte partipiskan tvinga ned er på knä; partiet får aldrig stå över individens rättigheter, demokratins grundvalar och de mänskliga rättigheterna.

Falkvinge slår huvudet på spiken

Ett synnerligen insiktsfullt bloginlägg av Rick Falkvinge rörande FRA-lagen.

Flygplatskontrollerna blir löjligare och löjligare...

Jag har skrivit om löjliga "säkerhets"kontroller och fåniga regler på flygplatser ett antal gånger i min blog, men följande är nog det mest galna jag hört talas om hittills: en passagerare på Heathrow stoppades i säkerhetskontrollen eftersom han hade en T-shirt med en Transformer-robot på.

Jag kan förstå att de inte vill att passagerare tar med sig vapen ombord, men att förbjuda avbildningar av vapen?!