DRM är ett gissel

BBC Business har en utmärkt artikel om vilka problem som kunderna får av att Virgin Digital nu stänger ned. Eftersom musiken de laddat ned är belamrade med s.k. DRM (Digital Restrictions Management), som gör det omöjligt att lyssna på musiken du betalat för när inte onlinebutiken längre finns kvar.

Vi som är motståndare till DRM har ända sedan vissa CD-skivor började drabbas, med sämre ljudkvalitet och sämre feltolerans som följd, varnat för den tekniklåsning som DRM innebär. Det skivbolagen vill åstadkomma är ju att styra var, när och med vilken utrustning vi lyssnar på musiken vi betalat för. Skivbolagen vill inte att vi skall kunna ta den musik som vi betalat 150-200:- för och sedan överföra den på våra bärbara OGG Vorbis-spelare (eller MP3-spelare, för de som inte ställer så höga krav på ljudkvalitet och har licenserad mjukvara för att koda MP3); de vill istället att vi skall köpa musiken en gång till.

Det skall tilläggas att filmbranschen gör detsamma med DVD:er, men där har problemet inte varit stort i praktiken, eftersom samtliga DVD-spelare redan från början har byggts med stöd för DRM och så få bärbara digitala filmspelare finns. Problemet växer dock, i och med att nya format poppar upp och att bärbara videospelare blir allt billigare.

Flera av skivbolagen påstår att DRM är tillför att stoppa illegal fildelning av musik. Men det är befängt. Det krävs bara en enda lyckad kopia för att kunna dela ut en låt till hela världen. Om då en person går igenom den extra ansträngning som krävs för att kringgå skyddet (ett enkelt sätt är att spela in den digitala signalen från förstärkaren vid uppspelning) och sedan gör filen tillgänglig på ett fildelningsnätverk, hjälper det inte att de hundratusentals andra personer som köpt samma skiva inte vet hur det går till att kringgå DRM.

Open source rörelsen och rörelsen för fri (som i frihet) mjukvara har länge varit motståndare till DRM-"skyddade" skivor och filmer, eftersom de inneburit att musiken inte kunnat åtnjutas på system som inte skivbolagen ids bry sig om. Personer som använder GNU/Linux, någon av de olika BSD-varianterna eller diverse andra alternativa operativsystem har därför inte lagligt kunna lyssna på den musik och titta på de filmer de köpt (detta eftersom kringgående av DRM, även för eget bruk, befängt nog betraktas som ett brott i många länder).

Nu när Virgins kunder drabbas av en av DRMs många baksidor hoppas jag att allmänheten på allvar får upp ögonen för vilket hot mot kulturen DRM är.

Ett ytterst bra ställe att läsa mer om DRM är Defective by Designs hemsida.

Till sist: till skillnad från många förespråkare för en ny immaterialrättslag (jag vill definitivt ha en ny sådan lag, dagens lagar och regler är till stora delar absurda och anpassade till gångna tiders media) så anser jag inte att det är försvarbart att dela ut andras upphovsrättsskyddade material till vem som helst, i alla fall inte så länge den nuvarande immaterialrättslagstiftningen ser ut som den gör.

Jag anser att den tidigare regeln om närmsta bekantskapskrets var sund (den nya, striktare tolkningen är alldeles för snäv i min mening), men eftersom jag vill att artisterna jag gillar skall kunna fortsätta leva på sin konst (i den mån de nu kan det), så vill jag slå ett slag för artisterna.

Fortsätt köpa skivor. Har artisten försäljning på sin egen hemsida, köp ALLTID där. Artisterna får en större del av vinsten på det sättet. Men köp bara skivor som inte är kopieringsskyddade. Om ni ser varningstexter om DRM på omslaget, poängtera gärna i butiken att ni skulle ha köpt skivan om den funnits i en DRM-fri version. Har ni av misstag köpt DRM-"skyddade" skivor, kräv pengarna tillbaka.

Konserter är också ett bra sätt att stödja artister; se dem live och köp skivor, tröjor med mera, om ni har möjlighet. Att se en artist live är dessutom oftast en upplevelse i sig.