tisdag 29 juli 2008

Ateism, icke-normativ sex och annat filtreras av Birmingham

Birminghams stadsfullmäktige har infört ett system som censurerar vissa sajter som de anställda försöker surfa till. Bland det som filtreras bort finns sidor om ateism, satanism, häxkonst (wicca), kriminellt beteende och sexuellt avvikande. Att besöka sidor om kristendom, islam, hinduism och andra "normala" religioner går däremot bra.

Wicca är numera en erkänd religion, så vitt jag vet. Anton LaVey's Church of Satan har en stor mängd anhängare (vet dock inte om hans kyrka är en erkänd religion) och sidor om ateism är definitivt en nödvändighet att släppa igenom om man på allvar vill kunna nå upp till religionsfrihet, eftersom man annars inte har alternativet att inte tillhöra en religion.

När det gäller sexuellt avvikande ("sexual deviancy") vet jag inte riktigt hur omfattande filtret är. Om det enbart försöker filtrera bort sådant som faktiskt är olagligt (barnpornografi samt förmodligen också våldspornografi, bestialism och nekrofili) så kan man möjligen ha förståelse för deras agerande (jag anser dock att man bör ta en allvarlig funderare på vad man har för synsätt om man utgår ifrån att de anställda kommer att surfa barnporr), men om de till exempel filtrerar bort homoerotisk porr, men släpper igenom heteroerotism, så gör de sig definitivt skyldiga till diskriminering.

Nu bör det dock sägas att jag knappast tror att porrsurfande till sidor om BDSM, ateism, satanism, voodoo och diverse annat som deras filter syftar till att censurera är saker som tillhör till arbetsuppgifterna för den genomsnittlige tjänstepersonen i Birmingham, men det är inte det som är det väsentliga. Tillåter man de anställda att fritidssurfa, men bara på vissa sidor (vilket torde vara fallet då de inte filtrerar bort sidor om kristendom, samt bara filtrerar bort "avvikande" sex), så ger man de anställda budskapet: "OK, ni får surfa, men bara om ni har en religiös åskådning vi accepterar, en sexuell läggning vi tycker är sund och intressen som vi anser acceptabla".


Just ja: i en passus längst ned i artikeln nämns också att stadskontoret i Birmingham för fullt arbetar med att utveckla programvara för övervakning av de anställdas internetanvändning. Storebror ser dig, även på jobbet.

måndag 28 juli 2008

Texas ger klartecken för exorcism

För lite drygt ett år sedan bloggade jag om hur en rumänsk nunna dog när hon utsattes för exorcism.

Högsta domstolen i delstaten Texas i USA har i dagarna slagit fast att exorcism av minderåriga är OK. Med andra ord så är handlingar som normalt sett skulle betraktas som misshandel och olaga frihetsberövande, helt acceptabla i religionens namn. Domstolen slår dessutom fast att rättslig inblandning i frågor som rör exorcism rör sig om ett olagligt ingrepp i religionsfriheten.

Man får hoppas att schizofrena, epileptiker, samt andra som uppvisar de typer av beteenden som kyrkan kommit att uppfatta som "demoniska", inte har oturen att ha religiösa föräldrar.

FRA gör självmål

FRA JK-anmäler bloggare; orsaken är förmodligen att bloggaren i fråga, Henrik Alexandersson, har publicerat handlingarna om de 103 avlyssnade som orsakade anmälan till Datainspektionen.

Rör det han gjort då sig om ett brott? Jag skulle, efter att ha läst på lite om yttrandefrihetsbrott, onekligen säga JA! på den punkten; flera brott dessutom. Förutom att publicera sekretessbelagd information har han dessutom förmodligen begått brott mot personuppgiftslagen eftersom han var oaktsam nog att inte rensa bort passnummer/personnummer ur handlingarna.

Men var FRAs anmälan genomtänkt? Knappast. Om de tror att de kan skrämma bloggarna till tystnad på det här sättet tror de fel.

Om det, mot all sans, blir så att Henrik Alexandersson fälls för yttrandefrihetsbrott, men FRA frias för det brott de begått (nämligen avlyssning av kabelbunden trafik), kommer nog folkopinion och media fullkomligt krossa FRA.

Det enda anmälan kommer att leda till är att fungera som ytterligare tändvätska för kampen mot FRA. Det är bra. Kanske kommer Henrik Alexandersson att straffas för det brott han (förmodligen) begått, på samma sätt som Jan Guillou m.fl. dömdes för avslöjandena kring IB. Liksom Guillou kommer dock förhoppningsvis Alexandersson att gå till historien som en person med civilkurage som vågat stå upp mot storebrorssamhället.

Så juridiskt sätt är FRAs handlande, för en gångs skull, helt rätt. Men hade de tänkt till det minsta lilla hade de nog insett att de gräver sin egen grav med den här anmälan...

söndag 27 juli 2008

DRM drabbar kunderna

Trots varningar om riskerna med att köpa DRM-begränsad musik är det många som har handlat sådan. En av dessa butiker, Yahoos Unlimited Music Store har nu lagt igen. Resultatet? Kunderna kan inte längre flytta sin musik till en annan dator utan att först bränna ut den till CD och sen rippa den igen (och sålunda förlora ljudkvalitét).

Namnet på Yahoos butik är onekligen ironiskt, med tanke på de begränsningar som musiken hade i och med DRM. Än mer ironiskt blir det om man känner till namnet på den DRM-begränsning som använts: Plays for Sure, Microsofts DRM-teknik.

Fast det är klart, "Limited Music Store" och "Probably Plays as Long as We Can Be Bothered and You Don't Use Anything Else Than Windows" har ju inte riktigt samma klang.

Inte konstigt att många föredrar att införskaffa sin musik via fildelning. Själv köper jag fortfarande CD-skivor och rippar dem till Ogg Flac; visserligen har ljudkvalitén på CD-skivor gått utför sedan det s.k. Loudness War började, men så länge jag inte kan få tag på mastrar direkt rippade till Flac finns det inte så många alternativ (vissa artister, Nine Inch Nails som främsta exempel, har börjat släppa sina alster på just det sättet. Gratis, dessutom!).

tisdag 22 juli 2008

Klockrent blogginlägg om heteronormativitet

Ibland kommer blogginlägg som är så klockrena att man funderar om det är lönt att man själv skriver nåt på samma ämne... Här är ett sådant: "Öppet brev till alla heterosexuella" på bloggen Åsiktstorped (en för mig ny bekantskap som jag hittade in på av en ren slump).

Sommaren "tillhör" Sveriges Radio

Sveriges kanske mest uppenbara exempel på det idiotiska med den nuvarande immaterialrätten är nog att Sveriges Radio har varumärkesrätten för ordet "Sommar". ICA bad nyligen Patent- och registreringsverket (PRV) att häva detta, men PRV avslog ansökan.

Sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar, sommar

Hoppas nu bara att inte SR stämmer mig...

Tungt borgerligt nätverk mot FRA

Trots att Åklagarmyndigheten visar på sin okunskap genom att inte inleda förundersökning mot FRA, så får FRA-ivrarna ändå en allvarlig motgång den här veckan.

Idag presenterade sig nämligen ett tungt borgerligt nätverk mot FRA för första gången på DNs debattsida. Härlig läsning. Framförallt är det trevligt att se att åtminstone två ledamöter i Centerpartiets styrelse är mot FRA-lagen (SvDs notis finns här). Förhoppningsvis kan nätverket få liv i interndebatten inom de borgerliga partierna.

Några namn lyser dock med sin uppenbara frånvaro; Niklas Wykman, MUFs förbundsordförande är en, Birgitta Ohlsson, som tidigare påstått sig vara FRA-motståndare (men som mesade ur i omröstningen och lade ned sin röst) är en annan. Centerpartiets två stora svikare, Fredrick och Annie skall vi väl inte ens tala om...


Det nybildade nätverket huserar förresten här.

måndag 21 juli 2008

mAx vinner slaget om burgarna, UEFA dåliga förlorare

Slutet (?) på sagan om mAx, Borås, McDonald's och UEFA kom igår; UEFA beslutade att flytta matcherna från Borås då mAx inte på ett tillräckligt acceptabelt sätt gav vika för UEFAs planekonomiska idéer.

Inte ens mAx kompromissförslag, nämligen att stänga sin restaurant i arenan före, under och efter match, och istället sälja från mobila kök utanför accepterades. Till saken skall nämnas att McDonald's i Sverige inte hade något emot att mAx skulle ha sin restaurant öppen, det var bara UEFA och McDonald's i Europa som protesterade.

torsdag 10 juli 2008

Så fick Bush sin FISA Amendment Act till sist

Efter många turer hit och dit har amerikanska senaten nu röstat igenom FISA (Foreign Intelligence Service Act) Amendment Act, som utöver att likt FRA-lagen ge grönt ljus till avlyssning av personer i utlandet utan rättslig prövning, även ger amnesti till de telebolag som hjälpt FRAs motsvarighet i USA, NSA, att utföra sådan avlyssning tidigare.

Så nu har FRA-kramarna i alla fall ett land att hänvisa till när vi omber dem att peka ut nåt land medger lika långtgående massavlyssning som FRA-lagen medger.

Tragiskt för USAs medborgare. Tragiskt för andra som drabbas. Tragiskt för utvecklingen i världen.

FRA och IT-företagen

Åtta direktörer från tunga IT-aktörer i Sverige har idag gått samman i en artikel i DN och skriver om hur FRA-lagen jagar bort IT-företag från Sverige och hotar svensk konkurrenskraft.

Försvarsminister Sten Tolgfors viftar bort kritiken. Att en moderat politiker så lättvindigt viftar bort kritik från näringslivet, kan inte ses som annat än det yttersta tecknet på att Moderaterna verkligen förvandlats till Socialdemokraterna v2; totalt ignoranta kring det faktum att det är företagens väl som gör att jobb skapas.

Ignorerar man IT-företagen oro riskerar man att borra en viktig del av näringslivet i sank. Det är förresten inte bara IT-företagen som har orsak till oro. Det finns en stor risk att alla internationella företag i Sverige kommer att känna oro för att deras trafik skall avlyssnas. Läkemedelsindustrin, exempelvis, besitter en enorm mängd hemlig information, information värd mångmiljardbelopp.

Och även FRAs syfte inte är att avlyssna företag, och även om staten uttryckligen förbjuder dem att så göra, så kommer ändå företagen att i ryggmärgen veta, att FRA har möjligheten att så göra.

Denna oro kanske inte får företagen att flytta ut sin verksamhet på stört, men nästa gång ett företag väljer mellan att investera i Sverige och ett land med färre Orwellianska tendenser, kommer de förmodligen att väga in vetskapen om att FRA massavlyssnar all kommunikation in och ut ur Sverige.

Har vi verkligen råd att ta den risken?

FRA-lagen och Almedalsveckan

Seminaret "Efter FRA-lagen" under Almedalsveckan var välbesökt, men som väntat kunde förespråkarna inte förstå sig på kritikernas farhågor. De kan inte inse att vi inte motsätter oss det syfte som lagen sagts ha (skydd av nationell säkerhet), utan det den medför och medger, nämligen att den möjliggör allmän spaning på alla svenska medborgare.

Mikael Odenberg försvarar FRA-lagen med argumentet "Utan teknikneutral lagstiftning kan vi lika gärna lägga ned FRA. Då blir vi beroende av andra länders underrättelsetjänst."

Sverige har idag i stort sett inget militärt försvar. Detta därför att regeringen inte ser någon hotbild. Risken för en invasion från Ryssland bedöms som osannolik. Norge, Finland och andra grannländer känns knappast som farliga hot heller. Så allmän signalspaning i syfte att bekämpa militära hot känns överdrivet, framförallt eftersom vi ändå inte har något försvar att möta eventuella hot med.

Signalspaningen sägs också vara till för att förhindra cybersabotage. Men de främsta hoten mot våra datornät är överbelastningsattacker (samt, sett till förlorad arbetstid, spam och virus). Dessa utförs med hjälp av så kallade botnät. När attackerna väl utförs gör signalspaningen ingen nytta. Innan så sker är det endast virusens spridning som spaningen kan kartlägga. Jag tvivlar på att FRA tänker göra datorintrång på de datorer som blivit smittade i syfte att rensa dem från virus, trojaner, maskar och liknande.

Signalspaningen skall yttermera användas till att skydda svensk trupp på kommendering i andra länder. Räck gärna upp en hand ni som på allvar tror att självmordsbombare i Afghanistan koordinerar sina attacker via Sverige, eller för den delen via internet överhuvudtaget.

Terrorism och smuggling av kärnteknologi nämns också i debatten. Hittills har, låt se nu, noll terroristaktioner inträffat i Sverige de senaste 25 åren eller så. Palmemordet och mordet på Anna Lindh har dock nämnts som exempel. Men jag tvivlar på att vare sig Mijailo Mijailović eller Christer Pettersson ägnade alltför många minuter åt planering av dåden, i alla fall inte på ett sånt sätt att de kommunicerat dessa planer med andra.

Sveriges neutralitet samt till största del positiva agerande utrikespolitiskt har givit oss väldigt få fiender. Visserligen kan vissa incidenter, såsom Muhammedhundarna, säkert ha retat upp en och annan, men att ägna sig åt massavlyssning för att skydda sig från enstaka vettvillingar, är som att skjuta mygg med kryssningsrobotar.

Så frågan är varför FRA överhuvudtaget behöver ägna sig åt allmän signalspaning på hemmaplan. Att mobila signalspaningsanläggningar medföljer förbanden som sänds på FN-uppdrag skulle kännas fullt motiverat. Att FRA på uppdrag av polis, säkerhetspolis, försvar osv vid specifika hot efter domstolsbeslut ägnar sig åt spaning mot individer eller grupper känns rimligt.

Att FRA lyssnar på allt i hopp om att kanske möjligen snappa upp nåt misstänkt är däremot bortom all rimlighet.

Så vad vi har är i slutänden en lag som enbart kommit till för att åter ge FRA den makt de hade under kalla kriget, nämligen möjligheten att avlyssna östblocket och på så sätt få tillgång till information som kan användas i byteshandel med USA. Men skall vi verkligen ha en myndighet vars enda egentliga syfte är att spionera på främmande makt för att få material för kohandel?


Apropå just ingenting, så innehåller filmen Enemy of the State från 1998 (en för övrigt väldigt bra film) ett citat som passar fantastiskt bra in på FRA-lagen.

This bill is not a first step to the surveillance society. It is the surveillance society.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Take-away oblat får katoliker att gå i taket

Den katolska världen (iaf i Florida) är rasande efter att en student vid University of Central Florida tagit med sig en oblat från nattvarden utan att äta den. Studenten, Webster Cook, har av katolikerna blivit anklagad för hatbrott (!), fått sitt handlande jämfört med kidnappning (!!) och till och med mordhotats (!!!). Hans till synes oskyldiga handling har kallats en dödssynd (dödssynder finns för övrigt varken omnända i gamla eller nya testamentet; de är ett kyrkligt påfund) och till råga på allt har inte universitetet rakryggat stått upp och stöttat honom, utan istället poängterat hur viktig deras relation med den katolska kyrkan är.

Webster Cook gav till sist upp och returnerade oblaten. Detta verkar dock inte vara nog, vissa kräver nämligen att universitetet skall stänga av honom för hans agerande, och universitetet har lämnat dörren öppen för prövning om en sådan begäran inkommer.

Katolikernas reaktion är dock inte helt oförklarlig. De flesta kristna sekternakyrkorna är eniga om att nattvarden är en symbolisk rit, men hos ett fåtal, däribland katolikerna, ingår det i dogman att vinet verkligen förvandlas till Kristi blod när det helgas, och att oblaten verkligen förvandlas till Kristi lekamen.

Tolkar man dogman stenhårt rör det sig alltså verkligen om att Cook har tagit med sig en bit av Kristi lekamen ut från nattvarden.

Men varför löste inte kyrkan problemet genom att helt enkelt förklara att oblaten visserligen förvandlas till Kristi lekamen när den helgas, men att detta endast gäller om oblaten intas under nattvardsceremonin av en rättroende?

Då hade ju Cook suttit där med en vanlig bit vetekex. Katolikerna hade kunnat peka finger och skratta lite överlägset "Haha, han tror verkligen att det där kexet är heligt, inser han inte att det bara utgör Kristi lekamen i samband med nattvarden?"

Om oblaten förvandlas till Kristi lekamen rent materiellt, torde det vara tämligen enkelt att på vetenskaplig väg upptäcka skillnaden mellan en helgad oblat och en icke-helgad oblat, så detta kan rimligen inte vara fallet (det vore ju dumt av katolska kyrkan att hävda något som faktiskt går att motbevisa när det istället finns möjlighet att hänvisa till metafysik).

Sålunda måste det vara någonting spirituellt som skiljer mellan helgad och icke-helgad oblat (den helgade oblaten har ett metafysiskt attribut som den icke-helgade oblaten saknar). På grund av detta känns det i alla fall för mig som att kyrkan är på hal is om de påstår att oblaten som Cook fick med sig hem utgjorde Kristi lekamen.

Katoliker, liksom de flesta andra kristna, hävdar ju nämligen att deras gud är allsmäktig. Om så är fallet torde det vara en hädelse att hävda att icke-rättrogna skulle givas möjlighet att förtära Kristi blod och Kristi lekamen, än mindre en möjlighet att skymfa detsamma. Rimligen skulle en allsmäktig gud bara låta rättrogna ta del av nattvardens "äkta" funktion. Övriga skulle få i sig en munfull vin och en torr bit vetekex.

Som budordet säger, "du skall icke bära falskt vetebröd i din väska". Eller nåt sånt.

onsdag 9 juli 2008

Vad FRA får lagra information om

Från försvararna av FRA-lagen har det noga poängterats att FRAs signalspaning minsann bara syftar till att insamla information om mönster i kommunikation, för att hitta terrorister, militära hot mot rikets säkerhet, grov brottslighet samt cyberterrorism. I fjol, innan den nya FRA-lagen antogs, reviderades reglerna kring vad FRA får lagra information om.

Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

1 kap, 11 § Personuppgifter får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Uppgifter som beskriver en persons utseende skall alltid utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.

Vid sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp endast om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen

Visserligen säger reglerna att personer inte enbart får behandlas på grund av dessa kriterier, men låt oss då säga att det grundläggande kriteriet är "personer som har vapenlicens". Då kan man sedan samla in den övriga informationen som bonus och köra lite korsreferenser.

Man kan då undra vilken typ av sexualliv utgör grunden för en extra farlig terrorist, vilka fackföreningar som är ett hot mot rikets säkerhet, vilka religiösa organisationer som sysslar med cyberterrorism, samt vilken typ av hälsoprofil anses som extra sannolik att syssla med grov brottslighet.

Är det månne den mindre kända militanta schlagerbögmaffian som avses? Den väpnade grenen av Lärarnas Riksförbund? Pingstkyrkan 133+ h4xx0r5? Scouternas kokainsmugglande?



Men de mest skrämmande delarna är dock ändå dessa två paragrafer:

1 kap, 15 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till uppgiftssamlingar.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar ytterligare föreskrifter eller beslut i enskilda fall om omfattningen av direktåtkomsten.

Med andra ord: regeringen kan begära ut information bäst den behagar, samt ge andra myndigheter samma privilegium.

1 kap, 17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt.

Kort sagt: FRA kan kohandla med information om dig bäst de behagar.

För att göra oss bättre till mods finns självklart en möjlighet att få ut information om dig själv:

2 kap, 1 § Försvarets radioanstalt är skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller ej.

Så långt så väl, eller hur?

2 kap, 2 § Information enligt 1 § behöver inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte fått sin slutliga utformning när ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. Detta gäller dock inte om uppgifterna har lämnats ut till tredje man eller, när det gäller löpande text som inte fått sin slutliga utformning, om uppgifterna har behandlats under längre tid än ett år.

Med andra ord behövs inte anteckningar om dig lämnas ut, inte heller dokument som inte korrekturlästs.

1 kap, 3 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte i den utsträckning sekretess hindrar att uppgifterna lämnas ut till den registrerade.

Sen var det ju det här med sekretess, förstås. Om de fortfarande vill hemlighålla att de har information om dig kan de alltid hänvisa till sekretess. För om sekretess råder behöver de ju inte förklara varför sekretess råder. Frågan är om de ens behöver röja att sekretess råder.


Christer Emhede, jurist, skriver in en intressant artiken i Svenska Dagbladet att FRA-lagen kan vara olaglig, någonting många av oss FRA-motståndare länge hävdat. Men det intressanta i hans artikel är framförallt följande stycke:

Att vi ska kunna förlita oss på att alla statliga institutioner handlar korrekt är en självklarhet men bör likaså inte vara vårt enda skydd för den personliga integriteten eller demokratin. En lag angående signalspaning kan lätt missbrukas och måste därför lämna minimalt av beslutsfattande makt i händerna på den verkställande instansen.

Det är här själva kärnpunkten i problemet med FRA och deras verksamhet ligger, samt med regeringens agerande i frågan i allmänhet. För i en demokrati skall medborgarna aldrig någonsin behöva frukta staten. Det är staten som skall frukta sina medborgare. Det är denna fruktan som skall hålla staten i schack och tillse att staten ärligt ägnar sig sitt syfte.

Argumentationen kring FRA-lagen har dock byggt på argumentet att "Lita på oss, vi kommer att sköta oss, vi tillhör ju staten!". Detta från en myndighet som i strid med det uppdrag de har även tidigare ägnat sig åt trådbunden signalspaning...

Ryssland, inte terrorister, målet för FRA

SvD skriver om att Ryssland är målet för FRA. Även DN skriver att FRA-lagen är riktad mot Ryssland. För oss som länge varit aktiva i FRA-frågan kommer Svenska Dagbladets "avslöjande" inte som någon nyhet. Men det är trevligt att höra att Tolgfors indirekt erkänner att det är spionage mot Ryssland och ko-handel med USA som ligger bakom regeringens panikbeslut kring FRA-lagen, inte jakt på terrorister, tung brottslighet eller liknande. Förhoppningsvis kan det här sätta ännu hårdare press på regeringen.

tisdag 8 juli 2008

"En vacker dag"...

Som om inte absurt fascistoida säkerhetskontroller och regler på flygplatserna vore nog (inklusive automatvapenbeväpnade vakter), har DHS (Department of Homeland Security) i USA nu börjat fundera i banor kring införande av GPS-utrustade chockarmband, kompletta med passagerarinformation samt information om dennes baggage.

Självklart är intresse för en teknik inte detsamma som att faktiskt införa tekniken, men det är skrämmande nog att de ens funderar i sådana banor.

Skydda din information mot snokande ögon

I tider som dessa, då "säkerhets"kontrollanter på flygplatser (iaf i USA och UK) kan kräva att få tillgång till innehållet på din disk (och ge dig fängelse om du vägrar dekryptera innehållet), kan det vara skönt att veta att det finns lösningar på problemet.

TrueCrypt är en sån lösning, och igår släpptes TrueCrypt 6.0. Visserligen är jag som Debianutvecklare lite besviken att de inte använt en licens som uppfyller DFSG (Debian Free Software Guidelines), men mjukvaruutvecklarna måste självklart själva få bestämma vilken licens de använder.

Bloggare ses som ett hot mot de rådande strukturerna även i Ryssland

Tätt i hälarna på EUs förslag om registrering av alla bloggare och Irans förslag att införa dödsstraff för bloggande om vissa känsliga ämnen, har nu Ryssland fällt en bloggare som kritiserade polisens metoder för uppvigling.

Bloggar ersätter i allt större utsträckning tidningarnas debattsidor som den plats där politiker ger uttryck för sina åsikter. Vad som skiljer blogosfären från debattsidorna är dock att inte bara politiker får en syl i vädret. Även medelsvensson kan få ge uttryck för sina åsikter i en blogg; inga spaltmillimeter sätter gränserna för antal och längd på debattinläggen, inga klåfingriga redaktörer bestämmer huruvida ämnet är intressant nog att förtjäna publicering eller ej.

Blogosfären må innehålla material av starkt skiftande kvalitet, men den innehåller också ett betydligt större spektrum av åsikter samt ett möjliggör att ett betydligt bredare utsnitt av befolkningen kan göra sin röst hörd.

Internet har inneburit ett paradigmskifte, men till syvende och sist är nätet bara ett nytt media. Trots detta verkar politiker, både i Sverige och annorstädes, anse att yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet, meddelarfrihet, brevhemligheten och ett flertal andra rättigheter och friheter plötsligt inte är applicerbara.

Fri- och rättigheter som den grå massan tar som självklara och skulle protestera högt över om de inskränktes för "gammelmedia", stampas det hejvilt på när internet är inblandat.

Jag har envist hävdat att det inte finns någonting fundamentalt som gör att yngre är mer "internetmogna" än äldre, men jag har börjat inse att jag har fel. Det rör sig dock inte om datorvana; att lära sig att använda en dator kan de flesta göra, oavsett ålder.

Vad det rör sig om är förmågan att förutsättningslöst acceptera att nätet bara är ett i raden av kommunikationsformer. E-post är en ny typ av brev. Bloggar är den nya tidens pamfletter och debattsidor.

Vad de som inte vuxit upp med nätet som en del av vardagen måste lära sig att förstå, är att nätet inte är ett hot mot demokratin, utan en möjlighet att stärka demokratin. Hotet mot demokratin är de försök som görs för att inskränka dina fri- och rättigheter på nätet.

Om du inte accepterar att dina brev ångas upp och läses av staten, acceptera då inte heller att din e-post scannas.

Om du inte accepterar att du registreras för att du delar ut politiskt eller religiöst material, acceptera då inte heller registrering av bloggare.

söndag 6 juli 2008

Dödsstraff för bloggande i Iran?

Hur otrevligt än EUs förslag att kartlägga bloggare må vara, så är det inte ens i närheten av det lagförslag som skall tas upp till diskussion i Iranska parlamentet. Lagförslaget syftar till att införa dödsstraff för
Establishing weblogs and sites promoting corruption, prostitution and apostasy
(Apostasy innebär att ta avstånd från sin religion).

Jag hoppas att Irans parlament tar förnuftet till fånga och avslår lagförslaget.
 
Rösta på Piratpartiet till EU-parlamentet