Snar utförsäljning av statliga bolag
Listan över vilka företag som skall säljas får mig att fundera lite...
- Telia/Sonera - telekom
- Nordea - bank
- SBAB - börsoperatör
- OMX - bolåneföretag
- Vin och sprit - ...
- Vasakronan - fastighetsbolaget
Varför har staten överhuvudtaget ägt en börsoperatör? Nordea gissar (och hoppas) jag enbart har varit statligt på grund av någon räddningsaktion, men OMX? Och varför har inte Nordea sålts ut tidigare? Att Telia samt Vin och Sprit är statliga har ju i alla fall en historisk bakgrund; telemonopolet respektive alkoholmonopolet.
Men (S)taten har mig veterligt aldrig haft börsmonopol, bolånemonopol eller fastighetsmonopol.
Många socialister ifrågasätter självklart utförsäljningar av statliga företag; inte så konstigt eftersom det ju går tvärt emot idén om socialisering av privata företag. Men bara de mest extrema kommunisterna vågar vara ärliga nog att nämna socialiseringstanken som orsak. Detta eftersom de innerst inne vet att majoriteten av Sveriges befolkning inte stödjer socialiseringstanken.
Huvudargumentet brukar istället vara att de statliga företagen drar in pengar och att staten därför kommer att göra förlust på utförsäljningarna sett till ett längre perspektiv. Jag håller med deras analys, men inte deras slutsats. Ja, företagen drar in pengar till staten. Ja, staten kommer förmodligen att få lägre intäkter än tidigare. Men detta får inte tas som en förevändning att behålla företagen i statlig ägo.
Statligt ägande förvrider konkurrensvilkoren på marknaden. Två lysande exempel är Svenska spel samt Vin och sprit. Statligt ägande innebär också att om företagen börjar gå med förlust så blir skattebetalarna lidande. Men till syvene och sist är ändå huvudargumentet för utförsäljning att staten inte skall syssla med vinstdrivande verksamhet. Staten skall fokusera på sina kärnverksamheter. Staten skall upphandla tjänster, inte utföra tjänster. Staten skall sätta direktiv, inte utföra dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar