Socialdemokraternas förvridna syn på rättvisa

Den socialistiska synen på rättvisa är intressant. I en artikel i Dagens Nyheter hävdar socialdemokraterna att de vill ha rättvisare skatter. Rättvisare skatter innebär i deras ögon bibehållen förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, samt lägre skatter för "vanliga löntagare".

Men vad är egentligen rättvist med förmögenhetsskatten? Rättvisa innebär ju att alla behandlas lika. Förmögenhetsskatten är inte rättvis; den drabbar bara de som sparat eller investerat sina pengar. De som tjänat lika mycket men som istället slösat bort pengarna på en gång drabbas inte av förmögenhetsskatt. Det enda som gör förmögenhetsskatten till en "triumf" är dess namn. Det är självklart att en skatt som säger sig beskatta de förmögna går hem i ett land där det anses fult att vara framgångsrik.

Samma sak gäller fastighetsskatten. Det finns ingenting rättvist med att personer som bott hela sitt liv i ett hus plötsligt skall tvingas sälja för att grannarna gjort bra affärer när de sålt sina hus, på grund av att området plötsligt blivit mer populärt av ett eller annat skäl (tyvärr är den fastighetsavgift som införs istället inte någon höjdare heller, men den är i alla fall mindre godtycklig och saknar överraskningsfaktor).

Den enda formen av rättvis skatt som finns är platt skatt. Alla betalar samma procentsats oavsett inkomst. Då betalar en låginkomsttagare sett till kronor och ören en liten summa och en höginkomsttagare betalar en stor summa, men båda får behålla lika stor del av varje intjänad krona (är det inte tragiskt förresten att man talar om hur mycket man får behålla av sin lön, som om det vore någonting av naturen givet att skall tvingas avstå delar av sin lön).

Platt skatt har egentligen bara ett problem; det pedagogiska. Ett nästan hundraårigt konstant socialistiskt styre har gjort att den nuvarande skattemodellen, där utbildning, företagsamhet och investeringar betraktas som någonting fult som skall bestraffas, ses som någonting självklart. Så självklart att ingen ens kan tänka sig tanken att ifrågasätta systemet.

Att läsa den socialdemokratiska skuggbudgeten får mig gång på gång att dra på smilbanden. De skriver om hur viktigt det är med småföretagsamhet och att de vill minska arbetslösheten. Det är fascinerande att de inte förrän nu verkar ha insett detta. Tidigare har det varit storföretagen som varit viktiga och den "öppna" arbetslösheten som varit relevant. Visserligen är det trevligt att även sossarna tänker om och följer i alliansens fotspår, men de har mycket kvar att bevisa.

Skuggbudgeten innehåller många floskler och få konkreta förslag. En sak håller jag dock med om: "Tillsynen av religiösa friskolor ska förbättras genom skärpta regelverk och uppföljning. Skolor som inte lever upp till kraven ska kunna få tillståndet indraget med omedelbar verkan". Men det är nånting som bör tillämpas på alla skolor, friskolor eller kommunala skolor, religiösa skolor eller ej.

En skolas lämplighet skall inte bedömas baserat på vilka som driver den, utan på vad den lär ut och hur effektivt detta sker. Däremot är det självklart att staten skall ställa vissa grundkrav på undervisningen, såsom att kreationism (eller, såsom det så "vackert" numera kallas, intelligent design) inte får föras fram som en vetenskaplig teori istället för eller jämsides med evolutionsläran, samt att religionsundervisningen måste vara allsidig och kritiskt granskande snarare än dogmatisk och fokuserad på en enda lära.