Artisterna gynnas av fildelning

Precis som många av oss som kämpar för en moderniserad upphovsrätt och mot drakoniska lagar i stil med IPRED, så gynnas artisterna av fildelning (även Dagens Nyheter skriver om hur Artisterna är vinnare på fildelningen). De enda som drabbas ekonomiskt av fildeningen är skivbolagen (och det är ju inte så konstigt, eftersom fildelningen fått konsumenterna att spendera mer pengar på konsertbiljetter och annat som går en rätare väg till artisterna).

Det bör noteras att även upphovsrättsorganisationerna har ökat sina intäkter sen fildelningen tog fart -- kanske på grund av alla pengar de drar in på utpressarbrev och absurda stämningar.

Det senaste decenniet har artisternas intäkter (enligt musikbranschens egna siffror) ökat 35%, främst på grund av ökade intäkter från livespelningar.

Frågan är hur länge det dröjer innan skivbolagen ifrågasätter den här rapporten. För om artisterna inser att fildelningen gynnar dem kanske de slutligen gör uppror mot skivbolagens kontraproduktiva angrepp mot artisternas egentliga arbetsgivare -- konsumenterna.

Övervakningsfamiljen får fler storebröder?

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet skall nu en snabbutredning tillsättas för att ge Säpo rätten att avlyssna utan FRA.


Det är oroväckande att skydded för vår integritet nu har devalverats till den grad att en snabbutredning anses tillräcklig.

Det är än mer oroväckande att detta inte verkar ha fått lika mycket uppmärksamhet som FRA-frågan fick.

Det som är mest skrämmande är dock Johan Pehrsons (Fp:s ledamot i justitieutskottet) kommentar:

Säkerhetspolisen skämde ut sig i sitt tidigare remissvar där de var grovt kritiska

Vad Pehrson alltså säger är att det inte är acceptabelt att kritisera integritetskränkande förslag. Varför då överhuvudtaget skicka förslagen på remiss? I stort sett varenda remissinstans kritiserade ju FRA-lagen, men kritiken bara viftades undan.


Slutligen kan man notera att nyspråksomskrivningen "spana" används i artikeln, istället för det mer korrekta "avlyssna". Sanningsministeriet verkar göra ett utmärkt jobb i det tysta.

Schweiziska pirater

Schweiz Piratparti har haft sitt första årsmöte. För de som inte behärskar tyska, så står det ungefär att Schweiz piratparti hade sin första generalförsamling igår och valde Denis Simonet som ordförande (som varit interimistisk ordförande sedan partiet grundades). De bildades i juni och har ungefär 600 medlemmar; cirka 70 stycken av dessa närvarade på årsmötet.

Artikeln nämner även de svenska och tyska piratpartierna.

Ett mandat, med ett extra skuggmandat

När alla röster från valnatten preliminärräknats (sluträkning pågår, för att fastställa personvalsröster) så har Piratpartiet 7.1% av rösterna. Smaka på den! 7.1%!. Detta för ett parti som belackarna klassat som ett enfrågeparti. Klubbas dessutom Lissabon-fördraget igenom (vilket jag, till skillnad från många andra pirater, faktiskt hoppas på), så kommer Piratpartiet att knipa ett till mandat - fram tills dess att detta är avgjort har Pp ett skuggmandat utan rösträtt.

Ser man på vallokalsundersökningarna, så är Pp största parti i ålderskategorin 18-30. Gammelpartierna och samhällsvetarna har redan skyndat att förklara att Pp knappast kan hoppas på samma väljartillströmning i kommande val - att det här enbart var nyhetens behag. Men den den unga generationen som röstat piratlila i det här valet finns ju kvar i nästa val. Ungdomar minns. Om gammelpartierna inte har ändrat sig inför nästa val så kan det bli piratlila i riksdagen också.

Nu skall sägas att jag innerligt hoppas att Pp inte behövs i nästa val. Att våra riksdagspartier tagit sitt förnuft till fånga och börjat föra en politik till skydd för, istället för i strid mot, den personliga integriteten. Att de börjat föra en politik som delar kultur och skyddar privatliv, istället för skyddar kultur och delar privatliv. Att de inser att även kommunikation över nätet måste skyddas av brevhemligheten.

Jag tror dock inte på detta. Nu har vi ett år på oss att se hur gammelpartierna reagerar och regerar. Vi har också ett år på oss att se om Piratpartiet står för sina åsikter nu när makten väl finns där, eller om makt alltid korrumperar.

Jag tror och hoppas att Pp även kan ta plats i riksdagen nästa val. För även om jag i själ och hjärta är liberal och Centerpartist, så kan inte urholkningen av de grundlagsbefästa (!) rättigheterna till ett privatliv, till personlig integritet och till rättssäkerhet få fortgå.

Det kan inte vara rimligt att upphovsrättsmaffian skall få ha en juridisk gräddfil, där de ges tolkningsföreträde på svenska lagar och där domarkåren är ständigt är misstänkt jävig.

Det kan inte vara rimligt att skräck för terrorattacker mot vår demokrati skall få bli vad som orsakar den faktiska urholkningen av vår demokrati.

Till sist vill jag avsluta med ett citat:

Faktum är att det inte blev några personer i detta personval som segrade i gårdagens val. Det var idéer. Vad Piratpartiet har för toppkandidat är det få som minns - det var deras idéer om personlig integritet och frihet på nätet som var det viktiga och gav denna uppstickare plats i EU- parlamentet.

-- Göran Greider, Dala-Demokratens ledarsida, 2009-06-08.

När privatpolisen inte räcker till kommer militären!

Frankrike, en av Bodströmsamhällets och immaterialrättsmaffians största ivrare, har gjort det igen.

Baserat på information från ALPA, den franska motsvarigheten till MPAA, har fransk militär (!) använts för att stänga ned en torrent tracker.

Alla rättsövergrepp rörande The Pirate Bay i all ära, men jag tror att vi har en ny etta på topp tio över immaterialrättsrelaterade övergrepp.

Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer, men privatpersonerna offras

IDG skriver om hur Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer. Jag citerar:

För ett företag med 300 datorer skulle det kosta 60 000 kronor per år – oavsett hur stort intresset för den webbsända kanalen är bland de anställda. Det nya förslaget innebär att varje företag betalar en licens, oavsett antalt tv-mottagare.

Ett företag med 300 datorer (där förmodligen minst 280 är desktopmaskiner eller bärbara) har förmodligen i storleksordningen 250 anställda. För ett sånt företag motsvarar 60 000 kronor/år kanske 2 månadslöner för en av deras anställda.

Inte direkt någon chock för ett företag.

För en lågavlönad privatperson motsvarar däremot 2000 kronor/år, 167kr/månad, en rätt betydande summa. För en student med fullt studielån och studiemedel rör det sig om 2 procent av tillgängliga medel. Då bör man dessutom ta i beaktande att det rör sig om lånade pengar.

Att TV-licensen är en separat avgift som måste administras av en separat myndighet är ett enormt resursslöseri som bara kan förklaras av behovet att skapa låtsasjobb. Att avgiften dessutom är fast och inte baserad på årsinkomst slår hårt mot låg- eller nollinkomsttagare.

Att personer som varken har TV eller intresse av att se på SVTs sändningar ändå skall tvingas betala bara för att de har en dator, är helt absurt.

Tekniken som behövs för att göra TV-sändningar begränsade till de som har ett abonnemang har funnits sedan många år tillbaka. Nu när alla ändå tvingats skaffa digitalboxar har dessutom alla som har en TV-mottagare i syfte att se SVTs sändningar den utrustning sådan teknik kräver. Tekniken som behövs för att enbart låta de med abonnemang komma åt webbsändningar finns även den.

Utnyttja den!

SVT skall antingen vara licensbelagd och enbart tillgängligt till betalade, eller allmänt tillgängligt och finansierat genom beskattning. Allt annat är hyckleri, snedvriden ekonomisk politik, men framförallt ett utslag av kultursocialism.

Om SVT tror att deras programutbud är tål konkurrens, så är licensavgift och kodade kanaler rätt tillvägagångssätt.

Om SVT tror att deras programutbud inte tål att konkurrensutsättas, må det sen vara för det är för nischat eller för att det helt enkelt inte håller tillräckligt hög kvalité, är skattefinansiering det enda rätta sättet.

Jag vet att farhågor finns att skattefinansiering innebär en risk för politikerstyre över SVTs sändningar. Jag vet att det finns en illusion bland SVTs medarbetare att de är sakliga och politiskt neutrala (i min mening är nyhetsrapporteringen, magasinprogramen, osv, väldigt rödfärgade -- visserligen innebär det att de lyckats med att vara oberoende från regeringen, men knappast att vara politiskt neutrala). Men licensavgift är ingen garanti för politisk neutralitet. Skattefinansiering är ingen garanti för politikerstyre.

Faktum är att vi idag har regler som tydligt förbjuder ministerstyre. Vi har dessutom strikta regler kring pressfrihet. Om media är rädda för att detta skall hotas (trots att tidningarna inte verkar känna sig direkt hotade av att presstödet skall underminera deras oberoende), så är det snarare ett tecken på att vår grundlag ytterligare behöver stärkas.

Jag har röstat - har du?

Jag har gjort min medborgerliga plikt. Jag har röstat i EU-parlamentsvalet. För första gången sedan jag blev röstberättigad har jag röstat på ett annat parti än Centerpartiet.

Det känns tungt. Det kändes oerhört svårt. Det kändes rent utav fel. Men det hade känts ännu mer fel att rösta på Centerpartiet. För Centerpartiet driver inte sin egna politik på riksdagsnivå. Då är det svårt att tro att de kommer att göra det på EU-nivå.

Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft någon FRA-lag idag. Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft IPRED1 idag. I ett sånt läge hade jag visserligen fortfarande haft mer gemensamt med Piratpartiet i upphovsrättsfrågor, men i övrigt hade jag kunnat rösta på C.

Men det är inte så verkligheten ser ut. Centerpartiet röstade enhälligt för FRA-lagen. Centerpartiet röstade enhälligt för IPRED1.

Inom kort kommer IPRED2, ACTA och Europa-patent att diskuteras på EU-nivå. I ett sånt läge måste Sveriges representanter göra allt för att IPRED2 inte klubbas igenom, att alla integritetskränkande delar av ACTA tas bort, samt att säkerställa att Europa-patenten inte medger patent på mjukvara och affärsidéer.

Jag litar inte för fem öre på Centerpartiet i dessa frågor. Jag litar inte för fem öre på vare sig Fp eller M heller. Kd är religiöst konservativa och S, V och Mp är alla, i mer eller mindre utsträckning, socialistpartier, så de går bort, oavsett vilken hållning de må ha i mina hjärtefrågor. Sverigedemokraternas politik bygger enbart på sminkad nationalsocialism, så de hamnar på svarta listan direkt. Junilistan består enbart av personer som vill att Sverige skall lämna EU, så de är inte heller något val.

Därför röstade jag på det enda pålitliga alternativet som fanns. Piratpartiet.

Många säger att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Men personlig integritet är inte en enda fråga. Det är grundval för det demokratiska samhället. IT-politik är inte en enda fråga. Stora delar av vårt samhälle bygger på internet, eterkommunikation och telekommuniation. Immaterialrätt är inte en enda fråga. Det är en mängd frågor som tillsammans påverkar vitt skilda saker som kultur, informationssamhället samt möjligheten för tredje världens sjuka och fattiga att få tillgång till medicinska preparat till vettiga priser.

Vi lever i ett samhälle som vanligtvis betecknas som kunskaps- eller informationssamhället. Ett parti vars politik bygger på IT-frågor, immaterialrätt och integritet är därför något som ligger betydligt mer rätt i tiden än exempelvis ett parti vars grundval bygger på vidskeplighet (Kristdemokraterna).

Visst, en riksdag eller ett parlament med Piratpartistisk majoritet skulle inte fungera, eftersom det finns en mängd ekonomiska frågor som Piratpartiet inte har tagit ställning i. Men Piratpartiets målsättning har aldrig varit egen majoritet. Piratpartiets uttalade målsättning är att fungera som vågmästarparti och i den vågmästarrollen framtvinga en sund integritetspolitik, IT-politik och immaterialrättspolitik.

Den dagen en svensk regering eller EU-parlament består av liberala (och, för de förtappade själar som föredrar andra ideologier, självklart även konservativa, socialistiska, osv) partier som driver en sund politik i dessa frågor behövs inte Piratpartiet längre. I ett sånt läge är en röst på PP en bortkastad röst.

Men fram tills dess att gårdagens partier har vaknat upp i 2000-talet, fram tills dess att gårdagens partier slutat läsa 1984 som en manual och istället läser den som den varning den faktiskt är avsedd som, är en röst på Piratpartiet en röst för ett friare samhälle och ett samhälle med medborgarmakt och medborgarrätt istället för FRA-makt och privatpolis.

Internet har sprungit ifrån gammelpressen

Peter Wolodarski, politisk redaktör ventilerade för ett tag sen sin frustration över att utvecklingen sprungit ifrån gammelmedia. Ja, riktigt så uttryckte han sig förstås inte. Han kallade istället de nya former för mediadistribution (såsom googles nyhetsaggregering) för parasitism. Detta i ett debattinlägg som har länkar till alla bloggar som kommenterat hans artikel... Ironiskt är bara förnamnet.

Anledningen till att jag kommenterar det här nu, relativt långt efter att inlägget publicerades, är att dagens Least I Could Do innehåller en klockren spegling av gammmelmedias skeva problemanalys.

Fri press är en grundläggande del i ett demokratiskt samhälle. Men om inte journalismen når ut till läsarna finns det liten orsak för media att stolt slå sig för bröstet som demokratins försvarare. När dessutom gammelmedia gång på gång knäpps på näsan av bloggare när det gäller bevakning av viktiga samhällsfrågor (FRA-lagen - som avskaffat brevhemligheten och nedmonterat den personliga integriten, IPRED - som legitimerat privatpolisverksamhet, ACTA - som ämnar införa ytterligare inskränknigar i den personliga integriteten), ja då är det svårt att förstå varför de alls anser sig stolta.

Visst, många bloggar skulle inte överhuvudtaget ha något innehåll om de inte kunde kommentera artiklar i tidningar, men å andra sidan är det hela dubbelriktat. En artikel som inte länkar till avvikande kommentarer är helt enkelt inte intressant för dagens läsare längre. De vill ha fler angreppsvinklar på problemet. Dagens läsare vill inte få tidningarnas allenarådande "sanning" i ansiktet. Dagens politiskt intresserade vill inte behöva lita till insändarredaktörernas godtycke när det gäller att kommentera, de vill kunna kommentera oavsett om det finns spaltutrymme och oavsett om redaktören anser att språket är bristfälligt eller innehållet provokativt.

Katolska kyrkan våldtar det sunda förnuftet

Det börjar vara ett tag sen jag skrev nåt sist, men vissa saker går det bara inte att avstå från att kommentera.

En nu 9-årig flicka i Brasilien har sedan 6 års ålder (!) våldtagits upprepade gånger av sin styvfader. Till slut blev hon gravid med tvillingar. För att förhindra att flickan dog, gjorde läkarna gjorde vad deras yrkesheder kräver av dem (och vad som varit det enda rätta även om flickan mot förmodan hade kunnat överleva graviditeten), nämligen utförde en abort. Brasiliens lagstiftning förbjuder visserligen abort, men har två undantag: våldtäkt samt livshotande situationer. I det här fallet var båda fallen uppfyllda.

Ändå fick den katolska kyrkan i Brasilien spatt och visade åter igen upp hur oerhört fel saker och ting kan gå när man litar mer på en flera tusen år gammal sagobok än sunt förnuft. Ärkebiskopen i Olinda och Recife, Jose Cardoso Sobrinho, bannlyste både läkarna och flickans mamma. Bara för att ytterligare strö salt i såren är däremot styvfadern fortfarande välkommen i kyrkan enligt ärkebiskopen, med motiveringen att "mannen visserligen gjort sig skyldig till ett avskyvärt brott, men att aborten var ett ännu allvarligare brott".

Som tur är har ordningsmakten en sundare syn på saken. Styvfadern är gripen och riskerar 15 års fängelse (som ändå känns i lindrigaste laget för något som med all sannolikhet kommer att plåga flickan hela livet).

I såna här fall skulle man kunna tro att detta agerande från Jose Cardoso Sobrinhos sida bara är någon form av ensidigt uttalande som enbart är ett utslag av en högst personlig tolkning. Men inte då. Vatikanen, via kardinal Giovanni Battista Re, konstaterar att "Det är ett tråkigt fall, men tvillingarna var två oskyldiga personer som hade rätt att leva. Livet måste alltid skyddas, attacken på den brasilianska kyrkan är orättvis".

Frågan är varför inte katolska kyrkan anser att den nioåriga flickans liv är värt att skydda?

S hyllar Obama?

Mona Sahlin och hennes sossar verkar just gör nu allt för att associera till Obamas seger i det amerikanska presidentvalet, både retoriskt och sceniskt. Till och med Obamas slogan has parafraserats: S We Can!. Gammelmedia var snabba med att inse att "Swecan", som bildas om orden skrivs ihop, är en organisation som verkar för legalisering av cannabis.

Däremot tycks alla missa den betydligt mer intressanta biten, nämligen att S så öppet hyllar Obama och hans politik. Obama står ju för en utifrån svenskt synsätt typiskt borgelig politik, långt från Socialdemokraternas unkna och bitvis reaktionära betongsocialism. Det demokratiska partiet ligger nog Moderaterna närmast om man skall jämföra med svenska partier, definitivt inte Socialdemkraterna.

Självklart är det positivt om det här är ett tecken på att S har insett att det är dags att överge socialismen, lätta på fackförbundens ledband och på allvar acceptera marknadsekonomi och liberala värderingar (även om ordet liberalism ironiskt nog har blivit ett skällsord i USA, et land där de liberala tankarna utgör själva grundvalen för landets konstitution), men snarare är det nog bara ett desperat försök från S håll att rida på Obamavågen.

Abortmotståndarna också donut-motståndare...

Abortmotståndarna i USA är nu så enormt skräckslagna över att den tillträdande presidenten kommer att återge kvinnorna möjligheten att själva välja att göra abort, att blotta uttrycket "frihet att välja", vilket sammanhang det än gäller, nu sticker i ögonen på dem. Detta är något som Krispy Kreme nu får erfara...

Det vore skrattretande om det inte vore så tragiskt.

En mans kamp mot vansinnet

Jag har inte bloggat på ett bra tag nu, främst därför att jag inte varit på det humöret. Men det här förtjänar verkligen uppmärksamhet. Jonas Nordgren från Västerås protesterar mot FRA varje dag i en månad framför riksdagshuset. Inte nog med det. Han har tagit tjänstledigt för att göra det.

Ett helt fantastiskt initiativ. Det här är medborgarpolitik av bästa klass. Det här är utomparlamentarism genomförd på rätt sätt.

Årets svensk har redan en stark kandidat.