Internet har sprungit ifrån gammelpressen

Peter Wolodarski, politisk redaktör ventilerade för ett tag sen sin frustration över att utvecklingen sprungit ifrån gammelmedia. Ja, riktigt så uttryckte han sig förstås inte. Han kallade istället de nya former för mediadistribution (såsom googles nyhetsaggregering) för parasitism. Detta i ett debattinlägg som har länkar till alla bloggar som kommenterat hans artikel... Ironiskt är bara förnamnet.

Anledningen till att jag kommenterar det här nu, relativt långt efter att inlägget publicerades, är att dagens Least I Could Do innehåller en klockren spegling av gammmelmedias skeva problemanalys.

Fri press är en grundläggande del i ett demokratiskt samhälle. Men om inte journalismen når ut till läsarna finns det liten orsak för media att stolt slå sig för bröstet som demokratins försvarare. När dessutom gammelmedia gång på gång knäpps på näsan av bloggare när det gäller bevakning av viktiga samhällsfrågor (FRA-lagen - som avskaffat brevhemligheten och nedmonterat den personliga integriten, IPRED - som legitimerat privatpolisverksamhet, ACTA - som ämnar införa ytterligare inskränknigar i den personliga integriteten), ja då är det svårt att förstå varför de alls anser sig stolta.

Visst, många bloggar skulle inte överhuvudtaget ha något innehåll om de inte kunde kommentera artiklar i tidningar, men å andra sidan är det hela dubbelriktat. En artikel som inte länkar till avvikande kommentarer är helt enkelt inte intressant för dagens läsare längre. De vill ha fler angreppsvinklar på problemet. Dagens läsare vill inte få tidningarnas allenarådande "sanning" i ansiktet. Dagens politiskt intresserade vill inte behöva lita till insändarredaktörernas godtycke när det gäller att kommentera, de vill kunna kommentera oavsett om det finns spaltutrymme och oavsett om redaktören anser att språket är bristfälligt eller innehållet provokativt.