torsdag 8 juli 2010

Beatrice Ask / Thomas Bodström -- same difference...

Beatrice Ask har onekligen lyckats fylla Bodströms stövlar med bravur när det gäller bekämpandet av den personliga integriteten och nedmonterandet av rättstryggheten.

Senast i raden av Asks infall är att butiker skall få sätta upp övervakningskameror utan att söka tillstånd, samt att det skall bli enklare för kommuner att kameraövervaka sina medborgare.

Piratpartiet har länge sökt efter en fråga att hänga upp sin valkampanj kring, men frågan är om det inte är enklast att helt enkelt skriva ned Asks och Bodströms idéer och visa att valet mellan alliansen och de rödgröna är som valet mellan pest och kolera.

Jag är övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning anser att rätten att överklaga ett domslut är viktigare än en 50-öring sänkt skatt, att rätten till en rättegång är viktigare än att höja bensinskatten med motsvarande 50-öring, att det är viktigare att polisen, inte privata aktörer, står för brottsbekämpning än huruvida arbetsförmedling drivs i privat eller statlig regi.

Jag är också övertygad om att en stor del av Sveriges befolkning inte vill att deras promenader skall kameraövervakas, inte vill att information om alla deras banktransaktioner skall delges USA om de så önskar, inte vill att vilka webbsidor de besöker skall registreras.

I slutänden gäller det att få dessa väljare att förstå att när det gäller integritetsfrågor och rättstrygghet är varken alliansen eller de rödgröna att lita på.

Vi var många som hoppades på att Bodströmsamhället skulle vara ett dåligt minne blott efter 4 år av alliansstyre. Men trots imponerande integritetspolitiska manifest, vallöften, fagra ord om skydd av rättsstaten eller liberal ideologi, trots all kritik mot den politik som Bodström förde, ja trots allt detta så har partierna i alliansen istället fortsatt bygga den "Sköna nya värld" som Bodström påbörjade bygget av.

Att Bodström och company plötsligt skulle riva upp de lagar som Ask drivit igenom när han själv förespråkat samma idéer känns osannolikt, trots högtidligt avgivna löften.

Många, både borgerliga såväl som rödgröna, säger ofta att de sympatiserar med Piratpartiets idéer, men vill inte "kasta bort sin röst".

Men att rösta lila är inte att kasta bort sin röst.

Att rösta lila är säkerställa att man även i fortsättningen har rätten att göra sin röst hörd.

2 kommentarer:

Pekka Karvonen sa...

Vad tycker du är mest integritetskränkande - att någon (om de vill slösa tid på det) kollar in hur du petar dig i näsan, eller att då du blir rånad och mishandlad inte har allt på video eftersom tillstånd saknades?

David Weinehall sa...

Låt mig ställa en motfråga:

vad tycker du är värst? Misshandel eller incestvåldtäkter mot minderåriga?

Själv tycker det sistnämnda. Dessa brott begås till största del i hemmen, (förmodligen -- jag medger att jag spekulerar här) oftast i barnens sängkammare. Ändå skulle jag aldrig för mitt liv komma på tanken att videoövervaka alla Sveriges bostäder.

Att behandlas som en brottsling (betänk att avlyssning och övervakning, i alla fall tills FRA-lagen infördes, kräver brottsmisstanke), under pretensen att man skyddas, är integritetskränkande.

Kameraövervakning har ytterst ringa effekt i preventivt syfte (se London som exempel).

 
Rösta på Piratpartiet till EU-parlamentet