Ett mandat, med ett extra skuggmandat

När alla röster från valnatten preliminärräknats (sluträkning pågår, för att fastställa personvalsröster) så har Piratpartiet 7.1% av rösterna. Smaka på den! 7.1%!. Detta för ett parti som belackarna klassat som ett enfrågeparti. Klubbas dessutom Lissabon-fördraget igenom (vilket jag, till skillnad från många andra pirater, faktiskt hoppas på), så kommer Piratpartiet att knipa ett till mandat - fram tills dess att detta är avgjort har Pp ett skuggmandat utan rösträtt.

Ser man på vallokalsundersökningarna, så är Pp största parti i ålderskategorin 18-30. Gammelpartierna och samhällsvetarna har redan skyndat att förklara att Pp knappast kan hoppas på samma väljartillströmning i kommande val - att det här enbart var nyhetens behag. Men den den unga generationen som röstat piratlila i det här valet finns ju kvar i nästa val. Ungdomar minns. Om gammelpartierna inte har ändrat sig inför nästa val så kan det bli piratlila i riksdagen också.

Nu skall sägas att jag innerligt hoppas att Pp inte behövs i nästa val. Att våra riksdagspartier tagit sitt förnuft till fånga och börjat föra en politik till skydd för, istället för i strid mot, den personliga integriteten. Att de börjat föra en politik som delar kultur och skyddar privatliv, istället för skyddar kultur och delar privatliv. Att de inser att även kommunikation över nätet måste skyddas av brevhemligheten.

Jag tror dock inte på detta. Nu har vi ett år på oss att se hur gammelpartierna reagerar och regerar. Vi har också ett år på oss att se om Piratpartiet står för sina åsikter nu när makten väl finns där, eller om makt alltid korrumperar.

Jag tror och hoppas att Pp även kan ta plats i riksdagen nästa val. För även om jag i själ och hjärta är liberal och Centerpartist, så kan inte urholkningen av de grundlagsbefästa (!) rättigheterna till ett privatliv, till personlig integritet och till rättssäkerhet få fortgå.

Det kan inte vara rimligt att upphovsrättsmaffian skall få ha en juridisk gräddfil, där de ges tolkningsföreträde på svenska lagar och där domarkåren är ständigt är misstänkt jävig.

Det kan inte vara rimligt att skräck för terrorattacker mot vår demokrati skall få bli vad som orsakar den faktiska urholkningen av vår demokrati.

Till sist vill jag avsluta med ett citat:

Faktum är att det inte blev några personer i detta personval som segrade i gårdagens val. Det var idéer. Vad Piratpartiet har för toppkandidat är det få som minns - det var deras idéer om personlig integritet och frihet på nätet som var det viktiga och gav denna uppstickare plats i EU- parlamentet.

-- Göran Greider, Dala-Demokratens ledarsida, 2009-06-08.

När privatpolisen inte räcker till kommer militären!

Frankrike, en av Bodströmsamhällets och immaterialrättsmaffians största ivrare, har gjort det igen.

Baserat på information från ALPA, den franska motsvarigheten till MPAA, har fransk militär (!) använts för att stänga ned en torrent tracker.

Alla rättsövergrepp rörande The Pirate Bay i all ära, men jag tror att vi har en ny etta på topp tio över immaterialrättsrelaterade övergrepp.

Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer, men privatpersonerna offras

IDG skriver om hur Företagen "räddas" från TV-licenschock på datorer. Jag citerar:

För ett företag med 300 datorer skulle det kosta 60 000 kronor per år – oavsett hur stort intresset för den webbsända kanalen är bland de anställda. Det nya förslaget innebär att varje företag betalar en licens, oavsett antalt tv-mottagare.

Ett företag med 300 datorer (där förmodligen minst 280 är desktopmaskiner eller bärbara) har förmodligen i storleksordningen 250 anställda. För ett sånt företag motsvarar 60 000 kronor/år kanske 2 månadslöner för en av deras anställda.

Inte direkt någon chock för ett företag.

För en lågavlönad privatperson motsvarar däremot 2000 kronor/år, 167kr/månad, en rätt betydande summa. För en student med fullt studielån och studiemedel rör det sig om 2 procent av tillgängliga medel. Då bör man dessutom ta i beaktande att det rör sig om lånade pengar.

Att TV-licensen är en separat avgift som måste administras av en separat myndighet är ett enormt resursslöseri som bara kan förklaras av behovet att skapa låtsasjobb. Att avgiften dessutom är fast och inte baserad på årsinkomst slår hårt mot låg- eller nollinkomsttagare.

Att personer som varken har TV eller intresse av att se på SVTs sändningar ändå skall tvingas betala bara för att de har en dator, är helt absurt.

Tekniken som behövs för att göra TV-sändningar begränsade till de som har ett abonnemang har funnits sedan många år tillbaka. Nu när alla ändå tvingats skaffa digitalboxar har dessutom alla som har en TV-mottagare i syfte att se SVTs sändningar den utrustning sådan teknik kräver. Tekniken som behövs för att enbart låta de med abonnemang komma åt webbsändningar finns även den.

Utnyttja den!

SVT skall antingen vara licensbelagd och enbart tillgängligt till betalade, eller allmänt tillgängligt och finansierat genom beskattning. Allt annat är hyckleri, snedvriden ekonomisk politik, men framförallt ett utslag av kultursocialism.

Om SVT tror att deras programutbud är tål konkurrens, så är licensavgift och kodade kanaler rätt tillvägagångssätt.

Om SVT tror att deras programutbud inte tål att konkurrensutsättas, må det sen vara för det är för nischat eller för att det helt enkelt inte håller tillräckligt hög kvalité, är skattefinansiering det enda rätta sättet.

Jag vet att farhågor finns att skattefinansiering innebär en risk för politikerstyre över SVTs sändningar. Jag vet att det finns en illusion bland SVTs medarbetare att de är sakliga och politiskt neutrala (i min mening är nyhetsrapporteringen, magasinprogramen, osv, väldigt rödfärgade -- visserligen innebär det att de lyckats med att vara oberoende från regeringen, men knappast att vara politiskt neutrala). Men licensavgift är ingen garanti för politisk neutralitet. Skattefinansiering är ingen garanti för politikerstyre.

Faktum är att vi idag har regler som tydligt förbjuder ministerstyre. Vi har dessutom strikta regler kring pressfrihet. Om media är rädda för att detta skall hotas (trots att tidningarna inte verkar känna sig direkt hotade av att presstödet skall underminera deras oberoende), så är det snarare ett tecken på att vår grundlag ytterligare behöver stärkas.

Jag har röstat - har du?

Jag har gjort min medborgerliga plikt. Jag har röstat i EU-parlamentsvalet. För första gången sedan jag blev röstberättigad har jag röstat på ett annat parti än Centerpartiet.

Det känns tungt. Det kändes oerhört svårt. Det kändes rent utav fel. Men det hade känts ännu mer fel att rösta på Centerpartiet. För Centerpartiet driver inte sin egna politik på riksdagsnivå. Då är det svårt att tro att de kommer att göra det på EU-nivå.

Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft någon FRA-lag idag. Om Centerpartiet drivit centerpartistisk politik i riksdagen, så hade vi inte haft IPRED1 idag. I ett sånt läge hade jag visserligen fortfarande haft mer gemensamt med Piratpartiet i upphovsrättsfrågor, men i övrigt hade jag kunnat rösta på C.

Men det är inte så verkligheten ser ut. Centerpartiet röstade enhälligt för FRA-lagen. Centerpartiet röstade enhälligt för IPRED1.

Inom kort kommer IPRED2, ACTA och Europa-patent att diskuteras på EU-nivå. I ett sånt läge måste Sveriges representanter göra allt för att IPRED2 inte klubbas igenom, att alla integritetskränkande delar av ACTA tas bort, samt att säkerställa att Europa-patenten inte medger patent på mjukvara och affärsidéer.

Jag litar inte för fem öre på Centerpartiet i dessa frågor. Jag litar inte för fem öre på vare sig Fp eller M heller. Kd är religiöst konservativa och S, V och Mp är alla, i mer eller mindre utsträckning, socialistpartier, så de går bort, oavsett vilken hållning de må ha i mina hjärtefrågor. Sverigedemokraternas politik bygger enbart på sminkad nationalsocialism, så de hamnar på svarta listan direkt. Junilistan består enbart av personer som vill att Sverige skall lämna EU, så de är inte heller något val.

Därför röstade jag på det enda pålitliga alternativet som fanns. Piratpartiet.

Många säger att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Men personlig integritet är inte en enda fråga. Det är grundval för det demokratiska samhället. IT-politik är inte en enda fråga. Stora delar av vårt samhälle bygger på internet, eterkommunikation och telekommuniation. Immaterialrätt är inte en enda fråga. Det är en mängd frågor som tillsammans påverkar vitt skilda saker som kultur, informationssamhället samt möjligheten för tredje världens sjuka och fattiga att få tillgång till medicinska preparat till vettiga priser.

Vi lever i ett samhälle som vanligtvis betecknas som kunskaps- eller informationssamhället. Ett parti vars politik bygger på IT-frågor, immaterialrätt och integritet är därför något som ligger betydligt mer rätt i tiden än exempelvis ett parti vars grundval bygger på vidskeplighet (Kristdemokraterna).

Visst, en riksdag eller ett parlament med Piratpartistisk majoritet skulle inte fungera, eftersom det finns en mängd ekonomiska frågor som Piratpartiet inte har tagit ställning i. Men Piratpartiets målsättning har aldrig varit egen majoritet. Piratpartiets uttalade målsättning är att fungera som vågmästarparti och i den vågmästarrollen framtvinga en sund integritetspolitik, IT-politik och immaterialrättspolitik.

Den dagen en svensk regering eller EU-parlament består av liberala (och, för de förtappade själar som föredrar andra ideologier, självklart även konservativa, socialistiska, osv) partier som driver en sund politik i dessa frågor behövs inte Piratpartiet längre. I ett sånt läge är en röst på PP en bortkastad röst.

Men fram tills dess att gårdagens partier har vaknat upp i 2000-talet, fram tills dess att gårdagens partier slutat läsa 1984 som en manual och istället läser den som den varning den faktiskt är avsedd som, är en röst på Piratpartiet en röst för ett friare samhälle och ett samhälle med medborgarmakt och medborgarrätt istället för FRA-makt och privatpolis.