måndag 27 oktober 2008

Stoppa privatpolislagen nu!

Hjälp till att stoppa privatpolislagen (Sveriges egensinniga tolkning av IPRED). Tips kring hur man kan hjälpa till finns här. Skriv även under namninsamlingen mot IPRED.

lördag 25 oktober 2008

Fildelning hjälper musikindustrin

IDG skriver i en artikel med namnet Så tjänar musikindustrin på pirater att musikindustrin kan tjäna pengar på fildelning genom analys av statistiken över nedladdade filer.

Nämen, kan fildelning hjälpa musikindustrin? Det kan väl inte vara möjligt ;-P Det har vi ju bara hävdat ända sen fildelningsfrågan först blev något som upphovsrättshökarna började skylla på. Men det är klart, om musikindustrin skulle medge att fildelning faktiskt är lönsamt (genom ökat intresse för artisterna, ökad hype, större chans att konsumenterna hittar liknande artister, enklare spridning av mindre artisters alster, osv), så skulle de ju inte längre ha någon grund för att stämma privatpersoner på fantasibelopp och kunna lura regeringar till att genomdriva den ena absurda lagen efter den andra.

Musikindustrin kan ju sälja mervärde (konserter, t-shirtar, vinylpressningar, lyxutgåvor av skivorna, osv).

Även programvaruindustrin (förutom spelbranschen) tjänar på den privata fildelningen. Ungdomar lär sig tidigt att använda dyra proprietära system (Photoshop, Maya, Quark XPress, Indesign, osv) och behärskar sedan dessa produkter när de kommer ut i arbetslivet (vilket dessutom innebär en ekonomisk bonus för företagen de jobbar åt, eftersom de slipper träna upp sina anställda; en mereffekt, alltså).

Filmindustrin kan dock med rätta vara lite mer rädd för fildelningen, för vilket mervärde kan filmindustrin erbjuda? Bio är visserligen ett stort mervärde (även i dessa dagar då allt fler har hemmabioutrustning), 3D-filmer likaså. Men dessa kommer ju i allmänhet före de versioner som fildelas. Några få filmer kommer dessutom i samlarutgåvor med statyer, speciella formpressade fodral, vykort, fotografier, häften/böcker, osv. Men i allmänhet är den enda skillnaden på en godtycklig DVD och en .iso av densamma är plastfodralet. Inte direkt mycket till mervärde. Ärligt talat, vem skulle ens bry sig om att köpa en samlarutgåva med en 30-sidig bok och 10 vykort om filmen i fråga är "Dum, Dummare"...

Jag tror att människor i gemen vill göra rätt för sig, de är villiga att betala för produkter de gillar. Så länge priset är det rätta och produkterna fungerar bra. Filmindustrin gör dock sitt bästa för att se till att konsumenterna inte skall få ut något som helst mervärde. Uppemot 30€ för en blurayfilm är helt enkelt inte rimligt. Om jag skulle ha köpt min nuvarande DVD-samling för ett sådant styckepris skulle jag ha kunnat köpa en helt ny bil istället (nu har jag istället köpt filmerna när de sjunkit i pris till 3-10€ styck istället, vilket jag anser betydligt rimligare). När konsumenterna dessutom inte kan formatskifta som de vill (pga DRM) och inte se filmer inköpta i andra delar av världen (regionskydd; återigen DRM), så är filerna som finns tillgängliga från diverse fildelningsnätverk oftast betydligt mer lockande.


Fotnot: jag ser verkligen fram emot den dagen då gammelmedia inser att fildelare != pirater. Även om man bortser från det faktum att den enda verkliga piratverksamhet som försigår sker till sjöss, och istället vidgar begreppet lite, är det ändå bara de som ägnar sig åt upphovsrättsintrång med kommersiellt vinstintresse som med rätta kan kallas pirater.

Privatpersoner som tankar hem musik, filmer och mjukvara för eget bruk är inte pirater.

Oavsett om de gör de för att de inte har råd (eller är för snåla för) att köpa, för att det de söker helt enkelt inte finns att köpa (ett inte helt ovanligt dilemma när det gäller saker såsom TV-serier, anime, liveinspelningar osv), att versionerna för nedladdning är bättre än de som finns att köpa (inte heller helt ovanligt; en hel del musik finns i rippar från masterbanden och är sålunda inte förstörda pga det s.k. loudness-kriget, anime-serier som inte finns att köpa översatta har oftast fansubs, datorprogram och musik har befriats från irriterande DRM, osv), eller helt enkelt därför att det är så mycket smidigare än de lagliga alternativen.

fredag 24 oktober 2008

Äntligen könsneutral äktenskapslag

Yay! Äntligen en positiv nyhet från regeringens håll. Kd körs över i frågan om könsneutrala äktenskap. Kanske ingen högoddsare, men trevligt ändå.

Flygresenärers integritet inskränks återigen?

Jag börjar nästan få en känsla av att integritetskränkning blivit nån form av internationell sport, en sport som i rask takt hotar att ersätta fotboll som den populäraste sporten. Tätt i fotspåren på FRA-lagen, lagen om SÄPOs avlyssningsbefogenheter, den övernitiska tolkningen av IPRED1, samt i med trafikdatalagringsdirektivet på väg med stormsteg, kommer nu EU att på fredag debattera en ny lag om övervakning av flygpassagerare.

Flygbolagen ska lämna ut uppgifter om bland annat namn, personnummer, e-postadress, kreditkortsnummer, beställd mat (passa er alla ni som beställer halalmat eller vegetariskt!), medpassagerare, uppgifter om bil-/hotellbokningar, till polis, underrättelsetjänst och tull. Dessa uppgifter skall lagras i 13 (!) år. Redan i grunden är jag skeptisk till att information om namn, e-postadress, kreditkortsnummer, osv gör någon som helst skillnad i jakten på terrorister. Men framförallt har jag svårt att se nyttan i att lagra informationen så länge. Hur många terrorister har 10+ års framförhållning innan en attack? 6 månader, troligen. 12 månader, möjligen. Kanske till och med 2 år för riktigt stora attentat. Men 13 år?!

Beatrice Ask verkar tycka att förslaget är bra. Hon säger att:
När du och jag reser omkring i Europa så lagras uppgifter om det både på det ena och andra stället. Och det är klart att det finns inte mycket till regler för hur det där ska se ut i dag. Det vore kanske skönt om det fanns det
Till viss del kan jag hålla med. Självklart vore det skönt om det fanns regler kring vilka uppgifter som fick lagras. Men dessa regler skall vara extremt restriktiva. Information om passagerarnamn och adress behöver nog lagras i händelse av olyckor, skadeståndsanspråk osv, men knappast mer än 6 månader. Passagerare som är medlemmar i någon form av frequent flyer-program kan självklart få informationen om resorna lagrade för detta syfte.

Men under inga omständigheter skall myndigheterna få automatisk insyn i dessa uppgifter. I specifika fall kan det vara acceptabelt att myndigheter, i likhet med andra former av integritetsintrång, får begära ut dessa uppgifter från flygbolagen. Men att automatisera det hela är bara ännu ett steg mot storebrors allordstädes kontroll av vårt privatliv.

torsdag 23 oktober 2008

Tummen upp för immaterialrättsutpressare

På samma sätt som anti-terrorism-ivern används för att sälja ut den personliga integriteten, så offras rättstaten på immaterialrättens altare. Regeringen har, baserat på EU-direktivet IPRED1, tagit fram ett förslag till en ny lag som syftar till att ge de sedvanliga immaterialrättshökarna (främst skiv-, film- och mjukvaruindustrin) rätten att själva utföra sådant som i en demokratisk rättsstat hör till polisens jurisdiktion, nämligen rätten att begära ut kundinformation (matchning av namn <-> IP-nummer) från internetleverantörer, i syfte att använda denna till att skicka ut "varningar" (läs hot) eller stämningsansökningar.

Lagen bygger som sagt på IPRED1, men i sann svensk övernitiskt totalitär stil går det svenska lagförslaget betydligt längre. IPRED1 stipulerar att upphovsrättsinnehavarna i samband med rättegång skall kunna få ut informationen i fråga. Det svenska lagförslaget ger upphovsrättsinnehavarna rätten att begära ut informationen om det finns sannolika skäl att misstänka upphovsrättsintrång (och med tanke på att skivbolagen hävdar att i stort sett all internetanvändning, lågt räknat, är nedladdning av musik, så torde de inte ha alltför svårt att hävda sannolika skäl).

Lagrådet har nu granskat förslaget. De var också uppmärksamma nog att upptäcka att lagförslaget går betydligt längre än vad IPRED1 kräver. Ändå ger de förslaget grönt ljus (DNs artikel finns här).

Lagen innebär i princip att immaterialrättshökarna kan ägna sig åt privat polisverksamhet, eller som det egentligen heter, medborgargarden (fast utan att egen företräda medborgarna, så motborgargarden vore nog en mer passande term). Visserligen är jag en stark ivrare för privatisering av många av de statliga verksamheterna. Men polis- och rättsväsendet hör verkligen inte till de verksamheter som skall privatiseras.

MPAA/RIAA/BSA och deras svenska motsvarigheter har nog förmodligen haft champagnefester på sina kontor idag. Men för oss vanliga medborgare är det här ett lagförslag som är ett nog så stort hot mot demokratin som FRA-lagen var. För även om FRA-lagen medger massavlyssning av medborgarna, så ingår det fortfarande en viss, om än liten, myndighetskontroll (hur stark och verkningsfull den sedan är kan diskuteras), men det här lagförslaget innebär att en helt ny instans utanför rättsstaten ges juridiska privilegier bortom de som många myndigheter har, en instans bortom all demokratisk kontroll.



Det som är allra mest tragiskt är dock att detta bara är början. Runt hörnet lurar nämligen ACTA, som hotar att klubbas igenom som EU-direktiv (och om så sker följas av en svensk lag som förmodligen, om möjligt, är än mer drakonisk än själva ACTA). Det, mina vänner, är en så skrämmande sannsaga att vi sparar den till en annan dag. Det är nämligen någonting jag får mardrömmar av om jag bloggar om nattetid.

onsdag 22 oktober 2008

Frän kritik mot brittisk storebrorsdatabas

Sir Ken Macdonald, Director of Public Prosecutions (DPP), dvs personen som är ansvarig för åtal i terrorfrågor i England och Wales, har nu gått ut och sagt att den nyligen föreslagna "anti-terrorist"-databasen riskerar att bryta ryggen på friheten ("break the back of freedom").

Den föreslagna databasen innebär i korthet att, i anti-terrorismens namn, spåra varje steg medborgarna tar (i alla fall om de har mobiltelefoner), vilka de talar med (via telefon eller internet), vilka hemsidor de besöker, vilka filer de laddar hem, osv.

Att en så viktig person uttalar kritik mot förslaget kommer förhoppningsvis att innebära dödsstöten för förslaget. I en sund värld skulle det garanterat varit så. Men vis av erfarenhet har vi ju sett Sveriges riksdag rösta igenom FRA-lagen trots kritik till och med från SÄPO, så ingenting är säkert.

I Storbritannien är ju all form av massavlyssning av internettraffik ett större hot mot demokratin än i övriga länder, eftersom medborgarna är tvungna att lämna ut sina krypteringsnycklar för att inte automatiskt betraktas som skyldiga. Rätten att inte behöva vittna mot sig själv gäller alltså inte personer bosatta i Storbritannien.

tisdag 21 oktober 2008

Automatiserad övervakning

Varför bara utsätta flygplatsbesökare/passagerare för manuell integritetskränkning vid säkerhetskontrollen, när man dessutom kan lägga till helt automatiserade integritetskränkningar vid alla gränövergångar? Interpol föreslår nu en världsomfattande databas för automatisk ansiktsigenkänning för användning vid gränsövergångar.

Frågan är hur länge de nöjer sig med gränsövergångar?!

Ännu en integritetskränkande lag

Steg för steg, sakta men säkert urholkas demokratin, både i Sverige och i omvärlden. Nästan dagligen kommer nya lagförslag, regleringar eller larmrapporter om ökad övervakning, missbruk av persondata och rättsövergrepp. Jag får gång efter annan höra att jag är en alarmist (och jag förmodar att de flesta bloggare som är/varit aktiva i dessa frågor fått höra samma sak), men jag bryr mig inte om vad de säger. Verkligheten visar att vi, tyvärr, har rätt.

Nu skall en ny lag röstas igenom i riksdagen som permanentar
SÄPOs rätt att ta till avlyssning när det gäller särskilda brott. Den här gången bryr sig Socialdemokraterna inte ens om att försöka vinna partipolitiska poäng genom att påstå sig vara motståndare till ett förslag de tidigare stött (som i fallet med FRA-lagen). Den här gången står även S bakom förslaget. Bara Vänsterpartiet (som nog har en väldigt konkret orsak att känna sig oroliga för att bli avlyssnade) och Miljöpartiet (som tämligen konsekvent röstar mot integritetskränkande förslag) är motståndare till förslaget.

Brotten som skall kunna vara orsak till avlyssning utan särskilt tillstånd, är:
  • vissa allmänfarliga brott
  • högmålsbrott
  • brott mot rikets säkerhet
  • terroristbrott
  • brott mot medborgerlig frihet
  • finansiering av särskilt allvarlig brottslighet
  • företagsspioneri som understöds av främmande makt
Till högmålsbrott hör allt från "tårtning" av kungafamiljen, till högförräderi (främjande av främmande makts övertagande av Sverige). Brott mot medborgerlig frihet inbegriper exempelvis störande av demonstrationer (förhoppningsvis kommer detta i framtiden att bedömas mer konsekvent; hur mycket jag än ogillar rasistiska/nazistiska organisationer, har de samma rätt som alla andra att demonstrera; att AFAs, och andra vänsterextremistiska organisationers, anti-demokratiska beteende tolereras är en skam för samhället). Tyvärr har jag inte läst lagförslaget i sin helhet, så jag vet inte vilka de allmänfarliga brotten som avses är. Förhoppningsvis har riksdagsledamöterna tillgång till den listan.

Vad är då faran med detta? Allt detta (förutom tårtning av kungafamiljen, men det lär nog SÄPO knappast bekymra sig om nämnvärt) låter väl som saker som det är lovvärt att bekämpa? Jo visst. Men (nästan) alla brott är lovvärda att bekämpa, även de som inte berörs av den här lagen. Att det är lovvärt att bekämpa ett brott betyder dock inte att det är acceptabelt att bidra till storebrorssamhället för att göra det.

Det jag är speciellt orolig kring, förutom den allmänna rörelsen mot alltmer övervakning, är dock "finansiering av särskilt allvarlig brottslighet". Risken är att personer bosatta i Sverige som på regelbunden basis (eller vid enstaka tillfällen) överför pengar till till andra länder och råkar tillhöra en etnicitet eller en religion som förknippas med terrorism (palestinier, kurder, muslimer), eller ha en mottagare som faller i någon av dessa grupperingar, kommer att avlyssnas. Inte baserat på konkret misstanke, utan enbart av förebyggande skäl.

Glöm inte den PKK-noja som länge rådde i Sverige, och som till viss del fortfarande råder. Turkiet gör allt för att utmåla kurderna som terrorister, i syfte att vända omvärldens blickar från de övergrepp och den diskriminering som Turkiet konstant utsätter den kurdiska minoriteten för. I takt med att Turkiets ansträngningar att närma sig EU ökar kommer även kurdfrågan att ställas på sin spets.

Har jag större förtroende för att SÄPO kommer att sköta sig än FRA? Ja, faktiskt. Dels därför att SÄPO inte har vare sig kapacitet eller önskan att ägna sig åt massavlyssning, dels för att SÄPO faktiskt har en väl avgränsad uppgift, medan FRA förtvivlat sökt sitt egna existensberättigande på senare år.

Men integritetsintrång är integritetsintrång oavsett.

söndag 19 oktober 2008

Schneier granskar flygplatssäkerhetsbluffen

Bruce Schneier, en säkerhetsexpert och tillika aktiv motståndare till många idiotiska påfund som inskränker personliga friheter, har tillsammans med journalisten Jeffrey Goldberg, roat sig med att ytterligare slå fast vilken fars flygplats"säkerhet" egentligen är.

Jag har kommenterat ämnet många gånger förr, så jag tänker inte gå in på närmare detaljer, jag föreslår istället att ni bara läser och begrundar. Artikeln handlar om amerikanska flygplatser, men samma paranoja förekommer även i Europa, mycket "tack vare" britterna och deras idiotiska teorier om sprängämnen baserade på binära vätskor.

S:t Görans, en privatiserat föregångare

Till och med de mest rabiata privatiseringsmotståndarna i Sverige kan nog erkänna att det finns mycket att förbättra i vården i Sverige (jag tänker främst på de erbarmeligt långa vårdköerna samt på psykiatrin; kvalitén på operationer och övriga behandlingar är, mig veterligt, tämligen god). Det vi inte är eniga om är vilken färdriktning som är bäst på vägen mot bättre fungerande vård.

Ett tydligt exempel på att privat drivna alternativ kan leda till stora förbättringar är S:t Görans sjukhus (Sveriges första privata sjukhus). Vården på S:t Görans finansieras, liksom landstingens sjukhus, med skattemedel. Skillnaden är att S:t Görans drivs helt privat; trots det kommer de typiska farhågorna som socialiseringsivrarna framhäver, nämligen att enbart rika/friska/... patienter skall tas emot, på skam. Alla är välkomna och vården kostar ingenting extra.

Vad som däremot är annorlunda (förutom då ägandeformen), är arbetsmetodiken. S:t Görans sjukhus vågar utmana vedertagna normer.

Skulle sjukhus drivna av landstinget kunna göra detsamma? Självklart de kunna använda samma metodik. Men har inte funnits någon drivkraft. De landstingsdrivna sjukhusen får sina pengar oavsett om deras patienterna är nöjda eller inte. De privata alternativen däremot, skulle inte ha något existensbehov om det inte var så att de kunde erbjuda något extra bortom vad de offentligägda alternativen erbjuder. Alltså tvingas de privata alternativen att de se till att de konstant är steget före. Förmodligen kommer de offentliga alternativen att följa efter så småningom (eller finna andra vägar till kortare köer), men de kommer knappast att gå i bräschen för utvecklingen.

Så länge den offentligt drivna vården inte fullgör sin uppgift på ett lika bra sätt som de privata alternativen gör, går det bara att se en enda orsak till motståndet mot de privata alternativen, nämligen att tanken på privata alternativ går stick i stäv med den socialistisk/kommunistiska dogman att valfrihet är någonting onödigt, att effektivitet nås bäst genom statliga monopol.

Om en situation skulle uppstå då privata och offentliga alternativ skulle vara jämnvärdiga, då? Ja, till och med då har de privata alternativen ett existensberättigande, för så länge det finns konkurrens så finns det en sporre för förbättring. Även om en temporär status quo uppstår, finns det ingenting som garanterar att situationen förblir sådan.

Om vi vänder på steken då? Har den offentliga vården något existensberättigande? Det viktiga är ju att det finns konkurrens. Men risken att en monopol- eller oligopolsituation uppstår finns även på den privata marknaden. Så precis som den landstingsdrivna vården förhoppningsvis kommer att sporras av de privata alternativens framsteg, så kommer de priva alternativen att tvingas fortsätta att utvecklas för att inte bli omsprungna. I en ideal situation skulle självklart marknaden, precis som på andra områden, kunna ges fria tyglar (med tydliga spelregler), och i det långa loppet bör nog så också ske, men jag anser att vi måste ta ett steg i taget.

Det viktiga är att de privata alternativen ges fri möjlighet till etablering och konkurrens på lika villkor, samt att den gamla Socialdemokratiska stämpeln "privat = fult" tvättas bort. De som vågar sig på att prova alternativen kommer förhoppningsvis att inse att de privata alternativen inte är ett hot, utan en möjlighet. En möjlighet till att få vård snabbare och effektivare.

Någon gång i framtiden hoppas jag att vi kommer till en dag då vi inte bara har en offentligt bekostad, privat, allmänsjukvård, utan även en möjlighet för de som så vill att betala för att få tillgång till specialistvård snabbare. Självklart hoppas jag att vårdköerna vid det laget är så pass korta att denna gräddfil inte skall röra sig om att kringgå de köer till viss kirurgi som idag ibland kan vara uppemot 18 månader, utan snarare att korta väntetid innan undersökning med någon timme eller innan operation med några veckor. Jag vill se en situation där å ena sidan ingen behöver känna sig orolig att de skall bli utan vård (eller känna oro att den vård de får är undermålig), men å andra sidan inte heller behöva känna ett socialt stigma om de väljer att använda en del av sina besparingar för att öka sin livskvalité genom att välja privata alternativ med kortare köer.

Att emot betalning få kortare köer hos privata alternativ behöver inte heller betyda att de som väljer den offentligfinansierade vården skuffas längre bak i kön; om en tillräckligt stor efterfrågan på alternativ som förmedlar vård mot betalning finns, kommer det att finnas kliniker som enbart finansierar sin verksamhet på privatvård. Sålunda kommer det inte att röra sig om samma köer. Dilemmat kan självklart uppstå om betalalternativen drivs av samma vårdenheter som sköter den avgiftsfria vården, men det problemet skiljer sig knappast från dagens situation där kända idrottare ges förtur till operationer i den offentliga vården.


PS: För att förekomma jämförelser med USAs defunkta vårdsystem, vill jag poängtera att jag förespråkar offentligt finansierad vård; vård där kanske även grundläggande tandvård bör ingå. Mången är nog den arbetsdag som går till spillo för på grund av tandvärk eftersom gemene man inte har råd att gå på regelbundna kontroller av sin tandstatus. Vad jag däremot vill, är att vården drivs privat. Om den privata driften sedan sker i kooperativ, aktiebolag eller stiftelseform är för mig egalt.

tisdag 14 oktober 2008

Nya valörer bra, ny valuta vore bättre!

Riksbanken funderar på nya valörer. Klokt och begripligt; den svenska pengaserien (mynt på 0.50, 1, 5 och 10 kronor, samt sedlar på 20, 50, 100, 500 och 1000 kronor) är inte direkt ideal; tvåkronorsmynt och 200 kronorssedlar saknas.

Fast det vore betydligt trevligare att få läsa en artikel om att Riksbanken skulle förbereda byte till euron. Euron använder sig redan av en optimal pengaserie. Dessutom finns ju alla de andra fördelarna med euron. Vilka fördelar finns med kronan? Tja, vi kan devalvera om vi vill. Whoopie-doo. Gör vi det så rasar den svenska ekonomin eftersom finansmarknaden förlorar förtroendet för den svenska ekonomin. I övrigt då? Tja, nationalistiska skäl och en allmän nej-mentalitet kring saker som gäller EU tror jag är främsta skälen till euromotståndet.

Men i en tid då till och med Miljöpartiet slopat sitt utträdeskrav kanske det är dags för medel-Svensson att tänka om.

måndag 6 oktober 2008

Sverige visade vägen med FRA-lagen, Storbritannien följer efter

Sverige var först i Europa med att klubba igenom en massövervakningslag som offrade medborgarnas rättigheterna på antiterrorismens altare (efter att antiterror-argumentet fallit platt till marken har detta svepskäl dock förvandlats till ett behov av att avlyssna Ryssland (som garanterat skulle skicka sina militära planer kring invasion av Sverige okrypterat via Internet)). Storbritannien vill inte riskera att framstå som mer människorättsvänliga utan vill nu även de massavlyssna sina medborgare.

Självklart är det antiterrorism som används som bortförklaring. Med tanke på den oerhörda övervakningskåthet som råder hos den brittiska staten (oavsett politisk färg, verkar det som), exemplifierad i den pletora av övervakningskameror som ser varje steg du tar i London är detta dock en tämligen ihålig förklaring.

De mer tekniskt bevandrade av Sveriges medborgare har i alla fall kryptering av sin Internettrafik som möjlig väg att undkomma storebrors intrång i privatlivet (för telefonsamtal blir det jobbigare, visserligen finns det mobiltelefoner med kryptostöd, men eftersom båda parter måste ha en, så är det i praktiken ohållbart), men i Storbritannien finns inte det alternativet. Varför? Därför att britterna redan har en lag som tvingar medborgarna att lämna ut sina kryptonycklar om staten så ber, i annat fall betraktas de automatiskt som skyldiga till det brott de anklagas för (tillspetsat; exakt så lyder nog inte lagen, men andemeningen är sådan).

War is Peace; Freedom is Slavery; Ignorance is Strength. Orwell förutsåg det hela redan 1948 när han skrev sin berömda bok. Massövervakning av allt medborgarna säger och gör håller snabbt på att förverkligas på många ställen i världen. Krig för att kontrollera den inhemska befolkningen är en gammal beprövad metod (dock är det enbart USA av de "demokratiska" nationerna som satt det i system fullt ut). Frågan är när masscensuren och historierevisionismen på allvar tar fart? (I USA gör den kristna högern sitt bästa för att censurera vetenskapsmännen, men än så länge har de inte lyckats).

Gratis musik är en affärsmöjlighet, inte ett hot

De är inte så många, men nu har ännu en öppnats som inser att gratis musikdistribution är möjlighet istället för ett hot och som dessutom ger artisterna vettigt betalt (artikeln uppger att artisterna vanligtvis inte får mer än 8% (!) av intäkterna från låtar som säljs på nätet).

Det får mig att tvivla på bärkraften hos just den här sidan är att den skall vara reklamfinansierad. Mtp hur oerhört mycket skräpreklam som finns på nätet börjar adblocker och liknande vara ett måste och då försvinner ju all reklam (yay!).


PS: Undrar hur länge det dröjer innan RIAA får panik och försöker övertyga sajtens grundare om att den här typen av sidor leder till ökad piratkopiering, olaglig fildelning, massarbetslöshet, terrorism och jordens undergång?

fredag 3 oktober 2008

S förslag om integritetsombudsman ett slag i luften

S vill ha en integritetsombudsman. Det är väl... bra? Men Socialdemokraterna missar ändå målet.

För att på allvar skydda integriteten och undvika icke-demokratiska bottennapp som härvan kring FRA, krävs två saker: en konstitution som inte kan åsidosättas av lagar om inte dessa fattas med samma beslutsgång som grundlagen, samt en konstitutionsdomstol som tillser att alla lagar är konstitutionerliga.

För en integritetsombudsman är tandlös så länge det inte finns en grundlagsfäst rättighet till integritet.

"Jag har blivit avlyssnad av FRA!"
"Jamen så otrevligt. Tyvärr finns FRA-lagen, så det får du leva med. Ta två Ipren och ring igen på fredag."
 
Rösta på Piratpartiet till EU-parlamentet